1. Teater

”Häxjakten”

Dramaten, Elverket

”Häxjakten” på Elverket är teater som går in i kroppen: lampor som bränner oss rakt i ögonen, en ensemble i starkt fysiskt samspel och en text som gör ett smärtsamt snitt in i vår tid. Arthur Millers pjäs som utspelar sig under 1600-talets häxjakt får i Alexander Mørk-Eidems iscensättning en absolut giltighet – en berättelse om hur lögner antänder varandra tills hela samhället står i brand. Därtill visar den hur Dramatens och Stadsteaterns skådespelare bokstavligen är beroende av varandra; när Shanti Roneys John Proctor i slutet vägrar kompromissa med sin egen värdighet står tiden stilla. Man ser föreställningen med andan i halsen – och en klump i magen. Läs DN:s recension här.

Björn Wiman

 

2. Utställning

”Flygande betong”

ArkDes, Stockholm

Det är länge sedan jag såg en så visuellt lockande och levande arkitekturutställning som ArkDes ”Flygande betong – byggelementen som förändrade världen”. Ja, här flyger verkligen betongblocken högt i framtidsoptimistiska filmer, foton och affischer. Utan tvekan revolutionerade och rationaliserade de billiga, prefabricerade betongelementen hela byggprocessen. Utställningen visar hur modulsystemen spreds över världen och hur de modifierades för olika behov. Samtidigt beskriver en sektion hur kritiken av gråa betongförorter växte fram på 60-talet. Även om ett nutida perspektiv saknas så är förhistorien roligt gestaltad och full av lärdomar. Läs DN:s recension här. 

Birgitta Rubin

 

3. Podd

”Intrigue: Tunnel 29”

BBC

Det är precis 30 år sedan Berlinmuren föll och människor jublande kunde lämna den kommunistiska diktaturen. Brittiska BBC passar på att i stället vända blicken mot tiden när muren var ny – och den utvecklingen var otänkbar. Det är en tiodelad och lättlyssnad podcast som handlar om hur den 22-årige Joachim gräver en flykttunnel under Berlin, om hur säkerhetstjänsten Stasi infiltrerar projektet och om hur ett amerikanskt tv-bolag blir inblandat. Men mest handlar det om priset för ofrihet; om de desperata åtgärder som människor är beredda till för att leva i frihet och få återförenas med dem de älskar. 

Harald Bergius

 

4. Tv-serie

”Wir sind die welle”

Netflix

Det gamla socialpsykologiska experimentet ”The third wave” från sextiotalet tycks ha evigt liv. Försöket, som hade till syfte att demonstrera hur fascism föds, har redan lett till flera filmer, serier och böcker. Netflix nya tyska serie – inte lika svärtad som ”Dark” men även med en mörk underton – bygger vidare på samma gruppdynamiska idé och utspelar sig på en tysk skola. En ny karismatisk elev väcker revoltlusta hos sina skolkompisar. Många känner att de plötsligt får en röst och reella möjligheter att protestera mot saker de är missnöjda med. Men till vilket pris? ”Wir sind die welle” kastar upp en rad tankeväckande idéer om aktivism, våldskapital och hämnd. 

Helena Lindblad

 

5. Bok

Sara Villius: ”Madonna”

Norstedts

Att läsa Sara Villius första roman på tio år är inget mindre än en spark i nedre delen av magen: det som sker i berättelsen utgår från livmodern och från könet. Romanens berättarjag, en trebarnsmamma, har svårt att leva det förväntade livet som mor och maka. Hon vill ha sex, helst med andra än sin man, hon sörjer den försvagade objektsstatusen. Även om andra har gått före Villius när det gäller ämnet kåta, sorgsna mödrar, lyckas hon skriva sina korta stycken med en sådan pregnans och sanningsnärhet att det gör fasansfullt ont att följa den här kvinnan genom en trasslig bit liv. ”Madonna” är en strålande comeback.

Malin Ullgren

 

Läs om förra veckans fem favoriter