Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

EKG: Matnyttigt vid fredagsfikat

Kåseri. Minns ni 60-talets skolmat? Lapskojs, pölsa, potatisbullar, makaronilåda, kalvsylta, leverbiffar ... och aptitwursten, förvirrande lik falukorv.

Har ni sagt lapskojs?

Micke kom lite sent till fredagsfikat i torsdags då samtalsämnet var skolmat. Och då pratar jag skolmat från förr, typ 1960-talet. Roffe och Olle nämnde pölsan unisont.

Men lapskojsen hade vi redan betat av när Micke kom. Lapskojs var en av mina favoriter. Jag är inte säker på att jag skulle gilla det i dag, men vad spelar det för roll? I dag har jag ju chansen att välja vad jag vill äta alla dagar i veckan.

Lapskojs förresten - vilket konstigt namn, men det fanns ju flera underliga namn på skolmatsedeln.

Potatisbullar, makaronipudding, pannkakor och blodpudding - inga problem, varken att äta eller förstå vad det var.

Men plötsligt serverades aptitwurst, en korv som var förvillande lik falukorven som vi hade fått med regelbundenhet hela läsåret. Enda skillnaden var att den var kokt, men jag kan inte minnas att det var någon aptitretare precis.

Hotchpotchsoppa var definitivt roligare att säga än att äta. Mormors köttsoppa med klimp (är det någon som äter klimp nu för tiden?) var betydligt godare.

Nej, skolmaten är inget jag längtar tillbaka till. Särskilt inte leverbiffarna eller dito stuvning. Som tur var hade jag intyg från målsman att det var ett mål jag bara inte tålde.

Dessvärre fick jag inget intyg för att slippa kalvsyltan så varje gång denna rätt serverades kändes allting fel. Jag plågade mig igenom lunchen och mådde illa hela eftermiddagen. I dag får jag kväljningar så fort jag ser en syltaförpackning i kyldisken.

På 60-talet var det inte tal om att få lägga upp maten själv, än mindre lämna ens den minsta lilla potatisbit. Det stod nämligen en lärare och vaktade vid diskvagnen och nåde den som hade något kvar på tallriken. Då blev det marsch pannkaka tillbaka till bordet och äta upp.

Pannkakan var aldrig några problem, men kalvsyltan ...

Till slut lyckades jag trycka upp kalvsyltabitarna under bordet där vi satt och hade jag tur ramlade de dallrande bitarna inte ner förrän jag hade lämnat matsalen.

Jag undrar vad som hade hänt om jag hade åkt fast. Hade läraren gjort slarvsylta av mig då?

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.