Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-16 02:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/ekg-inte-utmattad-men-less-allt-tidigare/

Kultur

EKG: Inte utmattad, men less allt tidigare

Kåseri. Det räcker väl med att julbordsannonserna dyker upp i tidningarna i oktober.

Eva-Karin Gyllenberg
Rätta artikel

Så var den över för den här gången, julen. Det är bara resten kvar och resten för min del betyder att ta hand om det där pyntet som är så trevligt att plocka fram, men SÅ trist att städa undan.

Jag är en riktig vanemänniska när det kommer till julpynt och plock. Tomten Totte, som får allt svårare med balansen för varje år, ska stå på samma plats som året innan och året innan det. Och samma sak med de broderade juldukarna. De ska ligga på samma ställe år efter år. Annars blir det inte jul.

Något annat som är likadant år efter år är stavas julgran och nejlikor.

Det näst sista jag gör innan jag kan fira jul på riktigt är att klä granen, oftast dan före dan. Jag förstår ärligt talat inte dem som tar in och klär granen till lucia eller – ännu värre – ännu tidigare.

Inte för att jag är en person som är ute i sista minuten, tvärtom, men det räcker väl med att julbordsannonserna dyker upp i tidningarna i oktober och lussekatter, skumtomtar och julmust trängs i livsmedelsbutikerna till höstdagjämningen för att man ska känna julvibrationer?

Det allra sista jag gör innan jag slår mig till julro är att ta fram det röda sidenbandet ur jullådan. Har jag tur strök jag bandet innan jag packade ner det elva månader tidigare, annars är det bara att ta fram strykjärn och dito bräda och fixa till det.

Sidenbandet knyter jag runt den apelsin jag smyckat/kryddat med nejlikor för att det ska dofta jul i lägenheten. Sedan kan jag slå mig ner i mysfåtöljen och njuta av julefriden.

Kanske känner andra som jag, men jag blir jultrött allt tidigare för varje år. Och då menar jag inte utmattad utan less på julen. I fjol inföll tröttheten redan före nyårskonserten. Det har aldrig hänt tidigare. I år stod jag ut till i tisdags kväll. Då åkte granen, som hade varit så grön och grann när den kom in i stugvärmen dan före dan före dopparedan. Och inte såg den piggare ut när sekatören hade gjort sitt.

Fast å andra sidan sprakade det ljuvligt i kakelugnen efteråt. Det ljudet lever jag fortfarande på.