Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 10:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/dn-kultur-valjer-24-favoritserier-fran-2018/

Film

DN Kultur väljer 24 favoritserier från 2018

Emma Stone i ”Maniac”
Bild 1 av 24 Emma Stone i ”Maniac”
Foto: Michele K. Short / Netflix
Catherine Keener och Jim Carrey i ”Kidding”.
Bild 2 av 24 Catherine Keener och Jim Carrey i ”Kidding”.
Foto: Erica Parise
Bild 3 av 24 Olivia Cooke i ”Vanity Fair”
Foto: ITV/REX
Bild 4 av 24 Benedict Cumberbatch som Patrik Melrose.
Foto: Ollie Upton
Bild 5 av 24 Keri Russell och Matthew Rhys som ryska spioner i ”The americans”.
Foto: DreamWorks/Amblin/FX/Kobal/REX
Bild 6 av 24 Kiernan Shipka och Michelle Gomez i ”The chilling adventures of Sabrina”.
Foto: Diyah Pera/Netflix
Bild 7 av 24 ”Fauda”.
Foto: Netflix
Bild 8 av 24 ”Tha handmaid's tale2”
Foto: Take Five
Bild 9 av 24 Elisa Del Genio och Ludovica Nasti i ”My brilliant friend”.
Foto: Eduardo Castaldo
Bild 10 av 24 Richard Madden och Keely Hawes i ”Bodyguard”.
Foto: DESWILLIE, Netflix
Bild 11 av 24 Lesley Sharp och Suranne Jones i ”Scott & Bailey”.
Foto: Ben Blackall/Red Production Company
Bild 12 av 24 Maggie Gyllenhaal i ”The Deuce”.
Foto: Supplied by LMKMEDIA / IBL Bildbyrå
Bild 13 av 24 Bob Odenkirk i ”Better call Saul”.
Foto: Nicole Wilder/AMC/Sony/Kobal/REX
Bild 14 av 24 Julia Garner och Jason Bateman i ”Ozark 2”.
Foto: Jessica Miglio/Netflix
Bild 15 av 24 Amy Adams i ”Sharp objects”.
Foto: HBO
Bild 16 av 24 Julia Roberts i ”Homecoming”.
Foto: ©Amazon/Courtesy Everett Collection / Everett Collection/IBL
Bild 17 av 24 Yvonne Orji och Issa Rae i ”Insecure”.
Foto: Justina Mintz
Bild 18 av 24 Mathieu Kassovitz i ”Falsk identitet 4”.
Foto: Stephanie Branchu
Bild 19 av 24 Jeremy Strong och Brian Cox I ”Succession”.
Foto: Hbo/Kobal/REX
Bild 20 av 24 Carey Mulligan i ”Collateral”
Foto: Fabio Affuso/Netflix
Bild 21 av 24 Hugh Grant i ”En engelsk skandal”.
Foto: SVT
Bild 22 av 24 Patricia Arquette i ”Escape at Dannemora”.
Foto: Christopher Saunders
Bild 23 av 24 ”The Romanoffs”
Foto: Jan Thijs/Amazon/Kobal/REX
”Skogen”
Bild 24 av 24 ”Skogen”
Foto: Netflix

Vad tittar DN:kulturs medarbetare helst på för tv-serier? Här är hela listan: från det laddade spiondramat och långköraren ”The americans” till den ironiska kostymfesten ”Vanity fair”.

Rätta artikel

”The Americans 5” (Netflix)

När klimatkrisen blivit akut och högerpopulister tar makten i land efter land kan det vara vilsamt att drömma sig tillbaka till kalla krigets dagar, då det bara fanns kärnvapen, videovåld och hockeyfrillor att ha ångest för. Spion­serien ”The Americans” är nu inne på sin femte säsong och blir bara bättre. Förutom all storpolitisk dramatik som våra hemliga sovjetiska agenter utsätts för i 80-talets USA blir trasslet under täckmanteln amerikansk kärnfamilj alltmer komplext. Inför sjätte och sista säsongen sitter jag bänkad med mina stentvättade Levis instoppade i de vita tubsockorna. 

Mats Odéen

”Better call Saul 4” (Netflix)

Suckarna blir längre för varje säsong med brännvinsadvokaten Saul Goodman och fixaren Mike Ehrmantraut. ”Better call Saul” började som en komisk spinoff på ”Breaking bad”, men utvecklas mer och mer till en realistisk samtidsskildring av den amerikanska drömmens upplösning även i me­delklasskikten. Till och med möjligheternas man Saul inser i vissa stunder att priset för positionen han eftersträvar ter sig väl högt. Men han rullar stenen uppför berget med ändlös framåtanda och oupphörligt underhållande skamlöshet. Sverker Lenas

”Bodyguard” (Netflix)

”David Budd säger ma’am ett par gånger, olika biroller beter sig konspiratoriskt och sen drar det verkligen i gång ordentligt…” Skaparen Jed Mercurios egen beskrivning av slutavsnittet (som svar till en spoilertörstande Twitterföljare) fungerar även som introduktion till en av årets mest högoktaniga thrillerpump: en mix av terror, cyniska maktspel och posttraumatisk stress, utan vila och återhämtning, allt skildrat i ett Storbritannien som både politiskt och polisiärt är splittrat inifrån. 

Hugo Lindkvist

”The chilling adventures of ­Sabrina” (Netflix)

Nyproduktionen av tonårshäxan Sabrina är något helt annat än 90-talets pastelliga sitcom-variant. ”Mad men”-stjärnan Kiernan Shipka spelar en uppdaterad och något tuffare Sabrina Spellman, till hälften häxa, till hälften människa, som på sin 16-årsdag förväntas skriva över sin själ till Satan och upptas i häxkretsen. Så enkelt blir det inte. Sabrina hanterar allt vad människoliv, kannibalism, orgier och demoner innebär. Passar den som lockas av mörka och mysrysiga retrovibbar – samt gärna roar sin inre tonåring. 

Emma Stenvall

DN:s filmredaktörer väljer: Årets bästa svenska filmer

”Collateral” (Netflix)

Ett pizzabud dödas vid en utkörning i London, sen finns det ingen gräns för hur komplicerat det kan bli. Och det spelar i alla tänkbara samhällslager från gömda flyktingar till parlamentsledamöter, inklusive medier, elitmilitär, svartjobbare, vardagsknarkare och underbara Nicola Walker i en för liten roll som lesbisk präst. Carey Mulligan är färsk polisutredare med opålitlig partner, men drivet är ändå ett annat än i den mest typiska polisserien. De fyra avsnitten är så täta att de helst bör ses separat snarare än i tidstypisk klump. 

Nils Hansson

”The Deuce” (HBO)

Det blir aldrig mer socialrealistiskt än när radarparet David Simon och George Pelecanos rotar runt i den amerikanska storstadsmisären. Efter ”The wire” och ”Treme” tar de sig an New Yorks 1970-tal. Närmare bestämt den del av 42:a gatan som kallades The Deuce och var den tarvliga porrens epicentrum mellan franska kort och nätströmning. ­Redan efter ett par tre avsnitt drabbas man av ett starkt behov att ta en dusch och besöka närmsta venerologmottagning. 

Jonas Thente

”En engelsk skandal” (SVT)

Alla vet att Ben Whi­shaw är en av vår tids mest finkalibrerade skådespelare. Men få hade nog anat att Hugh Grant skulle göra sitt livs roll som den brittiske politikern tillika smygbögen Jeremy Thorpe i Stephen Frears mörkt komiska skildring av 1970-talets kanske mest bisarra politiska skandal. För så här nedtonad, precis och subtil har Grant aldrig varit tidigare. Även den behändiga längden talar dock till ”En engelsk skandals” fördel. Blygsamma tre avsnitt. Låt det blir ett trendbrott i säsongsinflationens tv-berättande. 

Johan Hilton

”Escape at Dannemora” (HBO)

Mördarna Richard Matts och David Sweats flykt från fängelset i Dannemora i staten New York blev i juni 2015 en nyhet även i Sverige. ”Har alla element från fängelserymningar som förevigats på film”, skrev TT då. Vi som älskar att leva det hårda fängelselivet från tv-soffan instämmer. Men det är inte internerna utan Patricia Arquettes ömhetstörstande förman i syverkstaden som kramar ens hjärta. Skådespelerskans förvandlingskonst är så överväldigande att det blir tvunget att googla hur hon ser ut i verkligheten just nu. 

Torbjörn Ivarsson

”Falsk identitet 4” (SVT)

Fjärde gången gillt för beroendeframkallande ”Falsk identitet”. Den avhoppade mästerspionen Malotru (Mathieu Kassovitz) dyker denna gång upp i Moskva. Medan han drömmer om att få komma tillbaka lider ”Byrån” (franska underrättelsetjänsten) under den demoniske internutredaren JJA (Mathieu Amalric). Den älskansvärda och räddhågsne analytikern Jonas har i sin tur skickats ut i fält för spåra upp franska jihadister i Mosul och Raqqa. Fransmännen fortsätter göra världens bästa spionserie; brännande aktuell, mänsklig och med avväpnande vardagshumor. 

Helena Lindblad

”Fauda 2” (Netflix)

”Fauda” betyder kaos på arabiska, men andra säsongen av den explosiva serien har faktiskt ett rakare berättande än den första, och det gynnar den. Det handlar återigen om ett hemligt israeliskt arméförband på Västbanken med den buttre hårdingen Doron Kavillio i centrum. ”Fauda” har överösts med priser och lyckats med att, utan att dölja sin israeliska utgångspunkt, uppskattas också av palestinier. ”Fortfarande moraliskt tvivelaktig, fortfarande underhållande som fan”, som det så träffande stod det i en rubrik i Haaretz om andra säsongen. 

Harald Bergius

”The handmaid’s tale 2” (HBO)

Det lät livsfarligt med en andra säsong som fritt skulle spinna vidare på Margaret Atwoods roman. Men de 13 nya avsnitten har varit lika svindlande bra som de första. Jag tror att ingen kulturupplevelse någonsin har fått mig att känna samma klaustrofobi. Varje minut av Junes försök att överleva i ett land som övertagits av en totalitär regim är gastkramande. Utan Elisabeth Moss uttrycksfulla ansikte hade det aldrig fungerat – hon balanserar skickligt det som hade kunnat bli för svulstigt och melodramatiskt. Nu får hon oss att på djupet begripa vad friheten är värd. 

Åsa Beckman

”Homecoming” (Amazon Prime)

Om 60-talets amerikanska kultur närdes av en pyrande paranoia mot sin tids kontrollkåta och övervakande regering så är det logiskt att samtidens thrillrar handlar om bolagisering och näringslivets övertagande av regerings­apparaten. I ”Homecoming” spelar Julia Roberts coach på en anläggning som ska återanpassa krigsveteraner till samhället. Men varför drabbas alla där, inklusive hon själv, av minnesförlust? ”Homecoming” är fem timmars oavbrutet beroendeframkallande spänningsunderhållning. 

Kristofer Ahlström

”Insecure” (HBO)

Tredje säsongen för Issa Raes Los Angeles-serie, baserad på hennes tidigare webbkomedi ”Awkward black girl”, och ännu ingen trygghet i sikte för huvudpersonerna. Bostadssituation, relationsstatus och karriärsval  – ingenting är säkert. Issa Rae, som även gör huvudrollen som kulturarbetaren Issa Dee, skildrar både de vardagliga och mer existentiella spänningarna med ett lättsamt och intelligent handlag. En ungefärlig blandning mellan ”Master of none”, ”Atlanta” och, tja, ”Girls” men samtidigt helt egen. 

Jacob Lundström

DN:s filmkritiker väljer: Årets bästa utländska filmer

”Kidding” (HBO)

Att se första säsongen av Jim Carreys förklätt autofiktiva ”Kidding” är att långsamt bli från vettet. Inledningen är underlig, redan den – en medelålders barnprogramledare sörjer sin döda son, och vill att sorgen ska speglas i hans dockshow ”Mr Pickles’ puppet time”. Han är godtrogen, ja, god nog att tro att hans chef – som också är hans pappa – ska säga ja. Därifrån blir allt bara märkligare. Det är omöjligt att säga om det är roligt eller om man bevittnar en sorts gränspsykotiskt tillstånd, men det är så, så bra. Greta Thurfjell

”Maniac” (Netflix)

Den grällt surrealistiska framtidsskildringen är sublim: sophundsrobotarna, reklamfinansieringen av vardagen, ”The statue of extra liberty” som tornar över seriens New York. Detta är miljön där de gravt psykologiskt skadade huvudpersonerna Annie (Emma Stone) och Owen (Jonah Hill) deltar i en läkemedelsstudie som utlovar behandling för smärtsamma upplevelser. Den deprimerade superdator som sköter experimenten råkar korsa deras minnen, och de slungas genom Alice i Underlandet–förvrängda versioner av sitt förflutna. 

Hanna Fahl

”My brilliant friend” (HBO)

Jag tror aldrig att jag följt en tv-serie med en sådan andaktsfull uppmärksamhet. HBO:s version av Elena Ferrantes mäktiga och gripande epos om Elena och Lila i den fattiga förorten till Neapel har fångat allt: ensamheten, utsattheten, det plötsliga brutala våldet. Skådespelarna som gestaltar de två flickorna från barndom till tonår utstrålar ett självlysande allvar som gör serien till en obönhörlig berättelse om utbildningens livsavgörande betydelse för unga kvinnor – och därmed också till ett drama som utspelas runt om oss i verkligheten, varje dag, överallt.

 Björn Wiman

”The Ozark 2” (Netflix)

Jason Bateman och Laura Linney – skådespelarparet med västra hemisfärens minst respektive mest uttrycksfulla mimik – bär också andra säsongen av ”Ozark”. En lektion för varje scenskole­elev. Herr och fru Byrde fortsätter sin nedstigning i ett slukhål av livslögner, heroin och FBI-agenter. De ständiga besöken av mexikaner med rastlösa M16-karbiner förbättrar inte heller makarnas nattsömn. I ytterkant av detta penningtvättsdrama med Missouri som fond briljerar också unga Julia Garner, här som hillbillyentreprenör. Hon bör ses. 

Georg Cederskog

”Patrick Melrose” (HBO)

”Patrick Melrose” bygger på Edward St Aubyns hyllade självbiografiska romansvit. Att sätta Benedict Cumberbatch, specialist på überintelligenta missbrukare, i huvudrollen är ett genidrag. Patrick Melrose är en heroinberoende brittisk överklasspojke som kämpar mot sina demoner. Som barn utsattes han för övergrepp av sin pappa och när serien börjar ska han till New York och hämta hem förgriparens aska. Man måste stå ut med de inledande långdragna och enformiga scenerna med psykoser, tripper och spyor. Men det är mödan värt, det är ett litet mästerverk. 

Marianne Stenberg

”The Romanoffs” (Amazon Prime)

”Mad men”-skaparen Matthew Weiner gör nytänkande novellkonst på film. Tsarfamiljen Romanov, som sköts under ryska revolutionen 1917, har ättlingar spridda i sju länder över tre kontinenter. Åtta av dessa släktingar har en egen historia i modern tid. De försöker förstå vilka de är och var de kommer ifrån. Avsnitten är väldigt olika och man vet aldrig vart det hela ska ta vägen. Något kapitel ser ut som en saga. Ett annat som en psykologisk thriller. Ett tredje som ett passionsdrama. Spänningen hålls vid liv utan våld. Även om det började med blodbad. 

Maria Schottenius

”Scott & Bailey” (SVT Play)

Missa inte ”Falsk identitet”, ”Sharp objects”, ”The split” eller ”Vår tid är nu”. Men inget får mig att slappna av som en brittisk polisserie. ”Scott & Bailey” saknar den puttriga mossighet som präglar många andra långkörare och känns uppdaterad utan att bli flåsig eller överdrivet mystifierande. Polisrealism och vardagstrubbel i ett starkt dialogdrivet drama från Manchester i fem säsonger. Radarparet: den stökiga singeln Bailey och diplomatiska morsan Scott. Alltid sköna pubhäng och en cigg mellan mordfallen. 

Jan Eklund

”Sharp objects” (HBO)

De amerikanska sydstaternas landskap av verandor och drinkvagnar är alltid extremt tilltalande i rörlig bild, och definitivt så i tv-serien på Gillian Flynns roman ”Vassa föremål”. Den ångest­ridna reportern Camille (Amy Adams) återvänder till hemstaden Wind Gap, där unga flickor försvinner. Mystiken är oskiljaktig från relationerna mellan mödrar och döttrar och från småstadens skoningslösa klassamhälle i detta suggestiva drama om kvinnligt raseri. Patricia Clarkson briljerar som åldrande skönhet och mammamonster. 

Malin Ullgren

”Skogen” (Netflix)

Jag älskade den franska långköraren ”En liten fransk stad”, med naziockupationen som det alltomfattande historiska såret. Kriminalserien ”La forêt” (”Skogen”) bygger upp liknande stämningar. I en liten fransk by i nord­östra Frankrike, vid kanten av den djupa, mörka skogen nära Ardennerna, försvinner en tonårsflicka. Hela samhället dras in i sökandet – den lokala polisen med tonårsdöttrar, skolans lärare, elever och närstående. Sår, skam och hemligheter rullas upp. Och brott med rötter flera decennier bakåt i tiden. 

Birgitta Rubin

”Succession” (HBO)

Obehagligt underhållande om en svårt dysfunktionell mediefamilj på Manhattan. Jesse Armstrong (”The thick of it”) och Adam McKay (”The big short”) har skapat en underbart mörk familjesaga som är laddad med svart komik, stora känslor och sofistikerade maktintriger. Brian Cox är fantastisk som känslostörd patriark som håller på att lämna över sitt smutsiga medieimperium till sina dysfunktionella kids – när han plötsligt ändrar sig. En briljant uppdatering av Shakespeares ”King Lear” för vår cyniska och förvirrade tid. 

Nicholas Wennö

”Vanity fair” (SVT Play)

William Thackerays cyniska roman från 1847-48 har alltid haft problem med att huvudpersonen, Becky Sharpe, är en obehaglig karriärist. Men i årets serie är alla så lättigenkännliga att man blir rädd. Har vi blivit sådana nu?

Här finns de goda som blir lurade, de elaka och de vinningslystna, här finns olycklig kärlek och krig med Napoleon. I början av varje avsnitt står Michael Palin som en vänlig, sorgsen berättare: Välkomna till fåfängans marknad, där alla strävar efter det som inte är värt att ha. 

Lotta Olsson