Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

DN recensenter väljer: Här är årets bästa skivor

11:06. DN:s musikkritiker väljer här sina fem favoritskivor från 2017.

DN:s tretton skivrecensenter väljer här nedan sina fem favoritskivor under året 2017.

Nils Hanssons 5 skivval: Inget skulle kunna vara annorlunda

Foto: AdMedia / Splash News

Chris Stapleton

1

”From A room: volume 1”
”From A room: volume 2”

(Mercury/Universal)

Två album samma år, båda lika korta, lika starka, med samma blandning av tidlös rock, country, soul och paradoxalt känslig tordönsröst. Det rutinerade låtskrivarproffset Chris Stapleton blev en sensation när han sent omsider solodebuterade för två år sen, men poängen med hans båda uppföljare är att inget på dem låter som att de ens försöker vara märkvärdiga. Eller skulle kunna vara på något annat vis.

Pop

St Vincent

2

”Masseduction”

(Loma Vista/Universal)

Annie Clarks sätt att göra skilsmässoskiva: ladda musiken med ännu mer ambition, detaljskärpa och kitschkulör.

Pop

Loney dear

3

”Loney dear”

(Real World/Border)

Emil Svanängens återkomst till världens popscen är så mättad med melodisk skönhet att den känns bitvis sakral.

Pop

Säkert!

4

”Däggdjur”

(Razzia/Sony)

Sveriges främsta poptextskrivare prövar att delegera sången, men det blir bäst när Annika Norlin själv sjunger.

Rock

Queens of the Stone Age

5

”Villains”

(Matador/Playground)

Att hjälpa Iggy Pop till sitt bästa album på evigheter tycks också ha färgat av sig på Josh Hommes eget band.

Camilla Lundbergs 5 skivval: Både djup och allmängiltig

Tonsättaren Sven-David Sandström.
Tonsättaren Sven-David Sandström. Other: Tomas Ohlsson

Klassiskt

Sven-David Sandström

1

”The Passion of St John”

Mogens Dahl Chamber Choir

(Exlibris/Plugged)

Med femhundra verk under femtio år är det inte konstigt att kvaliteten kan variera. Men att det är Sven-David Sandström hörs alltid, trots att han inte sällan bytt skepnad: från hårdkokt modernism till smäktande romantik. Bland de Bachinspirerade kyrkoverken på 2000-talet står hans ”Johannespassion” i särklass. På en gång djupt personlig och brett allmängiltig med ett dikturval lika utsökt som hans vackra tonspråk. Därtill i en underbar inspelning.

Klassiskt

JS Bach

2

”Sei solo – Sex sonater och partitor för violin”

Mats Bergström, gitarr. (MBCD/Naxos)

Känt är att Mats Bergström kan tolka alla genrer och instrument på sin gitarr. Ändå kommer hans Bachtranskriptioner som en saliggörande lågmäld bomb.

Klassiskt

Jean Sibelius

3

”In the stream of life”

Gerald Finley/Bergen Philharmonic ­Orchestra/Edward Gardner. (Chandos/Naxos)

Min favoritbaryton sjunger på svenska, och som han gör det! Kända och okända Sibeliussånger i vacker orkesterdräkt.

Postklassiskt

Benny Andersson

4

”Piano”

(Deutsche Grammophon/Universal)

Allt han komponerat – från ABBA till BAO – har sitt ursprung i det dagliga pianospelet. Som han förfinat till utsökt anslag och frasering.

Barockopera

Ann Hallenberg och Il Pomo d’Oro

5

”Carnevale 1729”. (Pentatone/Naxos)

Vår svenska mezzostjärna toppar formen med roliga rariteter från Venedigs karnevaliska överdåd. Vokal pyroteknik i idel bravurarior.

Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis fem val: En räddning från kitschen

Bon Dylan.
Bon Dylan.

Evergreens

Bob Dylan

1

”Triplicate”

(Columbia/Sony)

Det största som har hänt Bob Dylan de senaste åren är inte Nobelpriset utan att han har räddat ”the great American songbook” från ytlighetens och retrokitschens klor. I år kulminerade projektet med detta korta trippelalbum. Aldrig tidigare har han ansträngt sig så mycket för att sjunga vackert, aldrig tidigare har han producerat så noggrant och kärleksfullt, aldrig tidigare har han låtit så ödmjuk.

Hiphop

Young Thug

2

”Beautiful thugger girls”

(300/Warner)

Det magnesiumbrinnande charmtrollet har gjort sin bästa skiva ­hittills, poppig utan låta urvattnad.

Pop

Lorentz

3

”Lycka till”

(Let’s Make That Happen/Sony)

Tilltufsad, sårbar, öppen. I stark konkurrens med Ikhana och Yung Lean årets bästa svenska popskiva.

Technopop

Kedr Livanskiy

4

”Ariadna”

(2MR/Playground)

Hon sjunger som en rysk siren och gör techno så romantiskt melankolisk att isarna på tundran gråter.

Konstmusik

Ellen Arkbro

5

”For organ and brass”

(Subtext/Border)

Analog ambient, en varm minimalism, en 90-talist som tonsätter nåden för den blockerade att få andas.

Johanna Paulssons fem val: Ett genialiskt självporträtt

Johanna Paulsson väljer Barbara Hannigan.
Johanna Paulsson väljer Barbara Hannigan. Foto: ©Musacchio & Ianniello

Modernt klassiskt

Barbara Hannigan och ­Ludwig Orchestra

1

”Crazy girl crazy”

(Alpha/Naxos)

Den kanadensiska stjärnsopranen utmanar idén om kvinnlig galenskap med ett genialiskt upplagt självporträtt – i dubbelrollen som både dirigent och sångsolist. Alban Bergs tolvtonsromantiska ”Lulu” möter Gershwin-musikal. Mot bakgrunden av Metoo känns ”Crazy girl crazy” dessutom ännu mer befriande eftersom den ruskar om föråldrade strukturer, en dammig dirigentkult och ogenomtänkta konsertprogram.

Postrock

Public Service Broadcasting

2

”Every valley”

(PIAS/Border)

Berättelsen om den walesiska ­gruvindustrins uppgång och fall tonsatt med ett skimrande postrocksound.

Nutida klassiskt

Andrea Tarrodi

3

”Andrea Tarrodi: String quartets”

The Dahlkvist Quartet

(dB Productions/Naxos)

Sällsamt absorberande stråk­kvartetter som sätter tonen med fågelljud, speglingar och ljusskiftningar.

Rock

Ossler

4

”Evig himmelsk fullkomning”

(Razzia/Sony)

Grovkornigt gråvackra samtidsbilder och lågmält gnisslande melankoli som blickar både utåt och inåt.

Schlager

Max Raabe

5

”Der perfekte Moment… wird heut verpennt”

(Decca/Universal)

Nyskriven storbandsschlager och en baryton som charmar med både svärtad humor och svunna tiders elegans.

Martin Nyströms fem val: Sprakar och gnistrar i alla ­kulörer

Martin Nyström tipsar om Andrea Tarrodi.
Martin Nyström tipsar om Andrea Tarrodi. Foto: Nicklas Thegerström

Nutida klassiskt

Andrea Tarrodi

1

”Andrea Tarrodi: String Quartets”

The Dahlkvist Quartet

(db Productions/Naxos)

Det är den djärvt surrealistiskt tänkta och målande orkestermusiken som gjort Andrea Tarrodi till ett av de hetaste namnen inom den nutida konstmusiken. Här visar hon att hon även kan få det intimare formatet att spraka och gnistra i alla kulörer. En omväxlande förälskad och vemodig musik som den suveräna och nu skivdebuterande Dahlkvistkvartetten verkligen har tänt på.

Modernt klassiskt

Barbara Hannigan

2

”Crazy girl crazy”

(Alpha/Naxos)

Flickaktig galenskap som hittar hem, sin rätta plats på jorden, i rytmen av det egna hjärtat.

Nutida klassiskt

Tommie Haglund

3

”Flaminis aura”

Ernst Simon Glaser, Göteborgs symfoniker med flera. (Bis/Naxos)

Ett uppvaknande som det rofyllt sjunger och kraschar om. Skakande och oändligt vackert.

Konstmusik

The Gothenburg Combo

4

”Seascapes”

(Combo/Naxos)

Musik för två gitarrer som sänker sig ner i Jules Vernes ”En världsomsegling under havet”.

Postklassiskt

Benny Andersson

5

”Piano”

(Deutsche Grammophon/Universal)

Jag trodde att jag kunde den här musiken. Tills jag hörde den så här. Som i ett förklarat ljus. 

Fredrik Strage: Sprudlande livslust möter weltschmerz

Fredrik Strage och Lana del Rey.
Fredrik Strage och Lana del Rey. Other: imago/ANE Edition

Pop

Lana Del Rey

1

”Lust for life”

(Interscope/Universal)

Att drottningen av depp plötsligt ler på ett skiv­omslag må vara förkastligt. Men vem skulle inte vara glad efter att ha spelat in något så fulländat som hennes fjärde album? Lana Del Rey ger oss 72 minuter av Hollywoodska orkesterarrangemang, narkotiska hiphopbeats, söta girlgroupharmonier och melankolisk film noir-rock. Hon sjunger som en ängel på valium. Hon skriver texter där sprudlande livslust kolliderar med febrig welt­schmerz. Hon fortsätter vara decenniets mest intressanta artist.

Rock

Henrik Berggren

2

”Wolf’s heart”

(Woah Dad!/Border)

Vansinnigt vacker indierock om rädslan över att ha slösat bort livet och längtan efter att fucka upp allt igen. Broder Daniel lät aldrig så här bra.

Black metal

Myrkur

3

”Mareridt”

(Relapse/Playground)

Det danska skogsrået Amalie Bruun rör på sitt andra album ihop neofolk med black metal. Hennes skri från vildmarken skär genom kött, ben och själ.

Thrash metal

FKÜ

4

”1981”

(Despotz/Border)

Thrash metal-galningar från Upp­sala gör ett helt album om att se slasherfilm på vhs. Hysteriskt underhållande hyllning till video­våld.

Synt

Perturbator

5

”New model”

(Blood Music/Playground)

Fransmannen James Kents synthwave är så mörk att den, likt materialet vantasvart, som en låt döpts efter, absorberar 99,9% av allt ljus.

Elin Unnes fem skivval: Dansmusik som gjord för en likvaka

Foto: Beatrice Lundborg

Ambient

Dread

1

”In dub”

(Ant-Zen)

Låt dig inte avskräckas av genren, Brian ”Lustmord” Williams tolkning av ambient är så mörk och misantropisk som en musikstil kan bli, nu även med en nypa becksvart dub på köpet. Dread ”In dub” ägnar sig åt dansmusik som passar bäst på en likvaka, hemmagjord strupsång och ondskefulla vibrationer. Det är den kittlande känslan av att lyssna på en skräckfilm som utspelar sig någonstans i ens eget under­medvetna.

Hårdrock

Electric Wizard

2

”Wizard bloody wizard”

(Caroline/Universal)

Electric Wizards senaste låter som den ultimata demokassetten och Liz Buckinghams riff är som något man hittar på en förlorad raritet.

Rock

Maggot Heart

3

”City girls”

(Teratology Sound & Vision)

Linnéa Olssons (Grave Pleasures) solodebut är röjig, dissonant, ­melodisk och full av hits från ­rockens framtid.

Rock

Rome Is Not a Town

4

”It’s a dare”

(Startracks/Border)

”It’s a dare” är lite som att åka till ett imaginärt 90-tals-New York för att lyssna på när rocken började om.

Rock

Henrik Berggren

5

”Wolf’s heart” 

(Woah Dad!/Border)

Rainbow, Blue Öyster Cult och den allra mjukaste hårdrocken känns som perfekta referenser när Henrik Berggren släpper soloskiva.

Po Tidholms fem val: Ett lyxderivat av allt som redan gjorts

The war on drugs.
The war on drugs. Foto: AP Photo

Rock

The War on Drugs

1

”A deeper understanding”

(Atlantic/Warner)

Spotify vet vad vi lyssnar på, så det är ingen idé att ljuga. Årets låt är ”Pain”, det andra spåret på årets album ”A deeper understanding” med årets bästa band The War on Drugs. Det är svårt att slita sig från Adam Granduciels ljudvärld. Med utgångspunkt i tanken att allt redan är gjort skapar han ett slags drömmusik, ett lyxderivat av högt och lågt; Dylan, Springsteen, New Order, Bryan Adams och Talk Talk.

Folk

The Weather Station

2

”The Weather Station”

(Paradise of Bachelors/Playground)

Den kanadensiska folksångerskan Tamara Lindeman finns på riktigt, låter lite som Joni Mitchell och har gjort en lysande skiva.

Rock

Hiss Golden Messenger

3

”Hallelujah anyhow”

(Merge/Playground)

MC Taylor, bröderna Cook och de andra i bandet gör en lysande skiva om året, alltid avspänt och med fötterna i jorden.

Rock

Gang of Youths

4

”Go farther in lightness”

(Mosy)

Överväldigande svulstigt och pretentiöst, men när man vant sig är det här en fantastisk skiva. Tidig Springsteen möter Steve Reich.

Country

Margo Price

5

”All American made”

(Third Man/Warner)

Nytraditionell, postmodern gammelcountry med både stadiga rötter och glimt i ögat. Margo Price har hittat rätt uttryck.

Kajsa Haidls skivval: Allt som är Four Tet på ett enda album

Kajsa Haidl och Four Tet.
Kajsa Haidl och Four Tet. Foto: IBL

Elektroniskt

Four Tet

1

”New energy”

(Text/Border)

Som det rastlösa geni han är, har Kieran Hebdens musikaliska strapatser alltid överraskat, ofta spretat, ibland varit obegripliga. I höstas överraskade han genom att blicka bakåt. Tjugo års trial and error har lett fram till ”New energy”, hans mest sammanhållna album hittills. Här finns allt som är Four Tet: de jazziga beatsen, de varma melodierna, harpan och new agen, samplingarna och det hisnande vackra vemodet.

Pop

Fever Ray

2

”Plunge”

(Rabid/Border)

Musiksveriges mest unika röst är hårdare, ärligare och mer explicit sexuell på den efterlängtade uppföljaren.

Elektroniskt

Jlin

3

”Black origami”

(Planet Mu/Border)

Upphackade, energiska rytmer som kräver koncentration. Med belöningen att du aldrig hört något liknande.

Elektroniskt

Your Planet Is Next

4

”Down ep”

(Klasse Wrecks)

Med sina naivistiska aciddängor och titlar som ”Rave2dagrave” är Arvid Wretman helt enkelt roligare än alla andra.

Soundtrack

Patrick Cowley

5

”Afternooners”

(Dark Entries)

Tredje samlingsskivan med discopionjärens fantasieggande ­sidoprojekt där han tonsatte gayporr i LA på 80-talet.

Mattias Dahlströms fem val: Ett sår som ­aldrig kommer att läka

Vince Staples.
Vince Staples. Foto: Thomas Johansson/TT

Rock

Mount Eerie

1

”A crow looked at me”

(PW Elverum & Son)

Bara någon vecka efter Phil Elverums frus död satte han igång att spela in låtar. För att inte glömma någon liten detalj om deras alldeles för korta liv tillsammans, hur banal den än må verka. Inte minst för deras arton månader gamla dotters skull. Resultatet är musik som gör fysiskt ont att lyssna på. ”A crow looked at me” är inte så mycket ett rockalbum som det är ett öppet sår. Som aldrig riktigt kommer läka.

Soul

Mary J Blige

2

”Strength of a woman”

(Capitol/Universal)

”No matter how low I go/I’m gonna rise up”. Mary på andra ­sidan skilsmässan. Lika okuvligt stolt som alltid, bättre än på länge.

Folk

Richard Dawson

3

”Peasant”

(Weird World/Playground)

Befriande ovanlig och excentrisk singer/songwriter, som vandrar i Brian Enos, Robert Wyatts och Kevin Ayers fotspår.

Soul

Kelela

4

”Take me apart”

(Warp/Border)

Ingen annan gjorde lika modig, konsekvent och modern soul år 2017.

Hiphop

Vince Staples

5

”Big fish theory”

(Def Jam/Universal)

Ett tilltalande blekgrått och sönderregnat hiphop­album från det mörkaste sinnet i solskensfunkens Kalifornien.

Sara Martinssons fem val: Den moderna popsamtiden i blodet

Sara Martinsson tipsar om SZA.
Sara Martinsson tipsar om SZA. Foto: Victoria Will/AP

Pop

Simian Ghost

1

”Simian Ghost”

(Heist or Hit/Border)

”Simian Ghost” låter som något Scritti Politti hade kunnat spela in om de bildats i Sandviken, haft modern popsamtid i blodet och pågående klimatkatastrof utanför fönstret. Den välproducerade ljudbilden förhöjer textförfattandet, som i sig är av stark litterär kvalitet. Simian Ghost befinner sig 2017 i en lite liknande position som The Bear Quartet för två decennier sedan. För få känner till att de existerar. Men alla som har koll vet att de är Sveriges bästa band.

Pop

Slow Hands

2

”Bye”

(Still Recordings)

Trendkänslig, organisk disco som bör placera upphovsmannen Ryan Cavanagh bland toppnamnen i genren.

R&B

SZA

3

”Ctrl”

(RCA/Sony)

Generös berättelse om ­radikal självkärlek som tar vid där ­Beyoncés ”Lemonade” slutade.

Pop

Maggie Rogers

4

”Now that the light is fading”

(Capitol/Universal)

Stark första ep från en ­musiker som kommer att bli en av 2020-­talets mest inflytelserika nyskapare.

Neosoul

Sampha

5

“Process”

(Young Turks/Playground)

Debuten från hela popelitens favoritgästsångare drar streck mellan Londons klubbscen och Billboard.

Åsa Veghed: Allt faller på plats i magisk harmoni

Åsa Veghed väljer Les Amazones d’Afrique.
Åsa Veghed väljer Les Amazones d’Afrique.

Världsmusik

Trio da Kali & Kronos Quartet

1

”Ladilikan”

(World Circuit/Playground)

Blotta tanken på att sammansmälta Malis fantastiska musiktradition med modernistisk stråkkvartett från San Francisco fick mig redan i teorin att rysa av välbehag. Resultatet toppade alla förväntningar. När kammarmusikerna på röst, ngoni och balafon i Trio da Kali möter Kronos faller allt bara på plats i magisk harmoni. Jag skulle vilja säga att det här är en av världsmusikens bästa plattor någonsin!

Arabisk jazz

Anouar Brahem

2

”Blue maqams”

(ECM/Naxos)

Inåtvänd sprängkraft i genial ­förening av mästerliga kompo­sitioner för oud och jazz­improvisation.

Afrikanskt

Les Amazones d’Afrique

3

”République amazone”

(Real World/Border)

Ett feministiskt superkollektiv av tunga artister skapar det nutida Afrikas viktigaste album.

Psykedelia

Siri Karlsson

4

”Shake shake love”

(Tombola)

Med fötterna i folkmusiken har duon släppts lös i elektroniska ­ljudlandskap och skakat kärlek ända in i själen.

Nutida klassiskt

Andrea Tarrodi

5

”Andrea Tarrodi: String quartets”

The Dahlkvist Quartet

(dB Productions/Naxos)

Tarrodis skickliga hantverk imponerar när dahlkvistarna väver in naturljudens väsen i klassisk samtid.

Johannes Cornells fem val: Orgie i tidstypisk ­kreativitet

Johannes Cornell väljer bland annat Lee Konitz.
Johannes Cornell väljer bland annat Lee Konitz. Foto: IBL Bildbyrå

Jazz

”Svensk jazzhistoria vol 11 – Jazz cosmopolit”

1

(Caprice/Naxos)

Den elfte skivboxen i Musikverkets och Caprices serie om svensk jazz genom tiderna behandlar 70-talet och är rena orgien i tidstypisk kreativitet. Fusion och olika sorters världs­musik vällde in över gränserna, samtidigt med en attityd överlag som också medförde att kvinnliga musiker äntligen kunde ta för sig mer. Lyckligtvis går mycket av detta igen, kanske just som det behövs mer än någonsin.

Jazz

Hurrakel!

2

”Anna Lund presenterar: Hurrakel!”

(Hoob/Border)

Anna Lunds sublima sväng känns lika personligt vare sig hennes låtar manar till lugn eller extravagans.

Världsjazz

Goran Kajfes Subtropic Arkestra

3

”The reason why vol 3”

(Headspin/Border)

Sista skivan i trilogin där Kajfes på en gång tolkar sina influenser och fördjupar sitt sound.

Jazz

Lee Konitz

4

”Frescalalto”

(Impulse!/Universal)

Nittio år gammal fogar Konitz en åldrad men inte desto mindre uttrycksfull timbre till sin ikoniska cooljazz.

Frijazz

Mars Williams

5

”An Ayler Xmas”

(Soul What)

Alla tiders jultomte Albert Ayler i händerna på Mars Williams band, högtidsmässigt nog inspelat live.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.