Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Fackböcker stryks ned när de blir ljudböcker: ”Jag plockade bort delar som nyanserar”

Vår tids fackboksförfattare har fått en helt ny uppgift – strykare. Många sidor av boken måste bort innan den blir ljudbok. För när vi lyssnar orkar vi inte med lika långa fackböcker som när vi läser dem.

En av sommarens mest omtalade böcker var Magnus Västerbros ”Svälten”, om hur den svenska missväxten 1867–69 ledde till en av landets värsta svältkatastrofer. Men en person som läst boken och vill diskutera den med någon som har lyssnat på den som ljudbok kommer inse att vissa partier blir svåravhandlade. Personerna har nämligen upplevt två olika verk. 

Den tryckta boken är 440 sidor lång. Men för ljudboksversionen togs en fjärdedel av textmassan bort.

– När boken var färdig dök frågan upp om att göra ljudbok av den, vilket jag var sugen på. Förlaget sa då att den var för lång och skulle bli 16–17 timmar, så de trodde inte att det skulle löna sig. Då föreslog jag att pröva att korta den en viss mängd, bara för att se om det gick att skära bort 200.000 tecken, förklarar Västerbro. 

Resultatet, som klockar in på tolv och en halv timme, är han nöjd med, säger han. Kvar efter strykningarna blev storyns skelett; i det väsentliga är det samma berättelse.

 – Jag har plockat bort en del episoder som komplicerar och nyanserar bilden. En hel del hade jag verkligen velat ha kvar, men tycker ändå att det är en version jag kan leva med. Hade den blivit ännu kortare hade jag nog inte velat ge ut den så. 

Ljudboksversionen står för en femtedel av försäljningen av ”Svälten”. Västerbro tror att det är talande siffra för hur fördelningen kommer att vara. 

– Ljudboken är ett sätt att nå en annan läsekrets, men också ett sätt att nå ut med berättelsen och kanske göra reklam för den tryckta versionen för den som vill läsa mer. Det är också reaktionen jag har fått: bekanta som berättat att de ville lyssna på ”Svälten”, då frågade jag om de visste att den var kortad. Då vill de hellre läsa hela boken.

Finns då inte risken att den som väljer ljudboken får en magrare upplevelse? Västerbro medger att de 200.000 tecknen i den tryckta boken så klart tillför något, så någonting går förlorat i ljudboken. 

– Men min bok innehåller många berättelser, vissa kritiker tyckte den innehöll lite väl många. De tillägg jag helt har plockat bort är de som jag tycker gör bilden av perioden rikare och mer mångfacetterad. Annars har jag mest kortat historiska tillbakablickar, tagit bort några exempel på svält och elände.

Att ljudboksversioner av böcker ges ut i kortare versioner har blivit allt vanligare. Ljudboksföretaget Storytel har ett eget format, Storytel Brief, där tunga volymer kortats ner till halvtimmesformat. En ordinarie ljudboksinläsning av, säg, Thomas Pikettys ”Kapitalet i tjugoförsta århundradet” skulle bli runt 45 timmar lång, på Storytel är den 30 minuter. Marta Hedener är head of publishing Sweden på Storytel, hon säger att tanken är att fånga kärnan och budskapet, men att Brief-formatet inte kan ersätta fullängdsversionen.

– Det handlar ytterst om att tidseffektivt tillgängliggöra verk i kortformat så att lyssnare kan hinna med att läsa den. Vi ser att när vi släpper en bok i Brief-format ökar lyssningen på den i fullängd, i de fall där vi har fullängdaren på vår plattform. 

Kortningen görs inte av författaren själv, utan av en extern skribent i samråd med förläggare och redaktör. Det ingår i Storytels avtal med förlagen att kunna ge ut de kortade utgåvorna. Hedener tror att det är en riktning som blir allt vanligare inom fackområdet.

– Jag tror att korta format över lag är en trend och vi tror mycket på det för just facklitteratur. Storytel Brief är vårt fasta format just nu, men jag håller det inte för omöjligt att vi kommer att få se andra typer av kortade verk framöver från förlagen. 

Även Albert Bonnier, facklitterär chef på Bonnierförlagen, tror att det blir vanligare att ljudboksversionen släpps i kortad tappning.

– Det tror jag definitivt. Fackboken är inte riktigt lika lätt att återskapa i ljudboksformat som skönlitteratur, så man måste välja lösningar för att få ner omfånget så det inte blir för tråkigt, för enahanda att lyssna av själva budskapet. Ibland har fackböcker en tendens att bli övertydliga.

Jag frågar om det finns någon definierad smärtgräns för när en fackbok anses för lång för ljudformat. 

– Allting talar för att koncentrationsspannet är kortare nu än för 20 år sedan. Jag gav ut Göran Perssons memoarer och när han hade läst in ljudboksversionen blev den 27 cd-skivor lång. Då ringde han till mig och sa ”Nu har jag läst in och lyssnat på alla 27 skivor och kan säga att det är mycket bra.” Så det finns olika generationer med olika tålamod, men att sitta och lyssna till 27 cd-skivor är det nog ingen som gör. Men ljudböcker är ännu nytt, det är mycket som kommer att utvecklas inom området: hur vill folk lyssna, på vilket sätt, vad är det man söker? 

Historikern Dick Harrison ger via förlaget Historiska media ut korta ljudböcker som bygger på hans längre fysiska verk. Till exempel ljudboken ”Nordiska korståg” är fyra timmar lång och baserad på hans tryckta bok ”Gud vill det! Nordiska korsfarare under medeltiden” från 2005 som är 570 sidor. Enligt Harrison baseras ljudboken på vissa kapitel – långt ifrån alla – i den tryckta boken.

– Frågan "varför den ges ut i två versioner?” är inte applicerbar på mig. De ljudböcker jag ger ut är självständiga verk som möjligen vilar på utbrutna kapitel ur vissa av mina större böcker, men de är aldrig kopior eller versioner av en speciell tryckt bok. 

Han lägger till att ljudböcker svårligen kan innehålla den typ av detaljer som finns i en tryckt bok. Tabeller, sifferuppställningar, kartor – liksom exempel kopplade till allt sådant – måste arbetas om i grunden eller strykas.

– Den stora fördelen är att man som författare tvingas klargöra exakt vad man menar, vilket som är bokens mest centrala budskap, de allra viktigaste elementen. Det negativa är, förstås, att en del av djupet försvinner. Det blir färre nyanser.

Även hur själva boken är skriven, alltså ner på rena styckenivåer, anpassas till ljudformatet.

– Språket bearbetas självfallet. Alltför långa meningar, för att ta ett typiskt exempel, fungerar inte när de läses upp, säger Harrison.

Men när jag föreslår en jämförelse med hur tidskriften Reader’s digest (tidigare kallad ”Det Bästa” i Sverige) gör korta tolkningar av verk håller Harrison inte med.

– Jag gillar inte Reader’s digest-jämförelsen. En ljudbok bör vara en grundligare omarbetning, som tar sikte på de utmaningar som det nya formatet och genren ställer, alltså inte bara en förkortning. Det blir inte en sämre upplevelse, snarare en annorlunda upplevelse. Det man förlorar i vidd och perspektiv vinner man i konkretion.

En person som använt ljudboksformatet på omvänt sätt – för att lägga till material – är psykologen och författaren Per Naroskin. Han ger ut böcker via Bonnier Bookery, Bonnerförlagens digitala dotterförlag, och i den senaste boken ”Styrfart i kärlek” finns en illustration av ett gräl som spårar ur i en relation. Men enbart i ljudboken.

– Det gör sig bäst i ljud så därför finns det bara i ljudversionen där Johan Ulveson och Sissela Kyle spelar det grälande paret och mina kommentarer finns infogade. Det skulle förstås kunna fungera i text men jag ville lyfta fram något som är naturligt anpassat till formatet. I stället för att ta bort, lyfter dramatiseringen ju fram budskapet. 

Han säger att det skedde på förlagets inrådan.

– Men jag har länge letat efter nya uttrycksmöjligheter Det finns en stor potential här, tror jag. Jag är en både skrivande och pratande person men mest en pratande, tror jag. Det var en intressant erfarenhet att tänka i bägge riktningar, alltså både att gå från skriven text till uppläsning och till att prata text som sedan blev nedskriven. 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.