Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

En läsande hjärna formas i tidig ålder

Nomi Lescaille Bergman, 10 år, läser en av sina favoritböcker.
Nomi Lescaille Bergman, 10 år, läser en av sina favoritböcker. Foto: Roger Turesson

Är det någon gång i livet du bör läsa böcker är det mellan sex och tio års ålder. Då är hjärnan som mest formbar. Men hjärnans språkliga funktioner kan utvecklas ända in i pensionsåldern. Inför bokmässan har vi pratat med två hjärnforskare om hur vi bäst utvecklar läsförmågan.

På torsdag drar bokmässan i Göteborg i gång och då samlas det mängder med människor som har ägnat stora delar av sin vakna tid åt att läsa böcker.

Frågan är vad det ska vara bra för.

Vi vände oss till två hjärnforskare som har ägnat en stor del av sin forskning åt att just ta reda på vad som händer i hjärnan när vi läser.

Martin Ingvar som är läkare och professor i neurofysiologi, och Torkel Klingberg som är professor i kognitiv neurovetenskap och specialiserad på barns utveckling och träning av hjärnan.

Martin Ingvar säger att den viktigaste förklaringen till att resultaten i den svenska skolan fortsätter att dala är att lästräningen är för dålig.

Framför allt brister den när hjärnan är som mest formbar någon gång mellan sex och tio års ålder. Det är då som själva läskodningen behöver automatiseras för att inte ta alla resurser i anspråk senare, när hjärnan behöver ägna sin kraft åt att inhämta de kunskaper som finns i olika texter.

Det som händer när barn stavar sig igenom ord och meningar är att de på olika sätt övar sina kognitiva färdigheter. De övar helt enkelt hjärnan på att ta den kortaste vägen, enligt Martin Ingvar.

– Det är först när de har fått rationalitet i det systemet som snabbheten och stabiliteten ökar och det börjar gå undan när du läser.

Vad är det då som händer i hjärnan när ett barn lär sig att läsa?

– I dag vet vi att den stöps om och blir en läsande hjärna, säger Torkel Klingberg.

Det har man sett sedan det har utvecklats magnetkameratekniker som gör det möjligt att titta in i hjärnan när den arbetar och löser uppgifter.

Torkel Klingberg, till vänster, och Martin Ingvar.
Torkel Klingberg, till vänster, och Martin Ingvar. Foto: Fredrik Funck och Karl Henrik Edlund

I den tidiga fasen handlar det om att barnet ska bli medvetet om kopplingen mellan bokstavskombinationer och ljud, till exempel vad som händer om man tar bort ”boll” från ”snöboll”.

– Det är sådana enkla saker som handlar om att förstå att språket består av olika komponenter, och att öva sig på att göra kopplingar mellan ljud, bokstäver och ord.

Det som händer i hjärnan är att det sker en specialisering i det som kallas för ordformområdet i vänstra hjärnhalvan. Det är ett område bakom örat i nackloben och som ingår i delar av det visuella systemet.

– Det är ett område som lär sig att reagera på och känna igen den typen av krumelurer och siluetter som finns i text, säger Torkel Klingberg.

Så småningom gör barnet kopplingen till de fonetiska inslagen i språket med hjälp av områden i hjärnan som analyserar ljuddelarna. De sitter en bit högre upp i tinningloben.

Det är områden som blir specialiserade och även sammankopplade med varandra och andra områden i hjärnan.

Det kan man bland annat se eftersom det sker en tillväxt av det som kallas för den vita substansen i hjärnan. Den är egentligen ett isoleringsmaterial som bäddar in kopplingarna mellan nervceller som förbinder olika delar av hjärnan.

Enligt Torkel Klingberg har det genetiska arvet stor betydelse för läsförmågan.

– En del människor har lättare att forma de här kopplingarna mellan olika områden som är viktiga för läsningen, säger han.

Just därför är det så viktigt att tidigt identifiera de elever som har litet svårare för att läsa, för att de ska komma i gång med träningen tidigt och inte halka efter, framhåller Torkel Klingberg, och förklarar vad som annars riskerar att hända:

De som har litet lättare för att lära sig att läsa redan från början, läser litet mer än andra barn när de börjar skolan. Och de som har det litet svårare läser mindre.

Det vi kan se när barnen börjar skolan är att det ganska snabbt kan uppstå enorma skillnader mellan olika barn. En del läser i stort sett inte alls, medan andra läser tjugo böcker på ett år.

Det gör att de genetiska skillnaderna riskerar att bli kraftigt förstärkta ganska snabbt efter att barnen har börjat skolan.

Det beror på att de barn som har lätt för att läsa läser ännu mer. De jobbar snabbt upp sitt ordförråd vilket gör att de tycker att det är ännu roligare att läsa och läser ännu mer. Det blir en loop med positiv feedback.

Medan de som redan från början tyckte att det var svårt att läsa måste kämpa mer och halkar hela tiden efter. Det gör att det blir ännu jobbigare när de går vidare till än mer komplicerade texter. Det gör att de i stället hamnar i en negativ feedbackloop.

- Det vi kan se när barnen börjar skolan är att det ganska snabbt kan uppstå enorma skillnader mellan olika barn. En del läser i stort sett inte alls, medan andra läser tjugo böcker på ett år.

Vad kan man då göra för att motverka detta?

Enligt Torkel Klingbergs är svaret på den frågan träning och åter träning. Att se till att alla barn lär sig läsa så de med sämre förutsättningar inte halkar efter.

Foto: Fanni Olin Dahl/TT

Många föräldrar tror att de kan få sina barn att läsa med hjälp av belöningar som pengar. Men det har visat sig vara verkningslöst.

Torkel Klingberg berättar att det finns forskning som visar att sådana belöningar snarare kan motverka sitt syfte. Det kan bero på att en yttre belöning kan göra att barnen uppfattar att läsning på något sätt skulle vara något tråkigt eftersom det behövs pengar för att någon ska vilja ägna sig åt det.

En stor del av den forskning som kommit på senare år handlar om värdet med högläsning. I en stor australisk studie, 2016 Australian study in children book reading, har man följt familjer som har barn i årskurs 4-6 och som går i 24 olika skolor. Tre barn av fem svarar att de inte har någon som läser högt för dem hemma.

Många säger att deras föräldrar slutade läsa högt för dem när de klarade av det själva. Men så mycket som en tredjedel av barnen ville egentligen att de vuxna skulle fortsätta läsa högt för dem.

Martin Ingvar säger att högläsning tränar andra saker.

Hjärnan är inte dummare än en muskel. Den utvecklar de delar som används.

– Den gör att man blir tvungen att använda mer av det kognitiva systemet. Man måste till exempel fatta vad som står i texten på ett annat sätt eftersom det låter konstigt när man läser fel. Det gör att det kan vara bra för den som behöver träna sig på att läsa.

– Samtidigt kan man se att förmågan att återberätta vad man har läst sjunker, eftersom man har varit så upptagen vid att läsa högt, säger Martin Ingvar.

– Så när det gäller att förstå sammanhang och tänka på det man läser, så är det sannolikt mer effektivt med tyst läsning. Då kan man koncentrera sig och gå mer på djupet.

Det bästa sättet att uppnå resultat av den tysta lästräningen är att ge barnen en knuff i rätt riktning så att de förstår vikten av att inte ge upp.

Det menar Torkel Klingberg som brukar framhålla det som på forskarspråk kallas för ”grit” och som på svenska skulle kunna översättas med ”gry” eller ”jävlar anamma”.

Det är en egenskap eller färdighet som barn kan utveckla om de får sådan uppmuntran.

– Framför allt handlar det om att få barn att förstå att alla kan lära sig att läsa, att det är ett resultat av träning, säger Torkel Klingberg.

Han har i en tidigare intervju i DN förklarat hur forskningen under de senaste åren har kunnat visa vilken skillnad det kan göra.

Amerikanska forskare har till exempel kunnat visa hur en instruktionsfilm – om hur hjärnan fungerar och hur formbar den är – räckte för att barn som var med i studien skulle förbättra sina studieresultat.

– Det här kan man uppnå genom att förklara att läsförmåga är ett resultat av träning, och att den som övar kommer närmare målet, säger Torkel Klingberg.

Hur mycket träning talar vi om?

– Det handlar om mycket träning, inte en halvtimme i veckan, utan många timmar extra i veckan enligt vad man har sett i de här studierna, säger Torkel Klingberg.

Vad händer då när hjärnan har stöpts om och bildat sina nya läsande nätverk?

Då tar nästa fas vid. Det är då man med hjälp av läsningen tränar och förstärker de strukturer som redan finns, enligt Torkel Klingberg.

– Det är områden som kodar för hur orden låter och vad de betyder, och förbindelser som skickar information till främre delen av hjärnan, som påverkar hur man formar och artikulerar ljuden.

Dessa områden och nätverk fortsätter sedan att förstärkas de närmaste tio åren, förmodligen ända upp till 20 års ålder. Det är då man brukar säga att hjärnan börjar bli färdigutvecklad.

Varför kan man inte lika gärna träna sig på matte?

– Det kan man, säger Martin Ingvar. Men då blir det andra regioner som utvecklas, eller som min kollega Sara Bengtson har visat så kan det hända mycket i hjärnan även för den som spelar mycket piano.

– Hjärnan är alltså inte dummare än en muskel. Den utvecklar de delar som används.

Forskningen är bara i början av att förstå hur snabbt det går när en läsande hjärna avläser den ström av brus som finns i språket.

Hur den på bråkdelen av en sekund bryter ned och avläser de språkliga koderna för att kunna förstå hela det komplexa sammanhanget bakom bokstäver och ord som kombineras med varandra.

Det som gör den läsande hjärnan särskilt märkvärdig är att den är en sådan sen uppfinning i mänsklighetens historia. Det finns otaliga historier om hur förundrade människor kunde bli när de såg någon sitta och läsa tyst för sig själv innan boktryckarkonsten hade uppfunnits på 1500-talet.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Vad är det då som är så bra med läsningen?

Martin Ingvar menar att läsförmåga är ett av hjärnans allra viktigaste verktyg för den kognitiva utvecklingen.

– De som inte utvecklar det här verktyget när hjärnan är som mest formbar, får det jobbigt i skolan och riskerar att alltid hamna efter.

Martin Ingvar tillägger att det är läsningen som utgör själva basen för vårt liv som kulturella varelser.

– Det är den som gör att vi reser oss över den enkla naturens råhet.

Men även om det händer mest med hjärnan när vi är unga, så utvecklas de språkliga funktionerna långt upp i åren.

– Ända in i pensionsåldern hos vissa, särskilt det som handlar om ordförråd och faktakunskaper, framhåller Torkel Klingberg.

Enligt honom finns det inte mycket belägg för att det som kallas för den flytande intelligensen påverkas av läsning. Flytande intelligens handlar om att kunna lösa problem oberoende av tidigare kunskaper och erfarenheter, uppgifter som finns i Mensatester och andra kognitiva mätmetoder.

– Om jag skulle testa dig genom att lägga ett antal saker på ett bord, och sedan fråga hur många du kommer ihåg. Den typen av tester kommer du inte att prestera bättre på för att du har läst många romaner, säger Torkel Klingberg.

– Men kanske blir du bättre på det som kallas för koncentrationsförmåga. Att fokusera på det som du har bestämt dig för.

  • Läs mer:

Läkare: Att läsa är som semester för hjärnan

Självständigt läsande föds ur högläsning

Sakprosa lika viktig som sagor

Högläsningen gör berättelsen mer levande

Så känner du igen ett särbegåvat barn

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.