Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/familjefesten-ar-en-glanslos-och-slatstruken-historia/

Filmrecensioner

”Familjefesten” är en glanslös och slätstruken historia

Catherine Deneuve spelar mamman som är föremål för födelsedagsfirande i ”Familjefesten”.
Catherine Deneuve spelar mamman som är föremål för födelsedagsfirande i ”Familjefesten”. Foto: Studio S

Franska dramakomedin ”Familjefesten” är slätstruken. Till och med Catherine Deneuve är glanslös, tycker Mårten Blomkvist.

Sommar, vacker grönska, och åter födelsedagsfest för mamma Andréa (Catherine Deneuve) i trädgården på den nedgångna men vackra stora lantegendomen. Andréas make i första äktenskapet är sedan länge död. Nu lever hon med Jean (Alain Artur). Till födelsedagen kommer deras vuxna söner, en ordentlig och en slarver, med partner och barn. Det är som vanligt.

Då ansluter oväntat Claire (Emmanuelle Bercot). Hon är Andréas dotter från första äktenskapet. Claire har varit tre år i Kalifornien och under tiden har Andréa och Jean tagit hand om Claires egen tonårsdotter. Familjen är på sin vakt. Claire har psykiska problem som gör henne till en mänsklig vulkan ur vilken väller kaos och ilska. Det blir en bemärkelsedag där firandet är granne med krishantering.

”Familjefesten” är en Norénfödelsedag som inte kan bestämma sig för hur mycket Norén och hur mycket födelsedag det ska vara. Här finns en kärna som är en sorts studie över hur det fungerar i en familj med en medlem som är svårhanterligt sinnessjuk. Hur ska man göra? Ska man över huvud taget göra något?

Någon undrar om tvångsintagning är berättigad. En annan frågar försiktigt Claire om det finns något de kan hämta ut på apoteket åt henne? Det blir arbete med att ringa till USA för att utröna i vilket skick hon var då hon for, mödor med att trösta en ung svart pojke som Claire kallar tjuv.

Till och med Catherine Deneuve är glanslös. Det trodde man var emot naturlagarna.

Bercot, som många kan känna igen från 2011 års ”Polis” till vilken hon även var medförfattare, är övertygande som den oberäkneliga Claire. Man tror på beskrivningen av familjen, som reagerar med trötthet, medlidande, irritation, ovilja att ta ansvar. Gissningsvis ligger personliga erfarenheter bakom skildringen.

Men här finns också inslag som mest känns som måsten i en film som är fransk och heter ”Familj”-någonting. Det är många scener från köket. Det lagas en brödinbakad höna som är svår att skära upp. Den runda, tunnhåriga broder som är en komisk loser (Vincent Macaigne, som gjorde en liknande roll i ”Mellan raderna” 2018) medför en ung flickvän (Isabel Aimé González-Sola). Så fort man ser henne börjar man vänta på hennes topless-scen. Den kommer strax efter halvtid.

Det är som om två olika filmer spelas upp parallellt. Vi får ett realistiskt drama om nedbrytande sjukdom, sida vid sida med en typisk fransk feelgood-film med familjesammankomst på landet och problem i lagom-klass. Allt ges samma vikt och det slätar ut ”Familjefesten”.

Till och med Catherine Deneuve är glanslös. Det trodde man var emot naturlagarna.

Se mer. Tre andra Catherine Deneuve-filmer: ”Repulsion” (1965), ”Belle de jour – dagfjärilen” (1966), ”Dancer in the dark” (2000).

Läs fler filmrecensioner i DN