Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-02 08:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/ekg-som-jag-har-langtat/

Kultur

EKG: Som jag har längtat

Full fart på läktaren före coronapandemin.
Full fart på läktaren före coronapandemin. Foto: Maja Suslin / TT

Kåseri. Det finns matcher man aldrig glömmer, även om man inte kommer ihåg vilka som spelade eller hur det gick.

Äntligen är det dags för allsvensk seriepremiär i fotboll. Som jag har längtat.

Allsvensk fotbollspremiär brukar äga rum i april och då kan det vara rätt ruggigt. Den här premiären kommer jag inte frysa om händerna eller ångra att jag inte satte på mig yllebyxorna.

Premiär i mitten av juni borgar för betydligt varmare klimat, men det spelar ingen roll i sammanhanget eftersom matcherna spelas inför tomma läktare. Trist förstås, men hellre det än ingen fotboll alls.

Jag kommer att vara laddad i morgon när jag slår mig ner i soffan tillsammans med en av styvsönerna. Vi håller på samma lag - som tur är.

Jag har sett rätt många allsvenska matcher på plats under det senaste halvseklet. Ibland i tjänsten, på den tiden jag var sportreporter, ibland tillsammans med salig husbonden när han skulle referera, men det är ingen av de matcherna som har etsat sig fast. Nej, det är två andra matcher, som jag aldrig kommer glömma - av olika skäl.

Den första spelades på Råsunda på Norges nationaldag 1973. Jag var där med styvfar som var lika mycket djurgårdare som jag är hammarbyare. Djurgården tog ledningen i slutet av första halvlek och styvfar var glad som ett barn på julafton trots att det var syttende mai. Det stod fortfarande 1-0 efter åttio minuter och jag började misströsta, men så hände något. Bajen gjorde fyra mål på sista tio minuterna. Det ska ju inte gå, men det gjorde det och jag hade svårt att tygla min glädje på tunnelbanan hem.

Andra matchen jag aldrig glömmer gick på anrika Söderstadion någon gång på 70-talet. Jag kommer inte ihåg vilka Hammarby mötte eller hur matchen slutade, men däremot sällskapet som satt nedanför mig på läktaren. Det var tre grabbar i trettioårsåldern och en knatte som inte ens hade börjat plugget. De äldre var på gott humör och stämningen steg för varje öl de fick i sig.

Knatten försökte gång på gång pocka på grabbarnas uppmärksamhet. Förgäves.

Till slut lyckades han nå fram med sin fråga till den förfriskade trion:

Vem ska köra bilen hem?

 

Läs fler kåserier av EKG, till exempel om tjuvarna som bara ville ha Barbie.