Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

EKG: Mot högre höjder

Kåseri. Fick en bok om mathistoria och minnena började sjuda.

När jag växte upp var jag inte det minsta road av mat. Visserligen åt jag (det mesta) med förtjusning, men själva tillagningen intresserade mig inte.

Jag ansåg i mitt ungdomliga oförstånd att jag inte behövde lära mig laga mat.

Anledningen till detta korkade resonemang var att jag var omgiven av fantastiska matlagare. Farfar hade drivit restaurang i Berlin och lagade gudomlig mat. Mormor hade arbetat i kök och lagade kåldolmar och fläskpannkakor som ingen annan. Mamma var inte mycket sämre hon vid spisen.

Min egen kokkonst under de ekonomiskt tuffa studieåren inskränkte sig till tonfisksallad, köttfärssås, fruktkräm och varmkorv, varvat med vita bönor och fiskpinnar. Föga glamoröst.

Härom dagen fick jag boken "Matens historia från A till Ö" i min hand och eftersom jag är svag för uppslagsböcker slog jag upp den direkt. Det första ordet ögonen fastnade på var kalaskokerska. Vilket underbart ord och vilket kalasjobb, men enligt Jan-Öjvind Swahn, bokens huvudförfattare, är det en yrkesgrupp på utdöende - utom på Östermalm.

Jag bläddrade vidare och fastnade på sådant som jag både kände igen och sådant jag aldrig hört talas om.

Räkmacka och panna cotta fick det att vattnas i munnen, det sistnämnda trots att det egentligen betyder kokad grädde.

Saltimboccan, en annan italiensk favorit, gillar jag till både smak och betydelse (hoppar in i munnen).

Tallstrunt och granstrunt hade jag aldrig hört talas om. Det är vårskott, som tidigare åts som godis eller användes för att krydda öl och brännvin. Dessutom lär man få frisk andedräkt av att tugga på skotten.

Fiskpinnarna var inte värda ett omnämnande i boken (lika bra det). Däremot de vita bönorna i tomatsås (räddaren i nöden), lappskojs (en favorit i skolbespisningen) och Kalles kaviar (ytterligare en räddare i nöden).

I dag har min kokkonst avancerat till något högre höjder och jag vet vad det innebär att blanchera, sautera, reducera och pochera.

Jag har dock reducerat det hela till att varken koka fond eller göra egen majonnäs. Anledningen är enkel: båda finns ju på burk.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.