Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

Andrea Berntzen om Utøya-filmen: ”Vi låg på stranden och bara grät”

Andrea Berntzen hade bara spelat i ett par skolrevyer när hon fick den svårast tänkbara debutrollen. I Erik Poppes plågsamt starka katastrofdrama ”Utøya – 22 juli” spelar hon en av de ungdomar som flydde för sina liv under massakern på Utøya.

Den då 12-åriga Andrea Berntzen satt i en bil när den kraftiga bomben detonerade i centrala Oslo den 22 juli 2011. Tillsammans med sin familj var hon på väg mot Oslo från sommarstugan i södra Norge när de fick höra nyheten på radion. 

– Jag fattade att det var allvar när mina föräldrar genast började prata engelska med varandra. När jag snappade upp att de funderade på att vända tillbaka, så bytte de språk till tyska. 

Jag blev otroligt rädd och började fantisera om stor förödelse, som om Oslo hade drabbats av en kärnvapenattack med byggnader som stod i lågor, berättar Andrea Berntzen. 

Några timmar senare påbörjades den besinningslösa massakern på Utøya som slutade med att 69 unga människor mördades. 

Filmrecension: ”Utoya 22 juli” ger känslan av en oändlig mardröm utan slut 

I Erik Poppes premiärklara ”U – 22 juli” skildras det norska traumat helt ur offrens synvinkel. Större delen av filmen spelades in i en enda tagning utan klipp, musik eller pålagda effekter. Under tiden punktmarkerar kameran Andrea Berntzens rollfigur Kaja, när hon flyr för sitt liv. 

Hon är kluven till att ha blivit ett ansikte för offer och överlevare på Utøya. 

– Det känns lite konstigt att tänka i sådana termer. Men om min insats leder till att folk bryter tabut och börjar prata om traumat så är det ju bra. Många av de överlevare som jag har pratat med har inte kunnat prata om sina upplevelser den dagen. Jag kan fortfarande inte förstå fullt ut hur det var, säger Andrea Berntzen som är påtagligt tyngd av ämnet. 

Regissören Erik Poppe ser ”Utøya – 22 juli” som en del av en läkningsprocessen snarare än att bygga ett minnesmonument. 

– Ord räcker inte riktigt till för att beskriva vad som hände den där dagen, så jag ville ta åskådaren till den här ön för att få uppleva vad de här ungdomarna gick igenom. Jag ville varken göra det mer dramatiskt eller mindre dramatiskt än det var i verkligheten, säger Erik Poppe allvarligt. 

Han hoppas också att filmen ska kunna fungera som ett vaccin mot extremism och radikalisering. 

– I Norge har det varit alldeles för mycket fokus på terroristen, hans idéer, rättegången, diskussioner om minnesplatser och så vidare. Mitt i allt detta har minnesbilderna från det som faktiskt hände på ön suddats ut.

– När vi ser hur neo-fascismen växer sig starkare dag för dag i Europa så måste vi minnas hur högerextremism kan se ut. Därför var jag tvungen att fånga detta på film, säger Erik Poppe vars förra film – biosuccén ”Kungens val” – också behandlade ett norskt nationaltrauma. Den kretsar kring de första dagarna av den tyska invasionen i maj 1940. 

– Både Hitlers invasion och attacken på Utøya var hot mot vår demokrati som satt djupa spår i den norska folksjälen. I båda fallen har vi insett att vi måste gå vidare utan att för den skull glömma, säger Erik Poppe. 

Som många andra var Berntzen först tveksam till idén att försöka skildra mardrömmen på Utøya. Hon tyckte att det var för tidigt.  

– Jag ändrade mig när jag läste manuset och insåg att det bara handlade om de unga, fick höra att det varken skulle redigeras eller läggas på musik, säger Andrea Berntzen. 

I nära ett år sökte Poppe över hela Norge efter unga amatörer som skulle kunna gestalta de rätta känslorna. 

– Jag har aldrig tidigare träffat en större talang än Andrea Berntzen som bär hela filmen på sina axlar. Det känslomässiga tillstånd hon ska gestalta skulle vara svårt nog för ett proffs som Robert De Niro, säger Erik Poppe. 

Under hela förra sommaren genomfördes långa och detaljerade repetitioner. Filmen spelades in under fem dagar i september 2017. På plats fanns psykologer och sjukvårdspersonal för att stötta både skådespelarna och filmteamet. Det gjordes en tagning om dagen tills regissören hade fem olika versioner att välja mellan. 

Före hade Andrea Berntzen bara spelat i ett par skolrevyer.  

– Det var svårt att gå från revyscenen till ett tungt krisdrama. Under de första provfilmningarna spelade jag över ordentligt och var tvungen att tona ner mig rejält. Kameran är den största lögndetektorn. Det är som om man måste fylla upp alla celler i kroppen med en viss känsla för att det också ska synas i ansiktet, säger hon. 

Inför inspelningen beordrades hon att träna för att orka göra de både fysiskt och psykiskt krävande tagningarna. 

Trettio minuter före varje tagning gick hon för sig själv för att komma in i rätt sorts mentalt tillstånd, det hon själv kallar ”zonen”. 

– Det var lite olika känsla, olika dagar. Jag försökte framkalla olika inre bilder som gjorde att jag kunde gråta och visa känslor. Ibland var det lätt. Andra dagar kände jag att det var fiktionaliserat och behövde andra verktyg för att komma in i rätt sinnesstämning – då använde jag min familj, min bror som är nio för att komma in i rätt sinnesstämning, berättar hon. 

Hennes medaktörer hade en professionell skådespelare som hjälpte dem att komma in i samma intensiva känsloläge som Andrea Berntzen. Sista inspelningsdagen kände hon sig tom inombords och bad om hjälp. 

– Han skrek fruktansvärda saker åt mig så att jag låg på gräset och grät. Sedan sa han 

”Fuck that – det enda du ska göra nu är att överleva! Tänk på att du ska leta din bror!”. Så jag hade den repliken som ett mantra i huvudet. När jag såg honom på stranden så tänkte jag på min egen bror – och då brast det totalt. Efter den femte dagstagningen låg vi på stranden och grät. Samtidigt var jag fullständigt tom, som om jag dränerats på alla känslor.  

 

Fakta.”Utøya – 22 juli”

Andrea Berntzen är född 1998 och gör sin första filmroll i ”Utøya – 22 juli”.

Regissören Erik Poppe har tidigare gjort filmer som ”Kungens val” (2016), ”Tusen gånger godnatt” (2013) med stjärnorna Juliette Binoche och Nikolaj Coster-Waldau i huvudrollerna samt dramat ”Hawaii, Oslo” (2004).

Terrorattentaten i Oslo sommaren 2011 bestod dels av en bilbomb riktad mot Regjeringskvartalet i centrala Oslo, dels en attack mot det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund årliga sommarläger, med 560 deltagare, på Utøya. 

Åtta personer miste livet inne i Oslo och ytterligare 69 människor, i huvudsak ungdomar, sköts ihjäl på ön. 

Norrmannen Anders Behring Breivik dömdes 2012 till norsk lags hårdaste straff, 21 år, för terrordåden.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.