Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-03 14:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/en-maktig-trilogi-om-manniskans-villkor/

Bokrecensioner

En mäktig trilogi om människans villkor

Mats Söderlunds ”Ättlingarna” del 1–3: ”Hotet”, ”Kampen” och ”Flykten”.
Mats Söderlunds ”Ättlingarna” del 1–3: ”Hotet”, ”Kampen” och ”Flykten”. Illustration: Rabén & Sjögren

Det är en djupt orättvis värld där världskrig håller på att utbryta till följd av miljöförstöring och rovdrift. Mats Söderlunds mäktiga dystopi (eller möjligen bara genomtänkta framtidsskildring) är framme på sista delen. Ska man låta sig drabbas av ett enda verk, låt det bli detta.

När Mats Söderlund nu avslutar sin mäktiga fantasydystopi gör han det i en tid som nästan kommit i kapp hans skrämmande framtidsvarningar. Vi möter en djupt orättvis värld där kampen om rent vatten håller på att starta ett nytt världskrig. Katastrofala miljöförstöringar, korruption i de allra högsta politiska instanserna, hänsynslösa multinationella industrier och energibolag som vrider ur sin maximala vinst på de sista skyddsvärda miljöernas och människornas bekostnad. Känns det igen?

Visst går det i dag minst tretton dystopier på dussinet, men trilogin ”Ättlingarna” är något av det mest ambitiösa som skrivits när det gäller svenska ungdomsböcker, och ska man låta sig drabbas av ett verk, så låt det bli detta. Förvänta er bara inga applåderande vuxna på slutet när någon enskild hjälte räddat världen. För sådana existerar inte.

Parallellt med de riktigt stora frågorna är detta även en berättelse om en splittrad familj i Skelleftehamn. Pappan är försvunnen sedan flera år och detta är fortfarande ett trauma för de tre barnen, Jenny, Wilma och David som försöker leva så normalt de kan med sin ständigt frånvarande mamma. Kanske är detta förståeligt då mamman kandiderar till jobbet som generalsekreterare för ett djupt splittrat FN. 

Poeten Mats Söderlund har tidigare enbart skrivit för vuxna.
Poeten Mats Söderlund har tidigare enbart skrivit för vuxna. Foto: Göran Segeholm

Men nu är ju detta ingen vanlig familj. De är ju inte ens människor, något som i första boken kom som en lika stor överraskning för läsaren som för de tre barnen. De är olus, ett folk som för tusentals år sedan flydde sin egen hemplanet för att börja om på jorden. Med sin fullständigt överlägsna teknik och flerhundraåriga liv gav de snabbt upphov till sagor och myter bland ursprungsbefolkningarna på Grönland, i Norden och Sápmi. Men samexisterande har ju aldrig varit människans paradgren och olus bestämde sig efter allt fler konfrontationer för att hålla allt lägre profil, bland annat gömma sina svansar! Och myterna om trollen fick fin näring i folktron.

Familjen Eriksson är alltså troll, eller olus, ”de levande”. Söderlund överarbetar inte denna koppling till den europeiska folktron. Det handlar i stället om människans självdestruktiva sidor, om hur vi alltid vill, måste! förstöra, eller till och med döda det som är annorlunda, det vi inte förstår. Visserligen är olus på alla sätt överlägsna människan, men det vi saknar rent kvalitativt tar vi igen rent kvantitativt. Och förstör vår egen planet på kuppen.

”Flykten” är genuint spännande från början till det plågsamma slutet, som i sig är lika drabbande som modigt.

Familjen Erikssons barn är alla unika, även för att vara olus. De har viktiga roller att spela. Detta vet även den falang inom olus som tröttnat på människorna och söker hämnd för gamla oförätter. Mellan de två falangerna växer både hat och oförsonlighet och en slutstrid närmar sig. Samtidigt måste de hålla sin olus-identitet hemlig för människorna, vilket visar sig vara omöjligt. ”Flykten” är genuint spännande från början till det plågsamma slutet, som i sig är lika drabbande som modigt. Men nog sagt om det.

”Ättlingarna” är en ovanlig berättelse, kanske lite som författaren själv. Mats Söderlund är naturvetenskapligt utbildad, med erfarenhet av att leda internationella delegationer. Samt poet. Det finns en väldigt tydlig dikotomi även i berättelsen med sina hyperrealistiska beskrivningar om allt från gruvdrift, miljöfrågor, ungdomars sociala nätverksterminologi till tekniska FN-förhandlingsprocesser och ekologi. Samtidigt får poeten ta plats: ”Forsen brusade i fåran, skummade och sparkade, nynnade på sin tusenåriga arbetsvisa, nötte på fjällheden, gnagde i berget, grävde sig djupare, utan vila, utan rast.” 

Det är en vackert berättad, djuplodande, ovanligt ambitiös, engagerande och störande dystopi han lyckats med. Eller vad kallas egentligen en dystopi som blev verklighet? Profetia?

Läs fler texter av Steven Ekholm och fler av DN:s ungdomsboksrecensioner