Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Fem livsgärningar i konstens tjänst får en halv miljon

Teaterregissören Josette Bushell-Mingo är en av årets mottagare av Ganneviksstipendiet. Hon, Örjan Andersson, Cecilia Edefalk, Martin Fröst och Stefan Jarl får alla en halv miljon kronor var.

– När jag regisserar teater kompromissar jag inte med någon eller något, säger Josette Bushell-Mingo. 

För sjätte året i rad delar Per Ganneviks stiftelse för kulturella ändamål ut stipendier till fem konstnärer inom bild och form, teater, musik, dans och film. Under måndagskvällen fick fem konstnärer ta emot en stipendiesumma på 500.000 kronor vardera under en ceremoni på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. 

– Jag känner mig väldigt hedrad och överraskad av att få det här generösa stipendiet. Det betyder extra mycket för mig just nu. Som konstnär har man i allmänhet inte så höga inkomster och just när jag fick samtalet om nyheten låg jag och skrapade lite på botten faktiskt, säger Cecilia Edefalk, mottagaren av stipendiet i kategorin bild och form. 

Cecilia Edefalk har varit verksam som konstnär i över 30 år. Två år efter att hon gick ut Kungliga konsthögskolan 1987 kom hennes stora publika genombrott. Utställningen ”En annan rörelse” uppmärksammades för sina sju tavlor i olika storlekar som alla utgick från ett och samma fotografi ur tidningen ”Klick” - föreställande en man som smörjer in en kvinnas rygg med sololja.

Edefalk är även starkt förknippad med sin tavla ”Baby” från 1988. Den fyra meter långa målningen, som föreställer en halvliggande kvinna, såldes 2010 för 5,9 miljoner kronor och blev därmed det dyraste konstverket av en svensk konstnär som sålts på auktion.

– Jag är oerhört ihopkopplad med det där beloppet, som jag själv bara fick en bråkdel utav. Det är tröttsamt att jag ständigt får frågor om vad jag tjänar på min konst och varför den är så dyr. Jag är långt ifrån den dyraste konstnären egentligen, säger Cecilia Edefalk.

I dag jobbar Cecilia Edefalk med flera olika konstformer. Hon använder sig av skulptur, foto och måleri och inspireras av naturen i sitt skapande, istället för människor som hon porträtterade i början av sin karriär. 

Ett av hennes senaste projekt är en bronsskulptur som ska placeras på Nya torget i hemstaden Norrköping. 

–  Norrköping ligger precis vid Kolmården och där har man länge brutit kolmårdsmarmor. Det är en väldigt vacker plats som jag vill hylla. Men jag insåg snabbt att ett block i marmor aldrig skulle fungera på den platsen eftersom parkeringshuset under torget inte håller för så många ton. Med brons blir blocket lättare och dessutom både vackert och skönt och sitta på när det värms upp av solen, säger hon. 

En annan mottagare av Ganneviksstipendiet är teaterskådespelerskan och regissören Josette Bushell-Mingo. 

– Den här utmärkelsen leder förhoppningsvis till att fler människor får upp ögonen för mitt arbete vilket är den verkliga belöningen. Jag kommer fira med ett glas prosecco och sedan fortsätta att arbeta ännu hårdare, säger hon.

Josette Bushell-Mingo växte upp i en arbetarklassfamilj i East End i London. Efter sin dramautbildning vid Barking College of Technology har hon varit verksam som skådespelerska i teatergruppen Kaboodle och på The Royal Shakespeare Company. 

Som 40-åring valde hon och hennes man, som kommer från Sverige, att flytta från London och bosätta sig i Stockholm. Bara ett år senare utsågs hon till konstnärlig ledare för Riksteaterns Tyst teater, som sedan sjuttiotalet spelat teater på teckenspråk.

– Jag älskar att jobba med Tyst teater. Skådespelarna bevisar gång på gång att de har något unikt att bidra med till teatervärlden. Genom att lyfta teckenspråket som ett etablerat språk bryter vi normer varje dag, säger Josette Bushell-Mingo. 

Under sin tid på Tyst teater har Bushell-Mingo bland annat regisserat pjäsen ”När vinterns stjärnor lyser här”. Uppsättningen från 2014 berättar om konsekvenserna av den svenska språkpolitiken gentemot tornedalingar, samer och döva. På scenen talades de sju språken sydsamiska, nordsamiska, meänkieli, svenska, finska samt svenskt och finskt teckenspråk.

– Vi ville samla alla dessa språk för att gestalta en viktig del av den svenska historien. Det har länge funnits ett förtryck mot flera minoriteter som det svenska folket har svårt att erkänna. Jag har hört fruktansvärda berättelser om barn som förts bort från sina föräldrar bara för att de var samer, säger Josette Bushell-Mingo.

Det som motiverar Josette Bushell-Mingo allra mest i hennes konstnärliga arbete är kampen mot rasism. Vid sidan av sitt arbete med Tyst teater har hon regisserat den uppmärksammade uppsättningen av Lorraine Hansberrys pjäs ”En druva i solen” och turnerat i både Sverige och England med föreställningen ”Nina – en historia om mig och Nina Simone”. Båda föreställningarna speglar rasism ur ett historiskt och nutida perspektiv. 

– Jag jobbar alltid med risker. Rädslan för att bli missuppfattad eller utsatt för rasistiska påhopp finns alltid där, men jag insåg tidigt att konst kan leda till förändring och därför är det värt att ta risken. När jag regisserar teater kompromissar jag inte med någon eller något, säger hon.

 

Ganneviksstipendiaterna 2018

Örjan Andersson (Dans): 

Örjan Andersson är koreograf och driver sedan 1996 sitt eget danskompani, Andersson Dance,  som uppträtt på stora internationella scener. Han har gjort både opera- och teateruppsättningar såväl som olika samarbeten med kammarorkestrar, alltid med ett starkt fokus på den koreograferade kroppen.

 

Josette Bushell-Mingo (Teater): 

Josette Buchell-Mingo är konstnärlig ledare, regissör, skådespelare och sångerska. Sedan 2005 är hon konstnärlig ledare för Tyst teater, Riksteaterns center för scenkonst på teckenspråk. 2012 tilldelades hon Stockholms stads kulturpris, där hon fick hederspriset i kategorin scenkonstnär. Samma år fick hon också minoritetsspråkspriset av Språkrådet.

 

Martin Fröst (Musik): 

Martin Fröst är klarinettist och dirigent och har bland annat blivit kritikerrosad för sitt visuella projekt ”Genesis”, som han utfört tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Under senvåren 2018 har ”Retrotopia”, fortsättningen på detta projekt, premiär. Han mottog även DN:s första kulturpris när det instiftades 2007. 

 

Cecilia Edefalk (Bild och form):

Cecilia Edefalk är bildkonstnär, fotograf och skulptör. Hennes mest kända målningar är ”En annan rörelse”, ”Baby” och ”Dad”. Cecilia Edefalk har haft en mängd utställningar både i Sverige och internationellt. Under senvåren 2018 ställer hon ut ”the eight White Within angel” i Berlin.

 

Stefan Jarl (Film): 

Stefan Jarl är dokumentärfilmare,  spelfilmsregissör, författare och debattör. Hans mest kända filmer är Modstrilogin: ”Dom kallar oss mods” (1968), ”Ett anständigt liv” (1979) och ”Det sociala arvet” (1993). Stefan Jarl har vunnit tre Guldbaggar för sina filmer och tilldelats en rad andra internationella utmärkelser.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.