Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 01:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/feel-good-pa-flotte-i-the-peanut-butter-falcon/

Filmrecensioner

Feel good på flotte i ”The Peanut Butter Falcon”

Zack Gottsagen och Shia LaBeouf i ”The Peanut Butter Falcon”.
Zack Gottsagen och Shia LaBeouf i ”The Peanut Butter Falcon”. Foto: Seth Johnson

Den amerikanska indiesuccén ”The Peanut Butter Falcon” ror säkert i land som någonting mittemellan charmig solskenshistoria och gäspig bagatell. Filmens förtjänst finns i det otvungna samspelet mellan Zack Gottsagen och Shia LaBeouf, skriver Jacob Lundström.

Fjolårets mest framgångsrika independentfilm från USA skildrar mötet mellan en oborstad fiskare på flykt undan lagen och en 20-plussare med Downs syndrom, som är ofrivilligt inspärrad på ett äldreboende. Bägge vill bryta sig loss från normsamhällets bojor, men söker gemenskap lika mycket som en ensamsegling mot solnedgången. Tyler (Shia LaBeouf) har känt sig ensam i världen sedan hans storebror dog, medan Zak (Zack Gottsagen) har övergivits av sin familj.

Jo, ”The Peanut Butter Falcon” handlar om omaka amerikaner som ger sig ut på hjärtvärmande strapatser, men bara för att filmen har samma producenter som ”Little miss Sunshine” är det ingen måttbeställd uppföljare. Filmens uppkomst kan i stället spåras till filmskaparnas möte med sin huvudrollsinnehavare på ett läger för skådespelare med funktionshinder. Zack Gottsagen berättade för dem att han gärna ville medverka i en riktig film och åtta år senare hade Tyler Nilson och Michael Schwartz lyckats färdigställa den. Det är en rörande ”mot alla odds”-historia i sin egen rätt.

I ”The Peanut Butter Falcon” drömmer Zak om att bli en professionell wrestlare, med allt vad det innebär av effektfull ansiktsmålning och explosiv armstyrka. Tillsammans med Tyler färdas han genom North Carolinas flodmynningar, med siktet inställt på sin ringidols brottarskola. I hasorna har de Dakota Johnsons godhjärtade skötare Eleanor som oroar sig för Zak – och två mindre välmenande fiskare som vill göra upp med Tyler.

Independentfilm eller inte följer det här vattenbaserade äventyret alltså en utstakad feel good-rutt, utan att överraska eller utmana publiken i onödan.

Likheterna med berättelsen om ynglingen Huckleberry Finn, som cruisar längs Mississippifloden tillsammans med den frigivna slaven Jim, är ingen slump. Analogin mellan 1800-talets slaveri och dagens behandling av människor med Downs syndrom håller kanske inte för närmare granskning, utan filmen har i så fall mer gemensamt med 70-talets institutionskritik à la ”Gökboet” eller ”Släpp fångarne loss”. 

Precis som i ”Huckleberry Finns äventyr” är filmens jourhavande modersfigur en änka (Dakota Johnson med en hopplös uppgift i en intetsägande biroll). Det här är dock en killarnas expedition, men Eleanor är inbjuden att följa med och sudda bort sin bekymrade min.

Independentfilm eller inte följer det här vattenbaserade äventyret alltså en utstakad feel good-rutt, utan att överraska eller utmana publiken i onödan. Det kan ibland vara vackert så, men filmen hade gärna fått ta ut svängarna med sin flotte. Jag längtar tillbaka till Harmony Korines ”The beach bum”, med Matthew McConaughey i rollen som den störiga poeten Moondog. Det var en båtlivsfilm som släppte både den dramaturgiska och sensmoraliska kompassen.

”The Peanut Butter Falcon” ror säkert i land som någonting mittemellan charmig solskenshistoria och gäspig bagatell. Filmens förtjänst finns i det otvungna samspelet mellan Zack Gottsagen och Shia LaBeouf, som här och där fångar den utopiska längtan efter sammanhang. 

Se mer.Tre sevärda båtfilmer: ”Steamboat Bill, Jr.” (1928), ”L'Atalante” (1934) och ”Afrikas drottning” (1951).

Läs fler filmrecensioner i DN