Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-20 23:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/fagelskrammor-i-den-basta-sortens-skrack/

Bokrecensioner

Fågelskrämmor i den bästa sortens skräck

Bild 1 av 2 Amerikanska Katherine Arden har skrivit ”Gömställen”.
Foto: Deverie Chrystal Photography
Bild 2 av 2

Det börjar med en gammal bok, och naturligtvis borde inte Ollie ha räddat den från floden Lethe. För det finns några som är på jakt efter den.

Fantasygenren har expanderat enormt på senare år, vilket inte bara varit positivt: alltför många författare tycks snarast klona magiska förmågor, spännande världar och underliga varelser.

Men det finns flera originella, psykologiskt trovärdiga och fantasifulla, som de brittiska författarna Neil Gaiman och Frances Hardinge eller amerikanska Holly Black. Och nu: Katherine Arden.

”Gömställen” är en snårig mardröm där Ollie, som egentligen heter Olivia, åker på skolutflykt med sin klass till en närbelägen bondgård. Ollie har med sig en gammal bok som hon har fått på underliga vägar, när en desperat kvinna tänkte slänga den i floden. 

Man ska akta sig för gamla föremål, det är en grundläggande tes i fantasylitteraturen. Det är förstås den boken allt kretsar kring. Någon vill ha den tillbaka, och på bondgården står det underliga fågelskrämmor överallt. Varför blir de allt fler?

Katherine Arden skriver bästa sortens skräckfantasy, där långa spretiga fingrar sträcks ut för att fånga oskyldiga barn som försöker gömma sig i skogen. Det hinner bli rejält otäckt, och det finns underliga kopplingar mellan boken och verkligheten. Det finns till och med en flod som heter Lethe, som den grekiska floden i dödsriket Hades vars namn betyder glömska.

Och det döljer sig förstås också en sanning någonstans, en som betyder extra mycket för Ollie.

Läs mer av Lotta Olsson och fler av DN:s barnboksrecensioner.