Intervju med världssångaren Peter Mattei inför DN-konserten - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Efterlängtad mästersångare på DN-konserten

Peter Mattei kommer att sjunga ut i gröngräset under söndagens DN-konsert på Sjöhistoriska.
Peter Mattei kommer att sjunga ut i gröngräset under söndagens DN-konsert på Sjöhistoriska. Foto: Alexander Mahmoud

I flera år har DN försökt få världssångaren Peter Mattei till musikfesten vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. På söndagen är han äntligen på plats och bjuder på en resa tillsammans med några av sina mest älskade rollfigurer.

Framför oss på bordet står en stor glasburk med Bravokolor. Peter Mattei greppar den med bägge händerna och tömmer ut innehållet framför sig. Den 53-årige barytonsångaren vet precis vad han är ute efter: lakrits. Med tiden har han också blivit noggrannare med valet av repertoar. Att hitta rätt program var det första han tänkte på när han fick frågan om att vara solist vid årets DN-konsert.

– Man har ju sjungit alla grejer så många gånger nu så om man ska upp och göra det igen måste man ha något som känns som en bra anledning att ställa sig där, förklarar han.

Mattei fick sitt stora internationella genombrott på nittiotalet i Peter Brooks uppsättning av ”Don Giovanni” och förknippas ofta med Mozarts stora barytonroller, såsom Greven i ”Figaros bröllop”. Men även med Figaro själv i Rossinis prequel ”Barberaren i Sevilla”.

När vi ses i början av juni har maj månads medelhavsvärme tillfälligt övergått i typiskt svenskt sommarväder. Och vintern kommer tidigt i år; redan i slutet av augusti påbörjar Mattei sin höstturné med Schuberts sångcykel ”Winterreise”. Men innan dess uppträder han alltså på söndagen i det gröna vid Sjöhistoriska museet, ett stenkast från vårt lunchmöte på Djurgården.

– I stället för att bara sjunga en Mozartaria har jag hittat på en resa genom de roller som jag har gjort genom åren. Min förhoppning är att få ihop det hela med en psykologisk röd tråd, där jag vandrar mellan olika karaktärer och känslor.

Vilka personer får vi möta på den här resan?

– Det blir som en liten miniopera på tio–tolv minuter. Jag börjar och slutar med Greven. Sedan kommer Don Giovanni och till och med musik från en kvinnlig rollfigur för att texten passar så bra.

Barytonfacket är väldigt förknippat med att vara en stygging, ”bad boy”. Inte minst på grund av Don Giovanni. Hur förhåller man sig till det som sångare?

– Jag tycker ändå att Figaro är en ganska fin kille. Men hans känslor till Greven är ju ”bad” på något sätt. Han är sur, svartsjuk och orolig. Och de känslorna tycker jag kan gå igen hos allihop. Till och med Don Giovanni kan ha förtäckta känslor av svartsjuka, oro och rädsla som han döljer med sin överkörande och erövrande stil, konstaterar Peter Mattei.

Foto: Alexander Mahmoud

Han talar om att närma sig även de allra mörkaste rollfigurernas allmängiltigt mänskliga tillstånd i stället för att göra dem till demoner som får publiken att fjärma sig. Vi diskuterar Don Giovanni i termer av en typisk metoo-man.

– På det sätt som man har gjort rollen förr kanske man inte kan förhålla sig till den i fortsättningen. Å andra sidan finns storyn där och vi behöver inte döma, vi kan ju visa. Men den skillnad som jag tror att metoo har gjort är att man tänker ett varv till.

Läs mer: Martin Nyström om musiken på DN-konserten

Funderat har Mattei således gjort även kring en av sina favoritsånger i DN-programmet, berättar han och stämmer upp i ”En positivvisa” av Wilhelm Stenhammar, där ”en flicka så skön/är en sjömans lön”.

– Jag har alltid tyckt att den är så vacker och somrig. Men så började jag tänka på texten ur ett metooperspektiv och i den här har vi problem. Men då får man väl på något sätt se det som en historisk bild av vad som har hänt på Djurgården under en viss tid och vad som kanske inte händer i framtiden. Men det är svårt att sluta sjunga en sång.

Nittio procent av de där sångerna bygger på att man är amerikan och har språket medfött. Det är en barriär för oss.

Mattei jämför med hur vissa äldre Hollywoodfilmer och tv-serier på samma sätt kan kännas lite mossiga. Till och med en i övrigt nytänkande science fiction-favorit som han passat på att se om på Netflix under utlandsjobbens ensamma kvällar.

– Jag gillar ”Star trek”, de känns som mina kompisar. Men deras mans- och kvinnoroller är ju helt förlegade. Det tänkte jag inte så mycket på för fem–sex år sedan. Men det börjar bli riktigt jobbigt nu. De kan resa hit och dit i tiden och ändå har de så rigida könsroller, säger han och rabblar upp raden av grabbiga kaptener innan Kathryn Janeway tar kommandot i ”Star trek: Voyager”.

Från början var populärkulturen en mer närbelägen galax än den klassiska musiken för Mattei. Kanske är det därför han med större lätthet än många andra operasångare rör sig mellan Wagneroperor, Mahlersånger och Sinatrastandards. Samtidigt tycks Verdi än så länge befinna sig ljusår bort, trots den medialt tacksamma klyschan att Mattei, vars mamma är från Norrland och pappa var från norra Italien, är uppfödd på både pasta och palt.

”His height is from Sweden, but his voice is from Italy”, ska dirigenten Riccardo Muti ha sagt. Den reslige barytonsångaren med honungsstämman skrattar åt minnet. Sedan lägger han ut texten om skillnaden mellan att sjunga med grundröst och ”ett mer placerat läte”, som han tycker kännetecknar en Verdisångare. Samt om mikrofonsjungandet på Sinatraskivan ”Once in my life” och vikten av att göra ”My way” på sitt sätt.

– Börjar du härma någon annan är det kört. Man borde ha rätt att ha sin egen amerikanska. Eller en översättning på sitt eget språk. Nittio procent av de där sångerna bygger på att man är amerikan och har språket medfött. Det är en barriär för oss.

Foto: Alexander Mahmoud

Så nästa album blir en Sinatraskiva på svenska?

– Ja, det vore en idé. Eller så skulle jag kunna dra ”Once in my life”-drömmen till sin spets och göra en dansbandsplatta eller en Elvisplatta. Den musiken kom också in tidigt i livet. Men det får vänta lite för nästa inspelning blir ”Winterreise” och sedan är jag sugen på en Bachskiva.

Senare talar han om drömmen att lägga upp en klassisk konsert mer på ”Bruce Springsteen-vis”. Alltså att ha en bred, inövad repertoar och kunna välja kvällens stycken spontant i stället för att tvingas följa ett på förhand tryckt programblad. Bristen på flexibilitet är särskilt påtaglig just inom operavärlden, där kommande säsonger planeras med flera års framförhållning. 

– När jag väl gjorde min första braiga Wolfram på La Scala så tog det alldeles för lång tid innan jag fick göra den igen, suckar Mattei apropå Wagners ”Tannhäuser”. Jag hade helst velat ha rollen i repertoaren varje år och utvecklas med den.

Språngbrädan för hans egen karriär blev samtidigt en alldeles nyskriven opera: Daniel Börtz ”Backanterna” i regi av Ingmar Bergman, som 1991 handplockade en ung Mattei för rollen som Pentheus.

– Det var som en spark i arslet över ett jättestort hinder! En jätteroll för en ung kille som gick i ettan på Operahögskolan, säger sångaren och menar att hans arbetarklassbakgrund och intresse för träbåtar dessutom var tacksamma ingredienser för journalisterna.

Sedan dess har han hunnit beta av en lång rad av de repertoarverk som dominerar ute i världens stora operahus.

– Sångare tycker nog om de här operorna. Då får de den där rollen som de har drömt om och haft med sig under sin utveckling. Man vet vilka svårigheter som finns och vad som krävs. Sedan kommer något nyskrivet. ”Backanterna” var mycket svårare än något annat jag sjungit, men i och med att den saknade de här referenserna så frigjorde den också. De här två världarna måste finnas parallellt hela tiden. 

Så om någon kommer med en nyskriven ”Star trek”-opera, tackar du ja eller nej då?

– Det vore jättehäftigt, jag ska fundera på det!

Foto: Alexander Mahmoud

 

Fakta.Peter Mattei

Född 1965 i Piteå och uppvuxen i Luleå. Numera bosatt i Bromma tillsammans med sin fru och två döttrar, 15 och 18 år, samt hund.
Handplockades direkt från Operahögskolan i Stockholm och fick sitt genombrott 1991 som Pentheus i Ingmar Bergmans uppsättning av Daniel Börtz-operan ”Backanterna” på Kungliga operan.
Är särskilt känd för sina tolkningar av Mozarts barytonroller och har sjungit in såväl Mahlersånger som Sinatrastandards på skiva. Turnerar under hösten med Schuberts sångcykel ”Winterreise”.
Uppträder tillsammans med Kungliga Filharmonikerna i det gröna vid Sjöhistoriska museet, klockan 14 söndagen den 12 augusti.

 

Om programmet

Välkommen till DN:s stora folkfest!

Dags att samlas efter den rekordvarma sommaren, som har fått många att se världen på ett nytt sätt. Men att lyssna på musik tillsammans är ett behov som aldrig går ur tiden. I år får vi ett länge efterlängtat besök av storsångaren Peter Mattei och comeback av omtyckte konferencieren Stefan Forsberg. Vi ses på gräsmattan – lite mindre grön än vanligt men full av gemenskap och underbar musik!

Björn Wiman, DN:s kulturchef

 

Program för DN-konserten

DN-konserten är en gratis utomhuskonsert, som arrangerats av DN och Kungliga Filharmonikerna sedan 1975.
Årets DN-konsert med operasångaren Peter Mattei och Kungliga Filharmonikerna, under ledning av dirigenten Mika Eichenholz, genomförs söndagen den 12 augusti vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Konferencier är Konserthusets chef Stefan Forsberg.
På plats finns det möjlighet att köpa mat och dryck. Du som är DN-prenumerant kan köpa ett matpaket för 160 kronor.
I barntälten medverkar Kulturskolan Stockholm. Alla barn ges möjlighet att provspela instrument.

Programtider:

11.00: Start för aktiviteter i barntältet samt försäljning av mat och dryck.

13.00: Träblåsare från El Sistema Södertälje och Kungliga Filharmonikerna spelar tillsammans.

13.30: DN:s kulturchef Björn Wiman talar om och lyssnar på årets 100-årsjubilar Birgit Nilsson, tillsammans med Martin Nyström.

14.00: Kungliga Filharmonikerna och Peter Mattei. Musik: Se de 11 punkterna i artikeln här ovan.

 

Allsångstexten

(Melodi: Sång till glädje av Ludwig van Beethoven)

Januari börjar året

februari kommer näst

mars, april har knopp i håret

maj och juni blommar mest

Juli, augusti och september

härlig sommar är det då

men oktober och november

och december är så grå

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.