Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 05:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/dns-kritiker-valjer-fem-favoriter-vecka-6/

Kultur

DN:s kritiker väljer fem favoriter vecka 6

Tre av veckans fem favoriter: Géraldine Schwarz, George MacKay och Marie Aubert.
Tre av veckans fem favoriter: Géraldine Schwarz, George MacKay och Marie Aubert. Foto: Flammarion, Alamy och Agnete Brun

Vad är bäst just nu? DN Kulturs Birgitta Rubin, Per Svensson, Greta Thurfjell, Nicholas Wennö och Björn Wiman väljer verk som är värda din tid.

DN Text
Dramatiskt om familjeliv: Författaren Marie Aubert.
Dramatiskt om familjeliv: Författaren Marie Aubert. Foto: Agnete Brun

1. Bok

Marie Aubert: ”Vuxna människor”

Wahlström & Widstrand

Vad kan vara så på en gång nära och så förtvivlat distanserat som en syskonrelation? Man delar så mycket, och just därför blir skillnaderna än mer påtagliga. I norska romandebutanten Marie Auberts ”Vuxna människor”, översatt till svenska av Cilla Naumann, åker den fyrtioårskrisande huvudpersonen till sin familjs sommarstuga för att fira en födelsedag. Hennes lillasyster är redan där, och hon märks. Barnlöshet och ensamhet är teman i romanen, men allra bäst skildrad är just konkurrensen mellan systrarna och mammans (partiska) medlande. På ytan är det hela ett ganska enkelt kammarspel, men där under döljer sig starka, mörka, dramatiska krafter. Läs mer här. 

Greta Thurfjell

 

Säregna skulpturer: ”Redux (altar XIX)” av Yngvild Saeter.
Säregna skulpturer: ”Redux (altar XIX)” av Yngvild Saeter. Foto: Jean-Baptiste Beranger

2. Utställning

Yngvild Saeter: ”Butterfly House” 

Andréhn-Schiptjenko, Stockholm

Jag hajade till första gången jag såg skulpturer av Yngvild Saeter – så starka, så säregna, så coola. Det var förra våren i Andréhn-Schiptjenkos monter på konstmässan Market, där den unga norska konstnärens fladdermuslika objekt samspelade med svartlackerade, taggiga möbler. Nu ställer hon ut sina vägghängda skulpturer separat på galleriet. Saeter fogar samman motorcykeldelar med kedjor, pälsbitar och metallnitar, och har rötter i punk och straight edge. Men hon har också sagt sig hämta inspiration från nära döden-syner, där sköld- och hjälmformer gav henne känslan av skydd. För utomstående är intrycket mer kusligt kittlande. Läs mer här. 

Birgitta Rubin

 

Excellent film av inferno: George MacKay som Schofield i ”1917”.
Excellent film av inferno: George MacKay som Schofield i ”1917”. Foto: Universal Pictures

3. Film

”1917”

Sam Mendes

När biofilmen upplever tidernas identitetskris visar Sam Mendes mästarprov hur man kan utnyttja mediets fulla kraft. Antikrigsdramat ”1917” är inget för dem som söker ett psykologiskt relationsdrama, Tarantino-dialog eller något smartare än handlingen i ett pojkboksäventyr. Däremot är det ett stycke excellent filmskapande som ger en aning om helvetet på första världskrigets slagfält i en drömsk korsning av ett hypernaturalistiskt tv-spel och en Hieronymus Bosch-målning. Att den ger illusionen av att vara inspelad i en enda tagning bidrar till känslan av mardrömslik klaustrofobi. ”1917” har tagit de tunga priserna på både Golden Globe och Bafta – och lär ta hem Oscar i natt. DN:s recension var dock inte lika positiv. 

Nicholas Wennö

 

Starkt om likgiltighet: Géraldine Schwarz har skrivit ”Medlöparna”.
Starkt om likgiltighet: Géraldine Schwarz har skrivit ”Medlöparna”. Foto: Astrid di Crollalanza/Flammarion

4. Bok

Géraldine Schwarz: ”Medlöparna” 

Albert Bonniers förlag

Veckan då Mitt Romney som ensam republikan stod för den amerikanska demokratin passar det utmärkt att läsa fransk-tyska Géraldine Schwarz ”Medlöparna”. Boken handlar om de mekanismer som skapar normaliseringen av det oerhörda: små blundanden och mindre fegheter som sammantagna utgör förutsättningarna för ett större brott. Schwarz visar på ett personligt och gripande sätt hur enskilda medborgares passivitet och likgiltighet lägger grunden för något som tidigare framstod som otänkbart. Bara genom att förstå dessa mekanismer kan vi bli medvetna om de manipulationstekniker som hotar att vända upp och ner på hela vårt värdesystem. Läs mer här.

Björn Wiman

 

Samtida lustspel: ”Ett drömspel” på Helsingborgs stadsteater.
Samtida lustspel: ”Ett drömspel” på Helsingborgs stadsteater. Foto: Robin Jansson

5. Teater

”Ett drömspel”

Helsingborgs stadsteater

Det är synd om människorna. På ett generellt plan är det svårt att komma med invändningar mot sensmoralen i August Strindbergs drömspel, men bryter man ner iakttagelsen i tid och rum blir det genast mer komplicerat och betydligt muntrare. Just det är vad den egensinnige teatermakaren Erik Holmström (Malmö Dockteater) gjort på stadsteatern i Helsingborg. Han har dekonstruerat Strindberg och plockat ihop bitarna till ett samtida lustspel för två skådespelare i högform, Evamaria Björk och Nils Dernevik. Den gröna sänkhåven befinner sig nu någonstans mellan ”I väntan på Godot” och Hasseåtage. Det är synd om den som missar den här föreställningen. Läs mer här. 

Per Svensson

Läs om fler favoriter här