Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-22 01:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/dokusapan-the-circle-blottar-hur-vi-forskonar-i-sociala-medier/

Kultur

Dokusåpan ”The circle” blottar hur vi förskönar i sociala medier

”The circle” Foto: Mitch Jenkins/Netflix

Vid första anblicken ser ”The circle” på Netflix ut som vilken reality-tv som helst. Åtta deltagare ska tävla om en miljon kronor. Den som är mest populär förväntas vinna. Men det är en ny sorts dokusåpa som ser dagens ljus. Augustin Erba tror att den kommer att förändra världen lika mycket som ”Robinson”.

Det är många år sedan ”Robinson” visades för första gången i svensk tv och vi förfasades – och fängslades. Sedan började segertåget över planeten. Dokusåpan tog över från talk-showen och blev det viktigaste tv-formatet. Presidenten i USA blev främst känd för väljarna när han var dokusåpastjärna i ”The apprentice”. 

I ”The circle” (12 avsnitt med premiär på Netflix den 1 januari), är det en skillnad mot tidigare format – de olika tävlande får nämligen inte träffas. Borta är den första kvällens dramaturgi – utmattande uppdrag i ”Robinson” eller spriten i ”Big brother” – som drev människor att umgås på alla möjliga och ibland oanständiga vis. 

I ”The circle”, ett från början brittiskt format som gjorts om i amerikansk version, får åtta tävlande var sin lägenhet och tillgång till det röststyrda sociala nätverket ”The circle”. De skapar var sin profil och redan här börjar det bli intressant. De behöver nämligen inte vara sig själva. En kille väljer att låtsas vara sin snygga flickvän och en lesbisk tjej låtsas vara både smal och strejt. 

Målet är att inte bli bortröstad i de regelbundna omröstningar där de två mest populära deltagarna (som i programmet kallas influencers) får rösta ut en person. I spelet kallas det att blocka. Redan där väljer programmet att flörta med de etablerade begreppen och ge dem en ny, fördjupad betydelse. 

Vinnaren får en miljon kronor. 

Deltagarna sitter ensamma i sina lägenheter och försöker med hjälp av sina profiler och sina chattmeddelanden få de andra att tycka att de är sympatiska och pålitliga. Den här dokusåpan blottar det moderna samhällets kommunikation och brist på kommunikation i all sin glans. Det tar några avsnitt innan jag vänjer mig vid formatet – det onaturliga i att alla läser sina inlägg högt, det konstlade i att de högläser sina svar. Att de hela tiden talar rätt ut i luften, bara för oss. 

Alla som någonsin undrat hur det kommer sig att vi människor tappar humöret framför datorn, varför vi ljuger om vilka vilka är och hur det känns att göra det, får se detta utspela sig i realtid. 

Det finns en talande scen när en av deltagarna, en framgångsrik basketspelare, som valt att delta som sig själv, och också beskrivit sig som matlagningsintresserad, får ett meddelande från en av kvinnorna som försöker etablera kontakt. Hon ska laga frukost och ber om hjälp att pochera ett ägg. Tvärsäkert svarar han att hon ska vispa ihop äggen och steka dem. 

”Han vet inte vad ett pocherat ägg är”, säger hon högt, men det är det bara vi tittare som hör, och hon väljer att inte säga något i chatten. Vi förstår att deras relation har förändrats. Han tror att han har varit en schyst kille som har hjälpt henne med frukosten, men hon vet att han inte har några problem med att uttala sig om saker som han inte har en aning om. Han vet inte att hon vet. Men det gör vi. 

De åtta kämpar med att försöka forma bilden av sig själv i de andras ögon, men utan att ha några andra redskap än de som vi återfinner på Twitter, Facebook, Snapchat, Tinder eller Instagram: en profilbild, uppladdade bilder och olika uttalanden och deltagandet i dialoger. 

Och det är ju så här vi har det, alla vi som någon gång använt ett socialt medium, vi står där med hela vår personlighet och så väljer vi att använda delar av den digitalt för att bli omtyckta, och ibland vinkla verkligheten så att vi ska framstå som trevligare, lyckligare eller mer framgångsrika än vad vi egentligen är. 

Alla som har läst en tidningsintervju med en i sociala medier hårt slående personlighet kan häpna över nyanserna hos personen, de som inte syns i Twitterflödet. Här förstår vi varför det blir så. Sociala medier är ett skådespel och de unga deltagarna – för de flesta är unga – tycker att det är självklart att allt som syns på nätet kan vara en lögn. 

Alla deltagare är misstänksamma mot det som kallas för catfishing – att någon låtsas vara en annan, oftast snyggare person online – för att locka till sig kärlek och beundran. Och det finns ju flera sådana bland deltagarna. Detta drabbar i första avsnittet (obs spoiler) den blonda fotomodellen. Hon har lagt upp bilder på sig själv, inte för sexiga och för avklädda, tycker hon själv, men blir bemött av skepsis från de övriga. Hon kan inte vara så snygg, hon är en catfish, säger de till sig själva. Deras generation vet att om något ser för bra ut för att vara sant på nätet, så är det oftast inte det. 

Fotomodellen blir den första som röstas ut. Det hade aldrig hänt i ”Robinson”. Det är en ny värld därute. 

Läs mer:

Augustin Erba: Konsten att dra en vals på nyårsafton

Augustin Erba: Efterlysning – fem saknade ord i svenskan