Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 04:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/emma-broome-blir-rode-orm-pa-dramaten/

Kultur

Emma Broomé blir Röde Orm på Dramaten

Bild 1 av 3 Dramatik och stora gester på Dramatens trappa.
Foto: Roger Turesson
Bild 2 av 3 Dramatik och stora gester på Dramatens trappa.
Foto: Roger Turesson
Bild 3 av 3 Dramatik och stora gester på Dramatens trappa.
Foto: Roger Turesson

Glöm behornade hjälmar, vikingarock och nostalgisk machonationalism. När Frans G Bengtssons klassiska vikingaepos ”Röde Orm” blir teater på Dramaten i vår är det Emma Broomé som spelar titelrollen. Betty Skawonius träffar en skådespelare som tycker om att grotta loss i det groteska.

Det är Emma Broomé, här i långa röda stövlar, som spelar Röde Orm, Sveriges bästa viking, när historien om honom blir teater. Premiär på Dramatens stora scen den 2 april.

– På scenen jag är en kvinnlig bibliotekarie och så blir jag Röde Orm, en man, berättar Emma Broomé.

– Jag har en idé om att rollen som Röde Orm kan frigöra ytterligare något groteskt och vidsträckt i mitt skådespeleri. 

Och, mycket riktigt, på Dramatens egen presentationsbild utstrålar Emma Broomé kraftfullhet och trots – en bra bit från den vänliga skådespelaren eller det kvinnliga blonda Dramatenformatet. 

Vi träffas i Sofia kyrka, en plats som Emma valt. 

– Jag tycker om kyrkor och katedraler som fysiska rum. Jag blir mindre rädd i kyrkor, det känns som om det uppstår en försoning mellan mig och min hjärna. Och Sofia heter min storasyster. 

”Röde Orm” på scenen är ett sätt att reclaima vikingatiden

En kyrka är inte fel i sammanhanget, ”Röde Orm” handlar också om hur Sverige kristnades.

”Röde Orm” på scenen är ett sätt att reclaima vikingatiden, säger regissören Alexander Mørk-Eidem som nu gör en egen version utifrån en av svenskarnas mest älskade romaner. 

Vikingen har blivit missbrukad på film och av behornade hjälmar, medan Frans G. Bengtssons ”Röde Orm” står på en lista över 50 böcker som format Sverige. 

Den är skriven i en tid då fascism och nazism var mycket verkliga. Första delen kom 1941, den andra 1945 och det fanns en idé bortom de blodiga striderna: Humor och tolerans över religionens gränsdragningar.

Det är av den vackra muslimska Subaida som Orm får svärdet Blåtunga och hans vän Toke får svärdet Rödnäbba.

Alexander älskade boken så mycket att han snodde den på biblioteket uppe i norska Nordland när han var tio år.  

På Dramaten är vi tillbaka på biblioteket, en av hans barndoms favoritplatser: Det är efter stängningsdags, sex bibliotekarier ägnar sig åt sitt lördagsnöje: De snurrar runt och pekar på en bok, så ska de uppföra den. Den här lördagen blir det ”Röde Orm” och de lever sig in i berättelsen. Snart är biblioteket böljande hav, borg, blodig stridsplats.

Bild 1 av 3 Frans G Bengtsson.
Foto: No Byline
Bild 2 av 3 Dramatik och stora gester på Dramatens trappa.
Foto: Roger Turesson
Bild 3 av 3 Dramatik och stora gester på Dramatens trappa.
Foto: Roger Turesson

Emma Broomé som varit tjänstledig för en teveserie och en filmroll i sex månader hade blandade känslor inför att komma tillbaka till den stora teatern. 

– Jag har just nu svårt att rätta mig i ledet, det känner jag när jag fått stå på egna ben utanför institutionen.

– På Dramaten finns så många att lära av, så mycket kunskap. Där har jag haft några av mina starkaste konstnärliga upplevelser. Och jag har fått göra några intressanta saker. 

Som viktiga och komplexa roller på Dramaten nämner Emma lilla barnet Max i ”Titta livet”, fritt efter Barbro Lindgren, Jackie, författarjaget i ”Beckomberga” och dottern Liz i ”Hugh och Nancys många världar”. 

– Men först blev jag inte särskilt upprymd vid tanken på ”Röde Orm”. Det var när vi träffades i december som jag tände till, när Alexander berättade mer om Orm och hans drivkraft, om de här bibliotekarierna och deras högläsning.  

Roligare än så har de inte. Riktiga nördar… 

– Nörden är ju fantastisk som typ och bibliotekarier är belästa människor, dem högaktar jag. Jag beundrar människor som läser mycket, hittar den koncentrationen och disciplinen.

– Jag går ju igång på explosivitet, det groteska, punkiga… 

Den relationen till mamman är nästan en berättelse i sig

Emma Broomé gillar när det inte är sofistikerat, det ska vara vilt. Och Röde Orm, det måste vara ociviliserat. 

– En del skådespelare har det, något groteskt, osofistikerat, våldsamt, som blir väldigt autentiskt och trovärdigt. Om jag får utveckla det skådespelarmässigt, skulle det betyda mycket för mig. 

Emma tycker att hon har en stark arbetsrelation med Alexander. De arbetade tillsammans i ”Mary Page Marlowe” på Dramaten. Hon kommer den här gången ställa höga krav på honom som regissör och hoppas att han gör detsamma med henne.

– Vår yrkesrelation har fördjupats, jag upplever att vi kan vara genuina och rakare med varandra, tuffare kanske, det tycker jag om.

Det Emma Broomé först blev berörd av när hon började läsa romanen, var Orms mamma. Tre söner har gått åt i bråk och sammandrabbningar, två söner är kvar. 

– Odd och så jag, Orm, som är hennes ögonsten. 

– Den relationen till mamman är nästan en berättelse i sig, hon verkar vara en extraordinär kvinna och hon är så orolig för honom, han växer och blir fysiskt stark och smart men hon är ändå ängslig.

Jag har just nu svårt att rätta in mig i ledet, det känner jag när jag fått stå på egna ben utanför institutionen

Främsta skälet till att Emma valde bort Dramaten i sex månader var teveserien ”Sommaren -85” av Emma Hamberg och Denize Karabuda, premiär på SVT i år. En familjeberättelse om tre generationer kvinnor.

– I ”Sommaren -85” fick jag utforska mitt eget konstnärskap i större utsträckning. 

– Det handlar om Åsa, en 34-årig kvinna, mamma till en tonåring och så Åsas mamma, spelad av Lotta Tejle. 

– Vanliga människor som utsätts för extraordinära situationer. Dråpligt på ett sätt, med ett allvar och ett djup. Min och min mammas relation i serien är väldigt belastad. Jag och min dotter är upptagna av att finansiera hennes språkresa till England. Jag jobbar sönder mig på ett mentalsjukhus för att få ihop till det. 

– Att spela Åsa var väldigt intressant. Hon är lik mig, men hon är inte alls lika blyg, inte lika rädd… 

Bild 1 av 2 Lina Leandersson, Magnus Roosmann och Emma Broomé i Ole Anders Tandbergs Elverketuppsättning av ”Fåglarna” 2016.
Foto: Roger Stenberg
Bild 2 av 2 Dramatik och stora gester på Dramatens trappa.
Foto: Roger Turesson

Blyg? Rädd? Du talar återkommande om rädsla. 

– Jaa, det är ingen som tror att jag är blyg och rädd för jag kan gå halvnaken i Prideparaden eller posera på Dramatens trappa.

– Jag är rädd att bli tillsagd; om någon skulle komma nu i kyrkan och säga att här får ni inte sitta… 

– Men Åsa är inte speciellt inställsam. Hon har använt sig av andra strategier, hon är liksom redan uttittad i den där lilla staden på 80-talet. 

Du vet hur det är att växa upp i en liten stad, Bollnäs, 13.500 invånare. 

– Ja, och Hälsingland för mig är mer trolskt än något annat svenskt landskap, mer saga. 

Vad var det som gjorde att du tog steget in i skådespeleriet?

– När jag växte upp i Bollnäs på 90-talet fanns det flera teaterföreningar, Scenfröna och Teaterverkstan, och de var öppna för alla och hade engagerade ledare. Jag idrottade extremt mycket, gick på fotbollsgymnasium, men har alltid vetat…

På dörren till sitt rum har Emma en skylt:

”Om jag inte hade sysslat med konst hade jag varit psykiskt sjuk eller kriminell” /Marie Louise Ekman” 

Och, för åtta år sedan anställdes Emma Broomé på Dramaten av dåvarande teaterchefen Marie Louise Ekman.

Med Maia Hansson Bergqvist och Sanna Sundqvist i ”Det blåser på månen” 2017.
Med Maia Hansson Bergqvist och Sanna Sundqvist i ”Det blåser på månen” 2017. Foto: Roger Turesson

På Dramaten träffade hon Sanna Sundqvist som hon redan mött på scenskolan, de spelade systrar i ”Det blåser på månen”. De möttes igen i SVT:s ”Andra åket” där Emmas roll är Evelina, styvnackad grandios ägare av ortens sportbutik. Komiken är långt dragen, nästan tidigt 1900-tal, Helan, Oliver Hardy. 

Men Emma Broomé är inte riktigt nöjd med sin rollprestation.

– Jag tycker att jag brister hantverksmässigt. Men jag lärde mig mycket och jag får bjuda på det. Förhoppningsvis får jag revansch i ”Sommaren -85”. 

– Det räcker inte att göra fint, det ska vara Markus Öhrn i Tornedalen, Galeasen eller Schaubühne för mig. Med livet som insats…

På väg mot outforskade områden. 

 

”Röde Orm”, Dramaten, premiär 2/4