Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-28 00:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/dns-kritiker-valjer-fem-favoriter-vecka-2/

Kultur

DN:s kritiker väljer fem favoriter vecka 2

Beethoven och Vårsalongen – två av veckans fem favoriter. Foto: Deutsche Grammophon och Sophia Pernå

Vad är bäst just nu? DN Kulturs Kajsa Haidl, Johan Hilton, Helena Lindblad, Birgitta Rubin och Maria Schottenius väljer verk som är värda din tid. 

DN Text
Elegant vampyrserie: Nunnorna mobiliserar i ”Dracula”. Foto: Netflix

1. Tv-serie

”Dracula”

Netflix

När brittiska tv-snillena Mark Gatiss och Steven Moffatt – som gjorde ”Sherlock” – sätter tänderna i Dracula ter sig det mesta först oroväckande traditionellt. Anslaget är skräckromantiskt, skuggorna långa, vargarna ylar. Men så dundrar Dolly Wells in som krass nunna med Isabella Rossellini-brytning och ställer allt på ända. Även om ”Dracula” sällan når samma nyskapande och mysqueera höjder som ”Sherlock” är den en elegant uppvisning i oväntade och mörkt humoristiska vändningar. Och bitvis rörande i sin kontemplation över förbjudna drifter, det ändliga livet och Guds öronbedövande tystnad. Läs mer om ”Dracula” här.

Johan Hilton

 

Traditionell gospel: Kanye West med Sunday Service Choir på Forum i Los Angeles. Foto: Apex/Mega

2. Skiva

Sunday Service Choir, ”Jesus is born”

INC

Det är lite genant, men i takt med Kanye Wests allt mer explicita kristenhet – gospelturnéerna, operorna, höstens album ”Jesus is king” – desto mer sugen blir jag på egen frälsning. Min mottaglighet kan bero på tidens allmänt oroliga anda, i vilken Kanye fyller samma funktion som en värmande, gräddig portion comfort food. För mig får han gärna fortsätta gå full Jesus länge till, och tillhör du dem som börjat tröttna på rapparens nycker kan du åtminstone glädjas åt att han knappt hörs på nya ”Jesus is born”, som släpps under det kollektiva körprojektet Sunday Service Choirs flagg. I stället innehåller albumet 84 minuter traditionell och trösterik gospel för mörka tider. 

 Kajsa Haidl

 

Magiska naturporträtt: Sophia Pernå ”Limbo/Last Goodbye”. Digital print. Foto: Sophia Pernå

3. Utställning

”Vårsalongen 2020”

Liljevalchs, Stockholm

Att besöka Vårsalongen är en rolig ritual, som berättar om såväl konsttrender som tillståndet i Sverige. I år är det ont om direkta, politiska kommentarer men påtagligt mycket hus och hem, djur och natur. Möjligen prov på trygghetssökande i en orolig värld men uttrycken varierar väldigt. Det kan vara realistiska porträtt av kossor som bligar sådär som bara kossor kan, men oftare har djuren magiska och mytiska dimensioner eller kämpar för sin överlevnad. Så även skogen, som i flera verk tycks besjälad eller hotad av exempelvis bränder. Då kan man behöva ett överlevnadskit, som finns tillhands. Likaså en trisslott, med chans på en miljon. Pris en miljon.

Birgitta Rubin

 

Lyssna, vilket schwung: Sex timmar Beethoven. Illustration: Deutsche Grammophon

4. Skiva

”Beethoven Complete Symphonies”

Deutsche Grammophon

För er som såg Nyårskonserten på SVT och gillade årets debutantdirigent finns det nu en ny chans. Andris Nelson, född i Riga och till vardags chefsdirigent för Boston Symphony Orchestra, har tillsammans med Wienerfilharmonikerna gjort inspelningar av den nu 250-årsjubilerande Beethovens samtliga symfonier och det hela pågår i nära sex timmar. Och vill man lägga så många timmar på en och samma tonsättare är detta världens säkraste kort. Beethoven plus Wienerfilharmonikerna, som var i Stockholm och fick Birgit Nilssonpriset 2014. Lyssna bara, vilket schwung.

Maria Schottenius

 

Högoktanig spänning: ”Les Misérables”. Foto: Alamy

5. Film

”Les misérables”

Den franska långfilmsdebuten ”Les misérables” var en av sensationerna under förra årets Cannesfestival och belönades med ett av prestigepriserna. Inte sedan Maïwenns ”Polis” (2011) har en nervig snutfilm hamnat i det fina sällskapet. Men den långfilmsdebuterande Ladj Lys högoktaniga förortsdrama hamnar inte bara rätt i tiden, det är också minutiöst välgjort och galet spännande. Den nerviga berättelsen, som lånat revoltlustan från Victor Hugo, känns autentisk i varje detalj. En ”Medan vi faller” för 20-talet av en regissör som för ovanlighetens skull själv har förstahandsupplevelser av allt han gestaltar.

Helena Lindblad

Ta del av DN Kulturs favoriter från tidigare veckor här