Anna Odells baggeladdade kväll

– Du kan verkligen förstöra en fest, blinkade Sissela Kyle till regissören Anna Odell redan i det 60-talsdoftande öppningsnumret när Guldbaggens SVT-sändning inleddes.

På sedvanligt vd-manér sopade den svenska filmdrottningen Anna Serner bort allt tal om 50-årskris för den svenska filmbranschen.

Och visst, filmbranschen kan blicka tillbaka på en riktigt bra höst. Framför allt ska den svenska filmen vara evigt tacksam över att det forna mobboffret Odell från Enskede aldrig blev bjuden på den där episka klassåterträffen. På måndagskvällen gick den orädda konstnären – rikskänd efter att ha fejkat en psykos på Liljeholmsbron i Stockholm för några år sedan – upp på Cirkus-scenen inför nya branschkolleger som Mikael Persbrandt, Alicia Vikander, Robert Gustafsson, Marie Richardson, Kjell Bergqvist och Harriet Andersson.

– Jag brukar ju säga hur det verkligen är, men nu är jag helt ställd. Leve konsten, livet och friheten! Och kultur och allt..., förklarade Anna Odell, skrudad i en snedskuren svart vintageklänning och med glittrande diadem.

Priset för bästa film utlöste ett kramkalas i Odells skolklass, som också följde med upp på scenen tillsammans med producent Mathilde Dedye.

Triumfen för Odells ”Återträffen” befäster också 10-talets tydligaste trend. För tredje året i rad går bästa film-guldbaggen till en film som regisserats av en kvinnlig debutant. Förra året vann Gabriela Pichlers humoristiska socialdrama ”Äta sova dö” och dessförinnan Lisa Aschans stämningsfulla pubertetsdrama ”Apflickorna”. Om man bara ser till de senaste tio åren så börjar det bli jämnt skägg mellan män och kvinnor.

Odell fick dock se sig slagen i regiklassen av den danska regiräven Per Fly som lotsat fram Peter Birros manus om den folkkära jazzikonen Monica Zetterlund till fjolårets näst största biovältare med drygt 500.000 besökare.

Kvällens andra succédebutant var tveklöst sångartisten Edda Magnason som vann baggen för sitt tonsäkra porträtt av världens mest kända värmländska lingonris i cocktailglas i ”Monica Z”. På måndagskvällen fick hon ta emot en guldbagge av förlorarromantikern Håkan Hellström som egentligen ”bara vill dela ut pris till tvåorna och treorna”.

– Ja, herregud, är det så här det känns? Jag vill bland annat tacka några av Monicas kompisar som sa till mig: ”Kom ihåg att detta är ingen hjärnoperation, kör dit race!” sa Edda Magnason som fick ta emot en av kvällens varmaste applåder.

En verklig lågoddsare var också Mikael Persbrandt som vann för sitt övertygande sätt att spela den rikskända pappan och härdmästaren från Västerås i filmatiseringen av bästsäljaren ”Mig äger ingen”.

– Den här filmen har betytt mycket för mig både personligt och professionellt, sa Mikael Persbrandt som var märkbart tagen av stundens allvar och den senaste tidens medieturbulens.

Han tillade att priset vill han dela med alla beroende som lider ute i kylan i dag.

Kjell Bergqvist slapp hålla ett tredje tacktal till sig själv, i stället blev det Sverrir Gudnason som vann för rollen som jazzsångerskans sidekick Sture Åkerberg i ”Monica Z” framför David Dencik, som drömde om att bli mayaindian i Lisa Langseths gruppdynamiska ”Hotell”, galans mest förbisedda film.

Däremot vann en jublande glad Anna Bjelkerud bagge för bästa kvinnliga biroll, som en medelålders kvinna som drömmer om det knapplösa knullet med en gift man i Langseths film. I musikslaget vann ”Monica Z” stort över Håkan Hellström. Trots nio nomineringar blev ”Känn ingen sorg” utan de tyngsta baggarna, men vann för bästa klipp och bästa ljuddesign.

Den galopperande publiksuccén ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” blev helt utan baggar på tre chanser, men fick trösta sig med biopublikens pris.

Kvällens stora ironi var att Eva von Bahr och Love Larson blev utan bagge för bästa mask/smink för ”Hundraåringen...” – trots att Robert Gustafssons mask lär ha kostat drygt 50.000 kronor om dagen. En bagge kan fortfarande inte köpas för pengar.

Galakvällen på Cirkus avslutades i käck dur med ett levande blommogram till Guldbaggegalan där Tommy Körberg sjöng ”Med en enkel tulipan...”, kompad av Benny Andersson på dragspel.

Efter väntade en sista festkväll på Berns innan den mest kända svenska baggen definitivt tog steget in i den gyllene medelåldern.