Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 18:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/extremtillstandet-som-farsoterna-skapar-blottar-oss-sjalva/

Kultur

”Extremtillståndet som farsoterna skapar blottar oss själva”

”Dödens triumf” av Brueghel.
”Dödens triumf” av Brueghel. Foto: Gianni Dagli Orti/REX

Pest, spanska sjukan och covid-19 – farsoterna som plågat människan genom historien har varit olika, men människans reaktioner på dem är i stort sett de samma. Det konstaterar medicinhistorikern Frank Snowden som är aktuell med en ny bok om de smittsamma sjukdomarnas historia.

Det är pestens fel att världens mest kända kärlekshistoria slutar i tragedi och dubbla självmord. 

Den som någonsin sett Shakespeares ”Romeo och Julia” kanske inte tänker på det. Men anledningen att de unga älskarna tar livet är sig är att munken Broder John inte hinner fram med brevet till Romeo, där det avslöjas att giftet Julia ska dricka bara orsakar skendöd. På väg till Romeo fastnar Broder John nämligen i karantän eftersom man misstänker att han bär på böldpest. Och brevet kommer aldrig fram. Och i sorg över Julias förmodade död tar Romeo livet av sig.

Shakespeare följdes av pesten hela sitt liv. Den härjade i hans hemstad Stratford-upon-Avon och tog livet av hans två yngre syskon. Den fick teatrar att stänga, vilket tvingade Shakespeare att stanna hemma och fokusera på skrivande snarare än att resa runt med sitt teatersällskap, och under åren 1605–1606 i karantän skrev han några av teaterkonstens mest kända klassiker: ”Kung Lear”, ”Macbeth” och ”Antonius och Cleopatra”. Dessutom tog pesten livet av de konkurrerande teatersällskapen och gav Shakespeare ohotat utrymme. 

Bild 1 av 2 Frank M Snowden
Foto: Liana Miuccio
Bild 2 av 2 Venetiansk doktor under pesten. Av Jan van Grevenbroeck (1731-1807).
Foto: Bridgeman Images/TT

Det berättar Frank M Snowden, professor i medicinhistoria vid Yale, som har studerat hundratals års utveckling av epidemier och pandemier; från böldpest och smittkoppor till hiv och sars. Sitt kunnande har han sammanställt i boken ”Epidemics and society. From the black death to the present”. I den kan man läsa hur epidemier och pandemier genom åren har präglat kulturhistorien och inspirerat bildkonsten, arkitekturen och populärkulturen.

– Extremtillståndet som farsoterna skapar blottar oss själva och världen, vår relation till andra människor, vår relation till Gud. De skapar flera djupa etiska, moraliska och religiösa frågor, säger han. 

Men det måste inte ske genast. Ibland kan inkubationstiden mellan farsot och verk sträcka sig över hundratals år.

– Titta på ”Sjunde inseglet” från 1957, där Ingmar Bergman plågades av det kalla krigets fasa för kärnvapenkrig. När han föreställde sig undergången var böldpesten det som låg närmast till hands för att gestalta en världsomspännande apokalyps. Och strax efter andra världskrigets slut använde Camus pesten som metafor för nazismens och fascismens invaderande kraft i sin roman ”Pesten”. Så även samtida idéer om apokalypsen använder pesten som motiv.

Utsnitt ur Hans Holbeins ”Dödsdansen” från 1491.
Utsnitt ur Hans Holbeins ”Dödsdansen” från 1491. Foto: Nuremberg Chronicle

I Snowdens bok beskrivs hur de många verken om smittsamma sjukdomar på senare tid – som ”Outbreak”, ”Contagion”, ”28 dagar senare” – fick det amerikanska smittskyddsinstitutets chef David Satcher att mynta begreppet ”CNN-effekten”: ett fenomen som innebär att allmänheten upplever sig vara i större fara än de i själva verket är, eftersom de skrämts upp av filmerna.

Snowden tror dock inte att det är på grund av en popkulturell skrämselpropaganda som världen reagerar så extremt på coronaviruset, trots att det av en del anses mindre farligt än svininfluensan för tio år sedan. Han ser snarare effekten som politiskt betingad.

– Det är krafter på sociala medier och politiska partier på högersidan som underblåser rädsla och panik och splittrar den internationella gemenskapen. De gör det genom att främja främlingsfientlighet och ren rasism. Flera europeiska länder kallar det ett problem orsakat av invandring, jag läste italienska tidningen Il Tempo att flyktingar på Roms gator utmålas som skyldiga till spridning. Det finns en enorm mängd främlingsfientlighet riktad mot kineser och asiatiska personer världen över. USA:s president kallar det ”ett utländskt virus”.

Det är en stigmatisering av ”den andre” som genljuder i världshistorien, säger Snowden.

– I det pestsmittade Europa stängdes städerna och de oönskade elementen rensades bort. Man kunde se ren antisemitism, pogromer, vad man i dag skulle kalla etnisk rensning. Kvinnor brändes på bål som häxor. Det här är en ständig frestelse som löper som en röd tråd genom epidemiernas historia.

Bild 1 av 2 Döden och hans pestoffer i Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet”.
Foto: Svensk filmindustri
Bild 2 av 2 ”Epidemics and society”
Foto: Yale Press

Den som glömmer det förflutna är dömd att upprepa det, brukar det sägas. Kanske är det just det vi ser nu: när land efter land stänger sina gränser i förhoppningen att isolera smittan visar det att man inte lärt sig någonting sedan böldpesten på 1400-talet, säger Snowden och pekar på begynnelsen för folkhälsa som vetenskaplig disciplin i Europa. Då infördes karantän och stängda stads- eller nationsgränser för resande utifrån. Att upprätta skiljelinjer mellan länder på grund av smitta är alltså inget nytt.

– Problemet med att göra samma sak på 2000-talet är att våra samhällen har skapat en bördig grogrund för sjukdomarna genom vår enorma folktäthet i städerna och vår snabba förflyttning av människor med flygplan. Bakterier och virus respekterar inte nationsgränser, vi skyddas inte av bålverk och gränser. 

– Vi måste inse att vi alla drabbas, och den insikten har WHO vädjat om till världen redan från början av coronakrisen: gränser kan köpa dig lite tid, men inte mer än så. Lösningen som verkligen behövs är internationella samarbeten och att använda vetenskapligt kunnande.

Men kanske har någonting ändå förändrats i tumultet som coronaviruset inneburit. I Kina skapas just nu historia, när medborgarna öppet visar sitt missnöje mot regimen, på grund av dess försök att inledningsvis förminska virusets betydelse och tysta de läkare som försökte varna. Hashtaggen ”Vi kräver yttrandefrihet” trendade på kinesiska sociala medier och fick 1,5 miljarder visningar innan den censurerades.

Virus har en förmåga att förstärka spänningar i samhället och söndra gamla strukturer, säger Snowden. Han nämner gula febern och slavrevolutionen på Haiti 1803 som exempel. 

– Eftersom det var en fransk koloni skickade Napoleon sin mäktiga armada dit för att krossa upproret. Men invånarna på ön hade hunnit utveckla immunförsvar mot gula febern som rådde där, vilket de franska soldaterna inte hade. Revolutionens ledare Toussaint Louverture utnyttjade det som en gerillataktik genom att lura in soldaterna i smittade områden. Den franske kommendören skrev hem till Paris att ”80 procent av min armé har dött i gula febern, resterande 20 procent är i konvalescens och odugliga i strid”. 

Bengt Ekerot som Döden i ”Det sjunde inseglet”.
Bengt Ekerot som Döden i ”Det sjunde inseglet”. Foto: Mary Evans/TT

Så fransmännen fick överge Haiti, som därmed blev den första svarta republiken någonsin. Och utan sin närvaro på Haiti kunde fransmännen inte bibehålla sin militära makt i Amerika vilket ledde till det så kallade Lousianaköpet, där fransmännen sålde av sina femton delstater till Thomas Jefferson 1803, vilket fördubblade Amerikas storlek. 

På kort tid har coronaviruset utdelat det ena dråpslaget efter det andra mot globala ekonomin och mot samhällets funktioner. Borde vi ha sett det komma? Förra veckan kunde man på sajten Slate läsa en intervju med manusförfattaren till filmen ”Contagion”, vars pandemiska scenario fått många att dra paralleller till situationen i dag. 

Författaren sa då att alla forskare han intervjuade för filmen varnade för att en ny farsot kunde komma snart. Att det bara var en fråga om när. 

Inte heller Frank Snowden är särskilt överraskad av coronavirusets uppkomst.

– Ett av de dummaste uttalanden som gjorts hittills under den här krisen var när Donald Trump sa ”Vem kunde ana att något sånt här kunde hända?” Virologer har varnat för hur bräckligt vårt samhälle är för respiratoriska virussjukdomar ända sedan spanska sjukan på 1910-talet. Och vi har haft generalrepetitioner i vår tid med svininfluensan och sars, så coronavirusets utbrott är något vi kunde ha förutspått.

Gång på gång har experterna varnat för att vi inte är förberedda, påpekar Snowden.

– Men i stället har sjukvården skurits ner, och man har skurit i Världshälsoorganisationens budget, och i finansieringen av vaccinutveckling mot olika coronavirus. Man reagerar först när utbrottet skett, och efteråt är allt glömt. Utmaningen så snart den här epidemin slutligen avtar är att se om världen kommer besluta att nej, den här gången ska vi ha en hållbar folkhälsa med ständigt pågående förberedelser.

Läs mer:

Jared Diamond: ”Viruset är här för att stanna, men det kommer inte slå ut vår civilisation”

Ärkebiskop Antje Jackelén: Nu prövas vår förmåga att leva med ovisshet