Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 01:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/dns-kritiker-valjer-fem-favoriter-just-nu-5/

Kultur

DN:s kritiker väljer fem favoriter just nu

Tage Danielsson och Hasse Alfredson, här vid skrivarstugan, tar plats bland veckans favoriter. Foto: Triart

Vad är bäst just nu? DN Kulturs Georg Cederskog, Johan Hilton, Birgitta Rubin, Greta Thurfjell och Malin Ullgren väljer fem verk som är värda din tid. 

DN Text
Med nådelös röst: Linda Boström Knausgård. Foto: Modernista och Jasmin Storch

1. Bok

Linda Boström Knausgård, ”Oktoberbarn” 

Modernista

Rösten – den har jag med mig efter att ha läst Linda Boström Knausgårds tredje roman.  Den röst som talar i ”Oktoberbarn” är klar, tydlig, nådelös och förtvivlad. Boström Knausgård skildrar sina vistelser på psykiatriska avdelningar och ECT-behandlingarna (elchocker) hon utsätts för. Ska hon förlora sitt minne? Händelser från uppväxten dyker upp, och mot slutet av romanen en skilsmässa i nutid som beskrivs med sparsmakad och lakonisk sorg. En skör människas tillstånd berättas av en röst som talar distinkt och utan koketteri, och stark litteratur uppstår. Läs DN:s recension här. 

Malin Ullgren

 

Med sorgen intakt: Lana Del Rey. Foto: Thomas Johansson/TT

2. Skiva

Lana Del Rey, ”Norman fucking Rockwell!”

Varje gång Lana Del Rey släpper en ny skiva vet man vad klockan är – hög tid att göra slut med den man är kär i, säga upp kontakten med alla sina vänner och i förtvivlan låsa in sig på sitt flickrum oavsett vilket kön och vilken bostadssituation man råkar ha. Inte för att ”Norman fucking Rockwell!” på långa vägar är Lana Del Reys ledsnaste album, för hon har hopp, hon har blivit pyttelite äldre och pyttelite klokare och det märks. Men också när hon på ”How to disappear” sjunger till sin älskare, som för att försäkra honom: ”I'm always going to be right here/No one's going anywhere” är det det sorgligaste man någonsin hört. Läs DN:s recension här. 

Greta Thurfjell

 

Trettio år av udda kärlek: Hasse & Tage. Foto: Peter Welirschka/Expressen/TT

3. Film

Jane Magnusson, ”Hasse & Tage – en kärlekshistoria”

På pappret var de en udda kombo: Hans Folke Alfredson – en intensiv idéspruta från ett borgarhem i Helsingborg utrustad med ett ostoppbart gags-flöde. Tage Ivar Roland Danielsson – en eftertänksam östgöte stigen ur en strävsam arbetarsläkt i fem generationer. Deras kärlekshistoria tycks ändå ha inletts ögonblickligen. Jane Magnussons effektivt korsklippta berättelse fångar deras 30 år tillsammans: radioprogrammen, böckerna, revyerna och filmerna, familjelivet och tragedierna, misstron mot socialdemokratin och engagemanget i Amnesty.

En gärning från ett helt annat århundrade. Läs DN:s recension här. 

Georg Cederskog

 

Ljuvligt om mogen kärlek: Dan Ekborg och Pia Johansson i ”Spelman på taket”. Foto: Matilda Rahm

4. Musikal

”Spelman på taket”

Kulturhuset Stadsteatern/Dansens hus

Ronny Danielssons uppsättning av ”Spelman på taket” har sina skavanker, men Dan Ekborgs gestaltning av den fattige mjölkbonden Tevje är genuint rörande – en planta som inte fattat varför solen slutat skina, för att tala med brittiske dramatikern John Osborne. I den här föreställningens verkliga showstopper – andra aktens duett med Pia Johanssons Golde – försöker han lirka fram en kärleksförklaring från sin motsträviga hustru. Det är ett ljuvligt nummer om mogen och tålig kärlek, alltför sällan representerad på en teaterscen. Och värd hela biljettpengen. Läs DN:s recension här. 

Johan Hilton

 

Enastående självporträtt: Bård Breivik. Foto: Bård Breivik

5. Utställning

Bård Breivik

Konstakademien, Stockholm

Jag träffade den norske konstnären Bård Breivik flera gånger; imponerad av hans skulpturer och materialexperiment såväl som hans kraftfulla personlighet. Dödsbudet häromåret var svårt att ta in – och på Konstakademien är min känsla nu att han återuppstått! I kraftigt uppförstorade porträtt, krigsmålad i olika färger och mönster, omringar han publiken. Breivik slutförde serien ”War paint” bara månader före sin död, med inspiration från de nordamerikanska indianerna. På en bild syns streck på bålen, som markerar var han skulle strålas. Ett enastående starkt och naket konstprojekt av en högst närvarande konstnär. Läs DN:s recension här. 

Birgitta Rubin

Läs om förra veckans fem favoriter