Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-19 11:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/alexander-skarsgard-spioneri-ar-den-ultimata-formen-av-skadespeleri/

Film

Alexander Skarsgård: ”Spioneri är den yttersta formen av skådespeleri”

Florence Pugh och Alexander Skarsgård i ”The little drummer girl”.
Florence Pugh och Alexander Skarsgård i ”The little drummer girl”. Foto: Jonathan Olley/AMC/Ink Factory

London. Efter att ha hyllats för sin mörka roll i ”Big little lies” är Alexander Skarsgård tillbaka i agentthrillern ”The little drummer girl” och dramakomedin ”The Hummingbird project”. DN:s Nicholas Wennö träffade Hollywoodstjärnan för att prata om spioneri, skådespeleri, drömflinten och om att bli serverad kaffe av John le Carré.

Nicholas Wennö
Rätta artikel

Det finns inga genvägar till den perfekta flinten. Om någon vet så är det Alexander Johan Hjalmar Skarsgård. I den kommande dramakomedin ”The Hummingbird project” med Jesse Eisenberg spelar svensken ett kufiskt mattesnille som drömmer om att bli stenrik på att dra en spikrak mikrofiberkabel från en server i Kansas till New York-börsen. Under närmast tortyrliknande former lät ”the Swedish sexbomb” plocka bort hårstrå för hårstrå för att få en sömlös övergång mellan sidohåret och den renrakade hjässan. 

”Det är precis så här hängiven den här snubben är”, säger filmens kanadensiska regissör Kim Nguyen entusiastiskt i samband med en sen kvällsvisning på Londons filmfestival.

Alexander Skarsgård i ”The little drummer girl”
Alexander Skarsgård i ”The little drummer girl” Foto: Cmore

Dagen därpå sitter Alexander Skarsgård på ett designhotell i centrala London och fyrar av det klassiska familjeflinet: 

– Äsch, inget märkvärdigt, men när jag väl ser rollfiguren framför mig så vill jag verkligen sätta utseendet. Ibland kan en liten detalj få allting att lossna med en rollfigur. Men det slutade ändå med att vi var tvungna att göra en digital flint för att övergången mellan mitt hår och den kala hjässan skulle se trovärdig ut. Kim gillade looken, men vi fick övertala finansiärerna som ville att jag skulle vara, eh... mer igenkännbar, säger världens kanske mest kända Bajen-fan som sitter rakryggad i en soffa. 

Inför rollen som den enigmatiska israeliska agenten Becker i ”The little drummer girl” behövde han bara tona skägget lite mörkare. Precis som miljoner andra John le Carré-fans fascinerades han av de moraliska gråskalorna i en svekfull värld där alla spelar ”verklighetens teater” som en av rollfigurerna säger i serien. 

– Spioneri är ju den ultimata formen av skådespeleri – det är bokstavligen på liv och död. Till skillnad från i en Hollywoodfilm kan man ju bli dödad på riktigt om man är dålig, säger Skarsgård med ett bländande leende. 

John le Carrés hyllade originalroman publicerades 1983 men utspelar sig fyra år tidigare. Handlingen triggas i gång av ett bombattentat mot en judisk familj i Bonns flotta diplomatkvarter. Den israeliska spionmästaren Martin Kurtz (Michael Shannon) flygs in för att utreda terrordådet som bär samma signatur som andra attacker mot prominenta judar. Precis som Skarsgårds agent Becker har Kurtz börjat tvivla på att ändamålet alltid helgar medlen – ”vi är kirurger inte slaktare”. 

”Big little lies”, 2017.
”Big little lies”, 2017. Foto: IBL

Skarsgårds agent får i uppdrag att ragga upp och rekrytera en mullvad. Helt ovetande står den lovande men okända brittiska skådespelaren Charlie (Florence Pugh) plötsligt inför sitt livs roll – att infiltrera ett palestinskt terrornätverk. Allt går också enligt planerna när Charlie blir attraherad av en karismatisk men tystlåten hunk i badbyxor under en semester i Grekland. 

– Vi ville att publiken skulle få möta – och uppleva – Becker på samma sätt som Charlie gör – som en gäckande och mystisk gestalt med dunkla avsikter. Lyxen med att spela in en serie på sex timmar är att man inte måste pressa in allt under de första 30 minuterna för att förklara rollfiguren, säger Skarsgård. 

Steg för steg nästlar han sig in i hennes liv, förför och manipulerar för att förbereda henne för uppgiften. Inte minst genom att iscensätta ett fiktivt rollspel där Becker ska föreställa vara Charlies palestinska pojkvän. 

– Jag älskar det här greppet med fiktion inom fiktionen. Hela idén bakom detta är ju att Charlie är säkrare ju mindre hon måste ljuga. Samtidigt försvåras allt av att de utvecklar komplicerade känslor för varandra. Är hon förälskad i den israeliska agenten eller den palestinska rollfiguren som han ska föreställa?

– För mig var det mest intressanta att skildra hur Becker blir mer och mer plågad av samvetskval över vad han utsätter henne för. Plötsligt står han där med dubbla lojaliteter, säger han. 

Det var pappa Stellan som introducerade honom till le Carrés värld via ”Spionen som kom in från kylan” under tonårstiden. I en scen som spelades in i tjeckiska Karoly Vary blev Alexander Skarsgård serverad kaffe av le Carré himself som gjorde ett cameoroll som servitör svart väst och fluga. 

– Han är en av de mest fascinerade människor jag någonsin har träffat och har helt otroliga historier att berätta. Och en av de bästa författarna med rollfigurer som är så fylliga, djupa och nyanserade. 

Skarsgård är uppgiven över hur lite som har förändrats i den infekterade Israel-Palestina-konflikten sedan boken skrevs för 35 år sedan. 

– Det är väldigt sorgligt att det fortfarande är samma hopplösa dödläge. Och dessvärre ser jag ingen väg framåt. Fredsförhandlingarna har skrotats och den politiska diskursen i Israel har rört sig så mycket åt höger att det anses opatriotiskt att ifrågasätta sin egen regering – som samtidigt hejas på av Donald Trump. Det är alarmerande, säger han. 

Lite otippat är det den sydkoreanske ”Oldboy”-regissören Park Chan-wook som tar sig an ett verk av den brittiska spionkungen. ”The little drummer girl” genomsyras av färgstark 70-talsestetik och förtätad kalla kriget-atmosfär. 

– Park Chan-wook är en poet som lyckas stilisera och koreografera varje scen utan att vare sig offra dramat eller rollfigurerna. Jag kommer från en helt annan skola där kameran följer mig organiskt snarare än tvärtom. Väldigt utmanande, men jag älskade det. 

”True blood”, 2008-2014.
”True blood”, 2008-2014. Foto: Hbo/Kobal/REX

Alexander Skarsgård är en ”Super trouper” – en pålitlig slitvarg som aldrig klagar och jobbar på i rampljuset. Även om det precis som i en ABBA-låt döljer sig något mer komplext under hans charmigt välpolerade yta så verkar han inte tillhöra den ångestridna och neurotiska skådespelartypen. 

– Hm, nej, jag tror att jag får ut mina demoner på jobbet. Det är nästan som terapi. Men jag har också en grundtrygghet, är positiv och ljus till min läggning. Mina föräldrar gav villkorslös kärlek och ställde aldrig krav – vilket gav mig ett väldigt självförtroende, berättar han.

På tröskeln till tonåren var pappa Stellan inte direkt någon influerare för sonen Alexander. Han var varken imponerad av pappans flummiga jobb som Dramatenskådespelare eller den bohemiska livsstilen. Medan pappa spatserade runt näck hemma – eller i bästa fall i en märklig marockansk morgonrock – drömde Alexander om en kostymklädd farsa som körde Saab till jobbet. Hans revolt blev att bryta helt mot familjetraditionen och göra militärtjänst. Under 18 månader tjänstgjorde han som marinbasjägare och åkte runt i skärgården och skyddade Sverige mot sabotage. 

– Jag gjorde inte lumpen av patriotiska skäl, det var mer som en personlig utmaning, både fysiskt och mentalt. Det var mitt sätt att skapa struktur i livet. Jag hade varit en småstrulig tonåring, skötte plugget och så, men samtidigt gillat att vara ute och busa på helgerna. Som plutonbefäl lärde jag mig mycket om disciplin och samarbete. Det hjälpte mig i ”Generation kill”, säger han.  

Rollen som sergeant Brad ”Iceman” Colbert i David Simons serie från 2007 om Irakkriget som fungerade som en hjärtstartare för Alexander Skarsgårds döende Hollywoodkarriär. Efter drömstarten som spånig modell i Ben Stillers satiriska ”Zoolander” (2001) följde nämligen en sju år lång ökenvandring i Los Angeles. 

– Jag var ganska uppgiven vid denna tidpunkt och hade uselt självförtroende. Under de första inspelningsveckorna av "Generation kill” bara väntade jag på att någon skulle ”syna bluffen” och byta ut mig, ler han. 

Om Skarsgård är en bluffmakare är han en genial sådan. Sedan några år tillbaka är karriären i turboläge. Mycket har han att tacka paradrollen som den 1000 år gamla vikingavampyren Erik Northman i långköraren ”True blood” för. Serien fick tusentals, ja kanske miljontals, kvinnor att dagdrömma om att bli bitna i halsen av den svenske hunken som visade en skör känslighet bakom den vassa fasaden. 

– Oavsett om det är drama eller komedi så dras jag till rollfigurer med inre konflikter. Jag fascineras mest av karaktärer som framstår på ett visst sätt och sedan visar mer komplicerade, sårbara sidor. Det blir alltid mer intressant när folk inte vet hur de ska förhålla sig till rollfigurer, säger Skarsgård som har en förmåga att få fram något sympatiskt även i de mest dubiösa rollfigurerna.

”Generation kill”, 2018.
”Generation kill”, 2018. Foto: Hbo/Kobal/REX

Under de senaste åren tycks hans rollfigurer ha blivit mörkare och mörkare. I den permafrusna Netflixthrillern ”Hold the dark” spelade han till exempel en iskall, hämndlysten pappa som sörjer sin son som försvunnit i Alaskas vildmark. För att inte tala om den ökände karriärpappan Perry Wright som misshandlade Nicole Kidman i HBO-serien ”Big little lies”. En karriärtopp som gav honom både en Golden globe, en Emmy och ett Screen actors guild award-pris från Hollywoodkollegorna. 

– När vi spelade in ”Big little lies” var jag och Nicole otroligt noggranna med att hitta rätt ton för att undvika stereotyperna kring ”hustrumisshandlaren” och ”den kuvade hustrun”. Det var extremt tufft känslomässigt att göra vissa scener för oss båda, säger Skarsgård som fick Twitter att koka när han flashade med en löspenis i en av de hemskaste scenerna. 

Ett läckt foto på Alexander Skarsgård från inspelningen av säsong två i Monterey, Kalifornien, har satt fart på rykten om att hans figur ska återuppstå. Que...?

– Nej, jag fattar inte heller, jag trodde också att Perry Wright dog, ler han knipslugt och berättar att HBO har gett honom munkavle inför premiären 2019.  

– Om jag var på inspelningen för att ”high fiva” mina gamla arbetskamrater eller om var med på ett hörn – det får ni se i vår... 

För några år sedan flyttade han från Los Angeles till New York för att undvika att bli uppäten av filmindustrin. Fast i praktiken har han levt som en sorts lyxluffare som kryssat från den ena inspelningen direkt till en annan.

– Jag älskar att komma till nya platser. Jag undviker hotell och hyr hellre lägenhet eller hus för att komma in i miljön på ett annat sätt. 

Samtidigt är han en släktkär hembygdspatriot som just har köpt en bostadsrätt för att kunna hänga mer med stora tjocka släkten i Stockholm. 

– Jag minns en period när min bror Valter var fyra år och jag hade varit frånvarande under långa perioder. När jag kom hem så gömde han sig bakom barnflickan eftersom han knappt kände igen mig. Det krossade mitt hjärta. Nu när mina syskon börjar få barn vill jag aldrig uppleva detta igen. Aldrig mer.

Samtidigt lär han fortsätta att kuska runt på inspelningar världen över ett bra tag till. Hans mest oförglömliga minne är natten med Florence Pugh vid Akropolis som helt spärrades av för inspelningen av ”The little drummer girl”.  

– Att stå vid detta 2000 år gamla tempel och blicka ut över Medelhavet – från solnedgången till soluppgång – det var ett av de mest magiska ögonblicken i hela mitt liv. Ingen annan inspelningsplats kan någonsin toppa detta, säger han och gör en liten konstpaus:

– Fast om någon ringer från Sverige och erbjuder rätt sorts projekt så är jag beredd att flyga hem i morgon.