Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Favoritfigurer lockar in barn i Youtubefälla

Youtubeklipp med barnens favoritfigurer kan utges för att vara pedagogiska, men i stället innehålla våldsamma och stötande inslag. Ett fenomen som under hösten fått namnet Elsagate.
Youtubeklipp med barnens favoritfigurer kan utges för att vara pedagogiska, men i stället innehålla våldsamma och stötande inslag. Ett fenomen som under hösten fått namnet Elsagate. Other: Julia Mård

Elsa från ”Frost” och Spindelmannen i våldsamma eller sexuella situationer – det är skildringar som barn som tittar på Youtube kan utsättas för. I kampen om videotjänstens reklampengar utnyttjas de yngsta cyniskt.

Till tonerna av en barnvisa mejar Blixten McQueen, huvudperson i Pixars populära barnfilm ”Bilar”, ner ett trettiotal Spindelmän och backar över dem när de ligger på marken.

I ett annat tecknat klipp kastar Spindelmannen omkull Elsa från filmen ”Frost” på golvet och lägger sig ovanpå henne. I ett tredje möter Elsa karaktären Anna från samma film och börjar slå och sparka henne. På en tandläkarmottagning blir figuren Greta Gris sadistiskt torterad.

Den här sortens innehåll, där omtyckta barnfigurer deltar i våldsamma, ofta sexuella, eller bara hallucinatoriska klipp, har blivit en kraftigt växande företeelse på Youtube och inkomstkälla för dem som skapar dem. Och de riktar sig till barn.

Under hösten har fenomenet fått ett namn, Elsagate, efter huvudpersonen i ”Frost”. Föräldrar över hela världen vittnade om hur de stötande filmerna plötsligt började spela automatiskt, direkt efter ett helt vanligt klipp.

Ganska snart gick ett mönster att skönja: klippen innehöll alltid populära figurer, oftast ur Marvel-, Disney- eller Pixarvärlden. Och de kamouflerade sig genom att utge sig för att vara något annat: läromedel för små barn som vill lära sig om färger, fingerräkning eller barnvisor. Klippet med bilen som kör över Spindelmannen heter till exempel ”Spiderman colors! Nursery rhymes Disney cars & Lightning McQueen (Songs for children w/ action)”.

Genom att baka in så många ingredienser som möjligt i både innehåll och namn manipuleras Youtubes algoritmer att spela upp klippet automatiskt när ett med liknande innehåll just avslutats. Eller för att hamna högt upp bland sökträffarna när barn eller föräldrar letar efter klipp med populära figurer.

Digitaliseringsexperten Gustav­ Martner säger att fenomenet uppstod samtidigt som Youtube började ge provision på sina reklam­intäkter för den som gör innehåll riktat till barn.

– Det skapar ett incitament för människor som vill tjäna pengar att lista ut hur man enklast kan få ta del av reklamintäkterna. Och ett sätt är att producera innehåll för små barn eftersom de väljer innehåll utifrån enkla signaler som favoritkaraktär och färger och former.

Det finns en stor ironi i att det är just Disneys figurer som kopieras. Disney, som äger ”Star wars”, Marvel och Pixar, förfogar över ett ­gigantiskt utbud populära varu­märken för unga. Företaget är ökänt månt om att ingen får använda karaktärerna utan att betala för det, och har därför sett till att alla klipp från Disneyfilmer genast tas bort från Youtube. Men eftersom dagens medieerfarna småbarn lärt sig att söka efter exempelvis ”Elsa” finns en enorm marknad för klipp som innehåller karaktärerna.

– Det började med att några vuxna kom på att om de klädde ut sig till Elsa och Spindelmannen och gjorde sketcher hemma i vardagsrummet kunde de få väldigt många visningar på Youtube och därmed provision på deras reklamintäkter. För Disney har ju svårt att hävda sin copyright på filmer där man är utklädd, säger Martner.

Det ytterst ironiska med den här händelsekedjan är att reklam­intäkterna som Youtube ger provision på ofta kommer från Disney.

Det hela muterades sedan ytter­ligare, då datorspelade ungdomar uppfann sätt att i våldsamma datorspel ersätta de ursprungliga karaktärerna med Elsa och Spindelmannen och sedan filma av när de agerade som dessa karaktärer i spelen. Ovanpå detta lades ett soundtrack av barnvisor, och klippen fick beskrivande ord så att föräldrar som inte tittar uppmärksamt tror att barnen tittar på något pedagogiskt.

– Det ytterst ironiska med den här händelsekedjan är att reklam­intäkterna som Youtube ger provision på ofta kommer från Disney. För de är en typisk annonsör som marknadsför sin nästa storfilm ­eller datorspel i de reklamklipp som visas innan den fejkade pedagogiken.

Hur mycket pengar som går att tjäna på det är inte helt fastställt. Men klippen är populära, ofta med flera miljoner visningar, och varje användarkanal har ett flertal, ibland hundratals, liknande klipp. Medieanalytikern Olle Lidbom säger att innehållet främst produceras av användare i låglöneländer.

– Det är i det ljuset man får se fenomenet: att det är en globaliserad marknad. Tittar man på det som skrivits om saken så är det människor i Ryssland och Asien som gör innehållet. Även om det bygger på relativt låga intäkter så är deras kostnader ännu lägre.

Man kan lätt dra paralleller till en annan liknande affärsverksamhet: hur Facebook blivit spridningsplattform för fejknyheter producerade i låglöneländer, där man listar ut vilket innehåll som enklast kan generera engagemang och klick, och därigenom tar del av plattformens reklamintäkter.

– Youtube har samma problem med sin självbild som Facebook; de ser sig inte som utgivare, utan bara som en algoritm. Men det blir uppenbart att man är utgivare. De som har störst incitament att förändra det är därför annonsörerna eftersom de tillför pengarna till systemet, ingen annan, säger Lidbom.

Särskilt problematiskt blir det eftersom det är annonsörernas pengar som möjliggör den här sortens innehåll och bedrägeri, menar han.

– Som annonsör vill man försäkra sig om att den redaktionella annonsmiljön är trygg. Man ser ju återkommande exempel på annonser som hamnar fel, på höger­extrema sidor eller sidor med våldsamt innehåll. Resultatet blir att annonsörer då lämnar Youtube för multikanalnätverk som United Screens eller Splay, där du inte ­köper visningar osett, utan vet att det sker hos en specifik youtuber som ett företag går i god för.

I ett mejl till DN skriver Farshad Shadloo, kommunikationschef på Google, som äger Youtube, att man de senaste månaderna ”genomfört en rad åtgärder för att hantera detta”. Bland annat ska man ha begränsat möjligheterna att tjäna annonspengar på klipp som ­använder familjevänliga karaktärer på ett olämpligt sätt. Många av de ovan nämnda klippen har hunnit tas bort, men DN hittar flera liknande exempel som ännu finns kvar.

Många föräldrar använder i dag surfplattor och videoplattformar som underhållning och utbildning för sina barn. Gustav Martner ser ett allvarligt problem med detta.

– I praktiken är det ju de mest resurssvaga föräldrarna, som till exempel inte har råd med betalversioner av Disneys filmer, som låter sina barn sitta mest med platta och Youtube som barnvakt. Det finns initiativ som Youtube Kids, men det är ingen reklamfri kanal – tvärtom är det ett sätt för annonsörer som Disney att effektivare kunna nå barn.

Ett sätt att råda bot på problemet, enligt Martner, vore att förstärka det svenska barnreklamförbudet.

– Då skulle det inte finnas ­någon ekonomisk potential i att skapa ­sådant här innehåll. Att vi inte lyckats driva igenom att barn­reklamförbudet gäller på platt­formar som Youtube är ett stort svek mot barnen och alla som kämpat för deras mediemiljö, ­säger han.

– En gång i tiden hade vi höga ambitioner med mediekonsumtionen vi erbjöd våra barn. Lärare vittnade om hur ”Fem myror…” ökade barns inlärningsförmåga. I dag har vi låtit amerikanska reklamfinansierade plattformar ta över distributionen av innehåll till barnen.

Per Bolund är finans- och konsumtionsminister och därmed ansvarig för frågan om barnreklamförbudet. Han säger att det inom EU pågår en översyn av de direktiv som ligger till grund för den svenska lagstiftningen.

– Mot bakgrund av den digitala utvecklingen och den kommande processen inom EU tillsatte regeringen en utredning förra året som handlar om konsumenternas ställning i det nya reklamlandskapet. Utredningens slutsatser kommer att redovisas i januari 2018, skriver han i ett mejl till DN, och att man då ska gå igenom kartläggningen.

Bolund nämner även att med ­fenomen som Elsagate kan det vara svårt att komma åt de som agerar på internet mot Sverige, om personerna eller företagen har sin hemvist utanför landets gränser.

Han skriver att den viktigaste och mest verkningsfulla åtgärden mot företeelser som dessa troligen är att utbilda framför allt föräldrar, men även barn.

– Myndigheten Statens medie­råd verkar här för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan, skriver han.

Läs mer: Barn sprider hat i stort drama på Youtube 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.