Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-17 09:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/evelyn-glennie-och-hlk-trio-soker-skonheten-i-tvara-kast/

Konsertrecensioner

Evelyn Glennie och HLK trio söker skönheten i tvära kast

Evelyn Glennie vid vibrafonen på Fasching.
Evelyn Glennie vid vibrafonen på Fasching. Foto: Sofia Blomgren

Tidigare Polarprisvinnaren Evelyn Glennie är döv men har utvecklat en förmåga att känna tajm och tonhöjder med hela sin kropp. På Fasching spelar hon på både vibrafon, pukor och trummor.

Skotska Evelyn Glennie är riddare av Brittiska imperieorden. En slagverksolisternas Jeanne d’Arc, som 2015 dessutom tilldelades Polarpriset. Henne ser man inte varje dag ens på Konserthuset eller i Berwaldhallen. Men så dyker hon plötsligt upp på en scen i stan utan koppling till vare sig klassisk musik eller riddarbranschen.

Skälet är jazzbandet Trio HLK, landsmän till Glennie och udda nog att ge henne plats. Hon kommer in lagom till andra låten, som är Wayne Shorters ”E.S.P.” från Miles Davis skiva med samma namn. Där spelar hon vibrafon, men knappast på ett sätt som påminner om någon som Lionel Hampton eller Gary Burton. I stället låter hon tonerna ringa, först utan markerad rytmik, sedan snabbt och tajt i ett distinkt break tillsammans med de andra musikerna. Först därpå kommer en antydan om trioler i hennes spel, som anknyter till jazzen.

Det måste förstås nämnas att hon är döv sedan tolv års ålder och i stället har utvecklat en förmåga att känna tajm och tonhöjder med hela sin kropp. Det är över huvud taget inget man tänker på, vare sig hon använder vibrafonen eller flyttar över till två klassiska orkesterpukor med mindre trummor, crotaler och en cymbal placerade ovanpå skinnen. Med Glennie alternerande mellan de två olika stationerna spelar musikerna ytterligare en låt associerad med Miles Davis: balladen ”Blue in green” från det ikoniska albumet ”Kind of blue”.

Inte för att man genast känner igen den. Precis som med ”E.S.P” gör Trio HLK en mycket fri tolkning, som ersätter originalens flyt och luftighet med polyrytmik och en abrupt ryckighet i både spelsätt och arrangemang. Det är intressant, särskilt som de ändå söker ett slags skönhet mitt i de tvära kasten i stil med viss progressiv metal – typ svenska Meshuggah.

På egen hand gör Glennie också ett vackert solo till förinspelad musik och med instrumentet hang, (ett stort, välvt metallock med fördjupningar runt om). Men hennes skicklighet och stilistiska integritet kommer bäst till sin rätt på vibrafonen.

Läs fler texter av Johannes Cornell och fler av DN:s konsertrecensioner