Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 16:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/alison-klayman-min-strategi-var-att-fa-steve-bannon-att-underskatta-mig/

Film

Alison Klayman: ”Min strategi var att få Steve Bannon att underskatta mig”

Alison Klayman har gjort film om Steve Bannon. Foto: Daniel Nilsson

Köpenhamn. Dokumentärfilmaren Alison Klayman följde Trumps gamla chefsstrateg Steve Bannon i hälarna under ett års tid. ”The brink” är ett försök att avmystifiera den kontroversiella Breitbart-grundaren som gjort sitt för att påverka det stundande EU-valet.

Rätta artikel

I öppningen av ”The Brink” finns en scen där Steve Bannon bekänner sin beundran för 40-talets tyska ingenjörskonst efter ett tidigare besök i Auschwitz-Birkenau: ”Jag gick runt och bara ‘åh, Gud’ detta är precision in i minsta detalj”, säger Trumps forna chefstrateg och håller en utläggning om hur han han förundras över hur ”the good people of Germany” satt vid sina skrivbord och planerade Förintelsen över kaffemuggarna som om det handlade om vilket företag som helst men samtidigt var ”totalt avskärmade från hela den moraliska fasan av det hela”.  

För en regissör som vill att hennes studieobjekt ska exponera sig själv var det en perfekt bjudning från den omstridda grundaren av Breitbart som för några år sedan lanserades som ”en plattform för alt-right rörelsen”. 

– Dessa märkliga uttalanden som kom helt ur det blå när vi hade filmat i cirka åtta månader. Replikerna påminde mig om varför jag ville göra den här filmen. För mig, som kommer från en familj med Förintelseöverlevare, så var det en perfekt illustration av tesen om ondskans banalitet, berättar dokumentärfilmaren Alison Klayman när DN träffar henne på Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn i samband med dokumentärfilmsfestivalen Cph:dox.

Att det blev just en progressiv feminist med stark judisk identitet som skulle få punktmarkera Steve Bannon var ödets ironi. Klayman råkade vara vän med filmproducenten Marie Therese Guirgis, som i början av 2000-talet arbetade under Bannon när han var chef för ett filmbolag. 

Guirgis blev djupt besviken på sin forna boss när han flyttade in i Vita huset med Trump och var arkitekten bakom försöken att skapa inreseförbud för muslimer till USA. Hon lyckades dock, efter många försök, övertala Bannon att ställa upp framför kameran i en dokumentär.

– Jag tror att idén tilltalade hans ego och fåfänga. Och för mig som filmare var det ungefär som om någon skulle erbjuda mig att få access till Joseph Goebbels 1930. I Trumps USA är det tyvärr svårt att inte dra paralleller till den politiska utvecklingen i 30-talets Europa. Jag vill försöka förstå vilka mekanismer som gör att ett samhälle kan spåra ur, säger Alison Klayman, som debuterade för sju år sedan med den omtalade dokumentären ”Ai Weiwei: never sorry”.

”The brink” skildrar Steve Bannons kamp för att bli en global förgrundsgestalt för extremhögern i bästa cinema véritéstil. I drygt ett år – från oktober 2017 till strax efter det amerikanska mellanårsvalet i november 2018 – fick hon följa Bannon som en fluga på väggen. Klayman ville teckna ett porträtt som går bakom den där serietidningsliknande Darth Vader-figuren som säger att ”mörkret är bra”. Hon menar att filmen är ett försök att avmystifiera snarare än att förmänskliga.

– Bara för att man sprider hatfyllda idéer så betyder det ju inte nödvändigtvis att man spyr galla dygnet runt. Det är en livsfarlig missuppfattning att hatfyllda människor inte kan vara både charmerande och trevliga. Även om jag inte ogillar honom så delar jag inte hans världsbild som han borde hållas ansvarig för. Jag tror tyvärr att han vet precis vilka krafter han leker med.

Steve Bannon. Foto: Antonello Nusca/Polaris

Hon är noga med att påpeka att inspelningen inte ägde rum under några falska premisser. 

– Vi var öppna med att det skulle bli ett kritiskt men rättvist porträtt av honom. Om man gör en person rättvisa är resultatet mycket svårare att vifta bort. Att jag dessutom var en yngre kvinna som han inte såg upp till gjorde att han släppte garden, ler hon och tillägger: 

– Min dagliga strategi var att försöka få Steve Bannon att underskatta mig – utan att underskatta honom, ler hon.

Redan vid deras första möte insåg Klayman att Bannon var en perfekt huvudrollsinnehavare. 

– Han är en fysiskt stor person som också har en stor och karismatisk personlighet: ”herregud, denna snubbe kommer att säga saker”. Han påminner om en handelsresande som hela tiden uppträder inför en publik. Till skillnad från många andra säger han ”den tysta delen” av sitt budskap väldigt högljutt. 

I filmen framstår Bannon som en småcharmig men oorganiserad arbetsnarkoman som älskar att manipulera sin omgivning och odla sin egen myt. För det mesta uppträder han avväpnande, avslappnad med charm och en självironisk humor där han driver med sig själv. 

Till skillnad från Ai Weiwei, som är en engagerad och intelligent tänkare, så kunde jag avsluta alla Steve Bannons meningar i sömnen.

”The brink” följer honom hack i häl mellan olika möten, på privatjeten mellan olika kampanjträffar där han gör entré och sorti genom bakdörrar och köksingångar tillsammans med sina livvakter. I en av scenerna sitter han i ett konferensrum i London och försöker samla olika företrädare för den europeiska nationalhögern i ”The movement” – där skymtar också Kent Ekeroth som tidigare var riksdagsman för Sverigedemokraterna. 

– Just ”The movement” blev ju inte alls den framgång som Bannon hade tänkt sig inför vårens EU-val. Men han fungerar fortfarande som en ideologisk rådgivare och ekonomisk konsult till alla som vill ha hans tjänster, säger Alison Klayman. 

– Om Bannons personliga drivkrafter handlar om makt, pengar och kändisskap, så är hans politiska mål lika invecklade som hans världsbild. Just nu försöker han stöpa om sin ideologi från ”vit nationalism” till ”ekonomisk nationalism”, men kärnan är anti-muslimsk och vill begränsa folkströmmarna i världen. Det han säger om att den judisk-kristna västvärlden håller på att invaderas av muslimer är påfallande likt manifestet från terroristen som begick massmord på Nya Zeeland. 

Att hänga med Bannon under tretton månader var full tillräckligt för Alison Klayman. 

– Till skillnad från Ai Weiwei, som är en engagerad och intelligent tänkare, så kunde jag avsluta alla Steve Bannons meningar i sömnen. Han är smart, men jag insåg också hur grunda hans kunskaper är om man skrapar lite på ytan. 

Läs mer: Errol Morris dokumentär om Bannon är ett misslyckande