Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

EKG: Med ålderns rätt, men var det rätt ålder?

Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Kåseri. Det sägs att 70 är det nya 50, men det vete 17.

För rätt många (typ 40) år sedan läste jag en roman om en präst. Jag kommer för mitt liv inte ihåg vad boken hette, än mindre författarens namn, men en mening minns jag: "Gud gav oss vänner och djävulen gav oss släktingar".

Jag kan hålla med om det första, men inte det sistnämnda. Inte heller håller jag med den granne som för några år sedan sade "Släkten är bäst på avstånd". Fast det är klart; vems släkt?

Numera träffar jag släktingar alltför sällan, bortsett från mina kusiner. När jag var ung förvånades jag över de äldre som sa "Ja, numera ses vi bara på begravningar". Även om det stämde lät det väldigt dystert, men ju äldre jag har blivit har jag insett att det ligger väldigt mycket i just den meningen.

Jag sprang nyligen på min mammas kusin med fru när jag skulle äta lunch med några av de vänner Gud har gett mig.

Hur ofta har man inte vid sådana tillfällen sagt "Kul att ses. Nu måste vi träffas snart igen." Och sedan avslutat med ett "Vi hörs!".

Den här gången gjorde vi slag i saken och bestämde på stående fot ett datum då vi kunde ses. Sagt och gjort och det blev en riktig långlunch som avslutades med att ett antal fotoalbum med svartvita bilder plockades fram.

Två av fotografierna fick mig att studsa till. Dels det "obligatoriska" från gammelmormors 70-årsdag. Hon såg glad ut i sin storblommiga klänning, omgiven av ett antal buketter. Men var hon verkligen 70 - bara sex år äldre än jag? Hon såg MYCKET äldre ut.

Det sägs att 70 är det nya 50, men det vete 17.

Det andra fotografiet har jag inte sett på några år. Det togs i samband med mormors 50-årsdag 1955 och placerades inom glas och ram på radiogrammofonen. 

Min morfar var mäkta stolt över familjefotot där han själv, i kostym och fluga, satt intill mormor med sin son bakom sig och sin dotter intill den älskade hustrun.

Bilden togs i fotostudio, men fotografen missade en detalj. Min morbror hade dagen till ära näsduk i bröstfickan. Den hamnade så att det såg ut som om morfar hade rosett i håret, något jag skrattade mycket åt som barn.

Morfar var inte lika road. Det är ett som är säkert.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.