Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Ett knivskarpt undersökande

Meriç Algün Ringborg.
Meriç Algün Ringborg. Foto: Fotoautomaten på Mariatorgets tunnelbanestation i Stockholm.

DN:s kulturpris 2014 – konst. Den nominerade är: Meriç Algün Ringborg

 

– Många av mina verk är textbaserade därför att språk, översättningar och tolkningar spelar en stor roll i mitt vardagsliv, säger den turkiskfödda konstnären Meriç Algün ­Ringborg. DN:s Birgitta Rubin har intervjuat henne.

Vad har du för familjebakgrund?

– Jag är från Istanbul. Min mors familj flyttade dit från Makedonien och Albanien, och min far kom från Svarta havet-regionen som barn.

Hur kom du in på konstbanan?

– Mina föräldrar är ingenjörer och jag skulle bli något liknande. Jag gick på Sabanciuniversitetet, där man i början studerar interdisciplinärt, kemi och litteratur parallellt. Jag fascinerades enormt av konsthistoria och upptäckte att man också kunde göra konst – vilket var helt nytt för mig. Det slutade med att konst blev mitt huvudämne. Men det var först efter att jag kom till Sverige som jag verkligen kom i gång som konstnär.

Varför tog du din master på Konsthögskolan i Stockholm?

– Efter min kandidatexamen tog det tre år innan jag började skolan igen. En tid efter flytten till Sverige insåg jag som utomstående att jag saknade ett sammanhang.

Flera av dina verk verkar inspirerade av flytten och giftermålet med en svensk?

– Nog var vi unga och kanske naiva, men byråkratin vi ställdes inför var förvånande och förargande. I mina verk avledde jag nog mycket av den frustrationen och oron som det skapade. Känslan av att ha förlorat kontrollen födde viljan att ta den tillbaka och den processen väckte intresset för frågor om gränsdragning, förflyttning, byråkrati och auktoritet.

Berätta om verket ”Becoming European”.

– Mitt första verk i Sverige var en encyklopedi med visumansökningsformulär till alla världens länder. Det ledde vidare till att jag började stämpla de datum jag befunnit mig innanför EU:s gränser, i färger som representerade min status enligt Migrationsverket. Blå: turist, röd: temporärt uppehållstillstånd, lila: avvaktande, svart: permanent uppehållstillstånd och grön: väntan på medborgarskap.

Vad innehåller installationen ”Ö (The mutual letter)”?

– Ju mer jag hörde svenska, desto fler ord från turkiskan kände jag igen. Nyfiket gick jag igenom den svenska ordboken parallellt med den turkiska. Efter fyra månader hade jag identifierat 1 270 ord som stavades likadant och betydde exakt samma sak. Det resulterade i en ordbok och ett ljudverk, där jag och min partner läser växelvis. För en svensk låter jag som om jag läser på bruten svenska och tvärtom för en turk.

Varför är så många av dina verk textbaserade?

– En viktig anledning är nog att språk, översättning och tolkning spelar en stor roll i mitt vardagsliv.

Till utställningen på Galerie Nordenhake använde du en speciell metod?

– Den var inspirerad av författaren Georges Perec, som skrev romanen ”Försvinna” helt utan bokstaven e. Han och andra medlemmar i franska Oulipogruppen undersökte författandets idé genom att utforma olika metoder och begränsningar. Jag ville testa att tvingas förhålla mig till regler men ändå prestera något med mening. Så jag började skriva och skapa konst enbart utifrån exempelmeningar från Oxford English dictionary.

Hur skapade du inredningen på galleriet till den fiktive författaren?

– Jag försökte hitta objekt som överensstämde med beskrivningar i ordboken och den karaktär jag försökte bygga. Rent praktiskt blev det en längre period på auktionshus, loppmarknader och i antik­affärer.

Berätta hur du genomförde romanen ”A work of fiction”:

– Experimentet gick ut på att skapa en berättelse genom att enbart sammanfoga exempelmeningar ur Oxford English dictionary. I början skämdes jag lite över att romanen blev väldigt generell; en romans, ett drama, en detektivliknande historia! Men jag tog processen på enormt allvar, blev nästintill besatt, fast alltid med den löjliga aspekten i bakhuvudet. Nu har jag hållit på med exempelmeningar sedan 2012 och avrundar med en pjäs, ett experiment i att regissera, att diktera en persons rörelser och mimik, där jag också skriver en monolog.

Hur skiljer sig konstscenen i Stockholm från den i Istanbul?

– Trots att Stockholm är mindre än Istanbul finns här otroligt många och olika platser för konst. Det är fantastiskt. Liksom att konstnär är ett accepterat yrke, som stöttas av det svenska samhället. Istanbuls konstscen har sett ett uppsving och här finns definitivt en stark gemenskap, men tyvärr nästintill inget stöd.

Vilka internationella utställningar har du på gång?

– Just nu har jag en soloutställning på Mostyn i Wales. I mars deltar jag i två biennaler, en i Sydney och en i Cuenca, där jag gör nya versioner av ”The library of unborrowed books”. Genom att låna alla böcker som aldrig lånats ut på ett utvalt bibliotek blir verket plats­specifikt. I maj ska teaterverket jag arbetar med visas som film på Frieze­mässan i New York.

Du ställer också ut på Moderna museet i höst, vad?

– Det blir två verk som museet nyligen förvärvat, ”Ö (The mutual letter)” och ”Becoming European”. Detta i en ny kombination med några andra verk, för att se vilka associationer och tolkningar det kan skapa.

Motivering: Meriç Algün Ringborg

Meriç Algün Ringborg genomförde sin första större separatutställning med sällsynt skärpa och stark konstnärlig form.

Trots sin ungdom är hon redan en mogen konstnär, som med både envishet och elegans undersöker absurda regler och brännande frågor om gränser, språk och identitet.

Meriç Algün Ringborg.

Född 1983 i Istanbul. Utbildad på Sabanciuniversitetet 2002–07, masterexamen på Konsthögskolan i Stockholm 2010–12.

Arbetar och bor i Stockholm. Gift med konstcuratorn Theodor Ringborg, som hon träffade 2007.

Deltog i Istanbulbiennalen 2011 och därefter i flera internationella grupputställningar.
”A work of fiction” på Galerie Nordenhake i höstas var hennes första stora separatutställning.
Under 2014 ska hon delta i biennalerna i Sydney, Australien, och Cuenca, Eucador, och är special­inbjuden till Frieze i New York.

I höst ställer hon ut på Moderna museet, som redan förvärvat två av hennes verk.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.