Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 10:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/ekg-forstklassigt-firande-for-fantastisk-farfar/

Kultur

EKG: Förstklassigt firande för fantastisk farfar

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Kåseri. Förra veckan hade vi kalas hemma trots att det var måndag, men det var inte vilken måndag som helst. 

Det är bara att erkänna – jag gör det här och nu – jag gillar kalas. Och framför allt jag tycker om att ställa till med fest. Det går alltid att hitta en anledning.

När jag fyllde 51 för ett antal år sedan hörde min gamle (han är tre år äldre) chef av sig för att gratulera. Jag svarade att 51 väl inte är något att fira. Han protesterade och sa att efter 50 är varje födelsedag värd att fira. Det har jag tagit fasta på.

Förra veckan hade vi kalas hemma trots att det var måndag, men det var inte vilken måndag som helst. Den dagen var det inte enbart 75 år sedan Auschwitz befriades. Den dagen skulle min älskade farfar ha fyllt 125 år.

Ja, jag vet att man inte kan bli så gammal, men ändå. Min farfar var värd en rejäl hyllning så husbonden och jag bjöd hem min farbror och två av mina pappkusiner.

För tydlighetens skull är det kanske bäst att tillägga att kusinerna är av kött och blod, men jag tycker att pappkusiner är ett passande ord att beskriva kusinerna på pappas sida. Ordet mammkusiner är inte lika roligt, men de kusinerna tycker jag också mycket om.

Jag minns hur jag som barn tyckte att det var jättekonstigt när min mormor sa: I dag skulle min pappa ha fyllt 80 år. Eller om det var 90. Han var ju död, tänkte jag - då kunde han väl inte fylla år?

Med min farfar var det något helt annat. Hans 125-årsdag skulle firas - till varje pris och jag letade fram ett foto som jag ställde på bordets kortsida så att farfar fick vara med när vi åt (och för all del även drack) till hans ära. Kortet gjorde inte farfar rättvisa. Han såg ut som hämtad ur en gangsterfilm från 50-talet med en cigg i mungipan.

Nåväl, eftersom dagen sammanföll med befrielsedagen frågade jag min farbror vad han mindes av befrielsedagen, som alltså var farfars 50-årsdag.

Hur firade ni, frågade jag.

Han skruvade lite på sig. Det enda han kom ihåg av det kalaset var att han klantade sig rejält och spillde ut ett glas vin över bordsdamen professorskan, som var farmors kusin.

På vårt kalas spilldes det inte ut en endaste droppe.