Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-15 22:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/eric-m-runesson-jag-ar-kanslig-for-maktmissbruk-och-sadana-fasoner/

00:45. Möt juristen som har svart bälte i karate – och som valts in som ledamot i Svenska Akademien.
Kultur

Eric M Runesson: Jag är känslig för maktmissbruk och sådana fasoner

Eric M Runesson är medlingsproffset som anlitades för att rädda Svenska Akademien. Sedan valdes han själv in som ledamot. DN:s Hugo Lindkvist har mött juristen som har svart bälte i karate.

Klockan är 09.34. Eric M Runesson avslutar träningen med en serie självförsvarssituationer. Explosiva slag som stannar precis intill motståndaren, kontrollerade fällningar mot golvet, högljudda utandningar. 

Hit, till en dojo i centrala Stockholm, kommer han varje fredagsmorgon. Den 58-årige Akademiledamoten, som är en av landets högsta domare, har utövat karate de senaste tolv åren. Han ser ut att ha full kontroll, inte en förändring i ansiktsuttrycket.

På det svarta bältet av andra graden står hans namn i japansk skrift: Eric-u. Tränaren Björn Jonzon beskriver juristens styrkor: Eric har ett stabilt psyke och har trängt in i karatens underliggande principer.

Bild 1 av 3
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 2 av 3
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 3 av 3
Foto: Nicklas Thegerström

– Konsten handlar inte om att vinna; det handlar om att övervinna dina egna problem, kontrollera dig själv och kontrollera motståndaren, säger tränaren.

Björn Jonzon visar med handen mot ett tecken på väggen. Giri står det, ett ord för tillit, lojalitet och förpliktelse.

– Jag har märkt att Eric haft nytta av det här. För att hantera en bångstyrig Akademi krävs inte bara juridiska kunskaper. Du måste vara övertygande också och ställa krav på moral. Kanske se till att alla har lite mer giri.

Varje träningspass inleds i rummet intill träningssalen, en zendo, en plats för meditation. En söt doft av rökelse ligger kvar. Eric och Björn visar runt, förklarar vikten av växelspel mellan stillhet i aktivitet och aktiv stillhet. 

– När man kommer hit på morgonen är man som en vattenpöl som är grumlig av lera. Man har haft bråttom, käkat frukost snabbt, och cyklat hit. Men när vi kommer in hit och sätter oss ned, då sjunker slammet och vattnet blir alldeles klart, säger Eric M Runesson.

● ● ●

Det var i maj 2018 som jag första gången ringde Eric M Runesson. Han, då advokat på en byrå, hade precis anlitats av Svenska Akademien, mitt i institutionens mest turbulenta tid. 

Han skulle medla mellan ledamöterna som grälade öppet. Under några veckors tid hade sex personer lämnat sina stolar. Nobelpriset i litteratur hade ställts in. 

Han, vars röst ofta präglas av eftertänksamhet, ville dock inte bekräfta att Svenska Akademien var hans uppdragsgivare. Det är inte meningen att medlares namn ska bli känt. De ska verka neutralt i skymundan. 

Han ursäktade sig, hänvisade till sekretessplikten.

– Vi advokater är hopplösa på det sättet. Men det är av goda skäl, sa Eric M Runesson då.

Foto: Nicklas Thegerström

Ett år senare, hemma i etagelägenheten i södra Stockholm, kan han tala mer öppet. I högtalarna spelas barockmusik. En samlingsplatta som sägs vara bra för fokuserade studier. Eric M Runesson arbetar hemifrån den här förmiddagen, i väntan på en leverans av nya glaspaneler till terrassen.

Dagens fokus är ett ärende från Högsta domstolen som ligger uppslaget på skrivbordet i arbetsrummet. Utsikten norrut är vidsträckt, Eric M Runesson kan se fjorton kyrktorn. Från lägenhetens andra sida ser han söderut, finner ro i att kunna identifiera landmärkena i Farsta, där han växte upp. 

Mycket har hänt sedan i fjol. I september blev han justitieråd i HD, landets högsta rättsliga instans. En av sexton ledamöter med makt att ta fram vägledande avgöranden för den svenska juridiken. Som i höstas då han var med och tog fram gränsdragningar mellan rån av normalgraden och grovt rån.

Eric M Runesson är inte längre medlare i Svenska Akademien. I stället är han ledamot på stol nummer ett, invald på samma dag som institutionen, enligt dess sekreterare, riskerade att falla samman: ”Jag skulle säga att Akademien var på väg att gå under”, sa Anders Olsson till DN dagen därpå.

Var det Eric M Runesson som räddade Akademien? Flera ledamotskollegor menar att han hade en nyckelroll. 

– Jag tror att han hade en mycket stor betydelse, dels i kraft av sin kompetens som jurist och som hanterare av konflikter, dels då han stod ovanför de hårda motsättningar som uppstått, säger ledamoten Peter Englund. 

– Jag kan inte föreställa mig någon i hela Sverige som kunnigare och med skarp överblick för möjligheter och lösningar kunnat tävla med Eric M Runesson, säger ledamoten Per Wästberg.

Foto: Nicklas Thegerström

Eric M Runesson, iklädd en dressad kofta och vita jeans, slår sig ned i soffgruppen. Han är obenägen att tala om detaljerna i medlingsuppdraget eller vad konflikten i hans ögon handlade om. De hemligheterna tar han med sig i graven. 

– Jag kan inte säga något om den inre dynamiken. Men när motsättningar finns mellan flera aktörer, då handlar tvisten ofta om flera element. Det kan handla om relationer, värderingsfrågor, strukturella faktorer och synen på fakta.

I trettio års tid har medling och förhandling varit hans huvudområde, både i Sverige och internationellt. I samtal med juristkollegor haglar lovord om hans expertis: ”en pionjär” och ”otroligt skicklig”. 

Själv har han tre viktiga råd för att lösa en konflikt: fokusera på behov, lyssna i stället för att snacka och älska alla parter. 

Varför måste du älska dem?

– Alla har förutfattade meningar, men jag får inte bestämmas av destruktiva sådana. Jag måste välja en som är bra. När jag första gången kliver in i rummet är jag en främling som blir en del av djupa och svåra problem. Vad som än händer, hur de än ser ut och vad de än gör så ska jag älska dem och ta dem till mitt hjärta.  I alla fall som utgångspunkt.

När du gick in i Akademien, älskade du dem alla?

– Det var väldigt lätt.

● ● ●

Medling är som svårast när det handlar om värdekonflikter, menar Eric M Runesson. Värderingar är absoluta och går inte att kompromissa med. Då återstår bara två lösningar: att ordna villkor för existensen som gör att båda kan behålla sina värderingar, alternativt att sopa problemen under mattan.

– Resultatet när du går in och opererar i konflikter kan vara att skiljelinjen blir mer synlig. Plötsligt är då konfliktytan skarpare och mer oförsonlig. Många har dragit slutsatsen att mattan då är bättre.

– Och många av de samhällskonflikter vi ser i dag är värdebaserade. Titta på den mellan sekulariserade samhällen och teokratier. Eller jämför vår syn på mänskliga rättigheter med den konfucianism som finns i Kina.

Foto: Nicklas Thegerström

Det är förhandlingsteorins applicerbarhet, och dess djupa idéhistoriska och filosofiska kopplingar, som lockat Eric M Runesson. Förhandlingen och problemlösningen är grundläggande för samhället och mänskliga relationer; vare sig det handlar om storpolitik, försäljning av en begagnad cykel eller ett familjeproblem.

– Jag blir bekymrad av tendenserna till sammanbrott som finns i samhället, en splittrad bild av målsättningarna och svårigheten att samlas kring ett banér. 

Vad blir konsekvensen?

– När värdesystemet bryts upp förefaller det som att ”the rule of law” eller konstitutionen får en alltmer central plats som den sista samlande punkten. Juridiken och domstolarna får större betydelse och mer makt.

Hur ser du på det? 

– Vad den ena gör påverkar den andre, ibland trots stora geografiska avstånd. Se på Brasilien, vi påverkas av vad landet gör med regnskogarna. Eller på EU, som för att kunna agera bygger på överenskommelser mellan länder. Vår enda chans är att försöka handla vettigt och övertyga andra att göra likadant. Många hinder beror ju på svårigheten att kommunicera på ett ändamålsenligt, förnuftigt och proaktivt sätt.

Eric M Runesson minns sin barndoms Sverige på ett annat sätt, med en tydlig värderingsgemenskap – ”folkhemmet, Erlander och Palme”. I sovstaden Farsta trängde familjen, som hade det kärvt ekonomiskt ihop sig i ett litet radhus. Mamma som var tillskärare, pappa som var ekonom, två äldre halvbröder och så Eric.

Pappa gick bort under tragiska förhållanden när Eric var fem år, en förlust som drabbade familjen hårt. Eric kom under barndomen att ta starkt intryck av sina bröder, den ene inriktad på akademisk skolning, den andre mer rebellisk, med fester och trimmade mopeder. 

Foto: Nicklas Thegerström

Friheten var aldrig begränsad. Som ung kunde Eric ränna fritt, skolka från skolan, övernatta i naturen och komma hem några dagar senare. Intressena avlöste varandra: kemi, biologi, fågelskådning men från början var det ishockey. Han brevväxlade med landslagsmålvakter i hockey om räddningstekniker och blev vän med fältbiologer ute i skogen. 

– Det var tufft ekonomiskt, men vi hade förbannat trevligt och kul. Det var lite av ett konstnärligt dårhus, med utrymme för kreativitet. Mamma var väldigt bra på det sättet, hon lät oss utvecklas till det vi ville, berättar Eric M Runesson.

Konstnärligheten lever kvar. Eric M Runesson målar än i dag. I ett kommande verk till sin son hämtar han inspiration från Joan Miró. Men under tonåren kom han, som i unga år varit totalt ointresserad av att skaffa sig en utbildning (”i första klass fick jag ettor i allt”), även att fatta tycke för studier. I gymnasiet fastnade han för idéhistoria. Det, och hans fascination för rättsfilosofi, blev bryggan till juridiken och avtalsrätten. 

Specialiseringen fortsatte mot förhandlingsteori och tvistlösning. Han studerade vid Harvard Law School, fick jobb på advokatbyrå, doktorerade i avtalsrätt, var medgrundare till medlingsinstitutet på Stockholms handelskammare och började skriva böcker. Den expertisen blev också mer eftertraktad: fler advokater och rådgivare insåg fördelarna med en utomstående medlare i affärstvister.

– I många fall handlar det om att hjälpa människor till en ändamålsenlig kommunikation – så att man har ett syfte med det man säger. Många gånger är folk bara reaktiva, och säger saker som är helt emot deras egentliga syfte. Då blir den andra parten reaktiv i stället för proaktiv, säger Eric M Runesson.

Foto: Nicklas Thegerström

En styrka i medlingen är, enligt honom, det faktum att parterna kan dela med sig av information de aldrig skulle lägga på ett förhandlingsbord. I många fall handlar det om affärshemligheter som skulle kunna utnyttjas av motparten utifall de kände till dem. 

– För medlaren kan du berätta hur det verkligen är, vad du egentligen är ute efter. Om båda parter gör det, då blir situationen ofta glasklar. Utan att dela med mig av information kan jag lirka och lägga pusslet till ett avtal som båda parter tycker är bättre än att inte komma överens.

Du är en erkänt framstående jurist, men innan du började i Akademien har det skrivits väldigt lite om dig i offentligheten. Har det varit din roll, att hålla dig i skymundan?

– Det är en kardinaldygd för en medlare. Och jag är inte exhibitionist, jag glider gärna obemärkt förbi. Men jag är inte blyg.

Du talar också ogärna om ditt ”track record”, det vill säga hur ofta du lyckas med en medling. Varför då?

– Om jag skulle säga: ”Jag har ett enastående facit, jag lyckas alltid med förlikningar”, då skulle parterna förstå att medlaren har ett eget intresse av att bibehålla det. Då blir jag en part, och det är helt förödande för uppdraget. Om du inte är neutral, då är du torsk.

Foto: Nicklas Thegerström

I en av sina böcker skriver Eric M Runesson att han vill ge annan bild än förenklade guider om medling, de som sprider tron att man kan ”vinna en förhandling om vad som helst mot vem som helst var som helst i världen.” Allt handlar om kontext, att förstå människorna som påverkas. 

– En tidig lärdom var att de som är involverade verkligen måste lita på att jag inte har något eget intresse av vad de väljer att göra, säger han.

– Jag minns en stor internationell tvist, när jag var ganska färsk. Vi körde fast på eftermiddagen andra dagen, och jag blev frustrerad. Till slut sa jag: ”I don’t give a shit”, och förklarade att jag inte bryr mig om vad de kommer fram till. Då gick pluggen ur för dem, och på tredje dagens förmiddag gjorde vi upp. 

● ● ●

När Eric M Runesson kallades in av Svenska Akademien hade han ingen tanke på att bli ledamot, säger han. Men under fjolåret uttrycktes det vid flera tillfällen att institutionen återigen behövde en jurist på stol ett, efter att författaren Lotta Lotass utträtt. 

Den 4 oktober, 2018, är en viktig dag i historieskrivningen. Dels godkände Akademien en resolution där man uppmanade Katarina Frostenson att lämna institutionen. Dels röstades två nya ledamöter in: poeten Jila Mossaed och Eric M Runesson. 

Han tvekade aldrig.

– Nej, jag funderade mer över vad som förväntades av mig i de sakliga kompetensområdena, litteratur och språk. Jag är väldigt kort i rocken jämfört med de andra. Men efter att ha kontrollerat vad som förväntades blev jag trygg i att jag kunde göra nytta.

Foto: Nicklas Thegerström

Från en dag till en annan byttes medlingsuppdraget till ett ledamotskap. Detta var i en tid när flera konflikter fortfarande bestod; däribland den om Katarina Frostensons framtid, sedan hon anklagats för att ha brutit mot institutionens sekretessregler. 

Jag frågar Eric M Runesson om synen på hans neutralitet i medlarrollen kan ha påverkats av det faktum att han röstades in, samtidigt som en av de tvister som han kom i kontakt med under medlingsuppdraget ännu inte var löst.

– När du blir ledamot upphör definitionsmässigt medlaruppdraget. Då får du axla ledamotrollen, säger han.

Du är ledamot nu, och Katarina Frostenson är inte det. Tror du att hon kan se på dig som en neutral part?

– Jag hoppas alla har betraktat mig som neutral part så länge jag medlade. Det är klart att det blir ett rollbyte, och då lägger man ned medlarhatten. Jag får ta ansvar som styrelsemedlem, men det innebär inte att jag måste bli partisk, tendentiös eller sluta lyssna. 

Hur lätt är det att byta position på en dag?

– Det är ganska lätt. Jag bär med mig det processuella perspektivet, att försöka förstå, underlätta och definiera problemet på ett bra sätt. Rollbytet är inte jättedramatiskt egentligen.

Men har det hänt förr att du blivit en del av en styrelse som du varit inne och medlat i?

– Om jag gräver i minnet kan det säkert vara något sånt fall också. Men inte vad jag direkt kan erinra mig nu.

Foto: Nicklas Thegerström

Månaden före invalet till Akademien hade Eric M Runesson också tillträtt som justitieråd i HD. Hans ja-svar till Akademien föregicks därför också av ett samtal med domstolens ordförande, kring om uppdragen var möjliga att kombinera. Bisysslan för ett justitieråd får inte vara till skada för förtroendet för hans opartiskhet som domare, och inte heller så pass tidskrävande att det går ut över heltidsjobbet. 

Låt oss säga att Svenska Akademien skulle hamna i allmän domstol, skulle din roll som justitieråd kunna ha någon påverkan på den processen?

– Nej, det funkar inte så. Då är det bara att anmäla jäv och kliva ut. Jag är dessutom inte något slags ombud för Akademien, utan jag ingår i en styrelse.

Men du är det juridiska proffset i den styrelsen?

– Ja, men jag agerar inte som rådgivare eller advokat. Om Akademien behöver råd i en tvist eller konkreta operativa insatser, då får man precis som tidigare inhämta det utifrån.

Nyligen avgjorde HD fallet med kulturprofilen Jean-Claude Arnault som inte fick prövningstillstånd. Hur höll du dig borta från ett sånt fall?

– När jag förstod att ärendet kommit in meddelade jag att jag inte ville veta något över huvud taget om domstolens handläggning. Och jag har inte haft en susning om något. Det är helt vattentäta skott. 

● ● ●

”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”

Det har blivit lunchtid när Eric M Runesson citerar andra paragrafen i regeringsformens första kapitel. Leveransen med glasskivor har börjat bäras in i lägenheten. Han lägger tyngd på ordet ”och”, det som sätter fokus på intressekonflikten mellan frihet och värdighet.

– Nu bränner det till. Det här är fundamentala frågor, med djupa rättsfilosofiska rötter. Samhällskontraktet fascinerar mig oerhört. Vi kan acceptera det som koncept, men vad står där egentligen? Och när vi kommer på vad det står, hur fullgör vi det?

Han vill skriva om det här framöver, och nämner filosoferna John Locke, David Hume och Immanuel Kant, återvänder till antikens spänning mellan isegoria, allas rätt att komma till tals, och parrhesia, plikten att säga sitt hjärtas mening. Resonemanget började med en fråga om metoorörelsen, som han anser – till viss del – är en exponent av en allt mer intensiv strid med värdena som utgångspunkt. 

– Världen över brinner det till i yttrandefrihetsfrågorna. Vissa menar att olika grupper och identiteter är förtryckta och inte får komma till tals. För att frihetsbegreppet ska fungera måste då de med makten, som vita medelålders män, underordna sig, så att andra får komma till tals. Sändningsutrymmet är ju begränsat. Andra tycker att de som är visast ska ha mest utrymme.

Foto: Nicklas Thegerström

– Men metoorörelsen har flera dimensioner. Det har till exempel satt ett normkritiskt tryck på dem för de som har makten att vara noga med sitt språk, eftersom de som identifierar sig som underordnade lätt blir språkpoliser och ger uttryck för att man inte får säga vissa saker, det som kan anses kränka deras känsla av värdighet. Faran är att när åsikt och identitet börjar sammanfalla blir det svårt att skilja sak och person. Kan man inte det så är man illa ute. Det gäller lika mycket för dem som talar som för dem som lyssnar.

– En annan dimension är mer pliktetisk, hur frihet och värdighet ska balanseras mot varandra. Och det är så problemen blir serverade när de kommer till juristerna som i konkreta fall ska avgöra om ett viss yttrande ligger inom eller utanför yttrandefriheten.

Påverkades juridiken av metoorörelsen?

– Nej, det här ligger på ett sociologiskt plan. Metoorörelsen satte ljuset på sexuella kränkningar, men också på maktmissbruk. Det var en reaktion mot de som använder sin position för att preja sig till oskäliga förmåner. Det var bra. Andra yttringar är mindre tilltalande.

I ditt inträdestal i Svenska Akademien sade du att de ”som anförtrotts att utöva makt får inte missbruka makten”. Var det en markering mot att Akademien inte förstått sin egen makt?

– Talet ska nog inte ses som adresserat till Akademien, utan mer inriktat på vilka frågor jag brinner för och driver. Jag är känslig för maktmissbruk och fasoner av det slaget över huvud taget.

● ● ●

”De senaste 15 åren har jag mest arbetat som skiljeman och har tyckt att den dömande verksamheten passar mitt temperament”, sade Eric M Runesson i februari till branschtidningen Legally yours. 

Sällan brusar han upp. Det handlar mycket om eftertänksamhet, menar han själv. Och ledamoten Peter Englund, som inte deltog i arbetet när Eric M Runesson kallades in som medlare, lägger till en sak när jag frågar om Runessons arbete.

– Av betydelse tror jag också det var att han och Anders Olsson snabbt fick god kontakt. De har liknande temperament, säger Peter Englund.

En sak den ständige sekreteraren (som avgår den första juni) och Eric M Runesson förenades i var deras intresse för zenbuddhism och meditation. I juristens bokhylla står böckerna om zen tillsammans med de om karate.

Första gången han kom till dojon var det som medföljande förälder till sonen. Men Eric blev fast. I sommarbostaden på Gotland har han också byggt en egen träningslokal.

Vad har karaten betytt för dig?

– Att kanalisera, att kunna koncentrera sig. Den har också gett ytterligare argument för behovet att låta tanketjattret fara i väg, bli mer fokuserad och att underordna egot. 

Jag hinner tänka att den situationen, precis som när han medlar, handlar om att utesluta tankar på att min egen vinning är den enda vägen. Men Eric M Runesson hinner före och nämner samurajen Miyamoto Musashi, som aldrig förlorade en svärdsduell. Men det viktiga är att inte förlora, inte nödvändigtvis att vinna.

– För honom var mellanrummet livsavgörande. Och i karaten finns inte du och jag, bara mellanrummet mellan oss. Relationen. Det är det enda som betyder någonting.

Bild 1 av 9
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 2 av 9
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 3 av 9
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 4 av 9
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 5 av 9
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 6 av 9
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 7 av 9
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 8 av 9
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 9 av 9
Foto: Nicklas Thegerström