Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 19:14 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/festivalaktuelle-gaspar-noe-tank-att-ha-sex-med-ett-spoke/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

Festivalaktuelle Gaspar Noé: Tänk att ha sex med ett spöke!

Gaspar Noés ”Climax” är ett psykedeliskt psykodrama där ett helt danskompani snedtänder på lsd-spetsad Sangria. Filmfredag träffade den franska filmens “enfant terrible” som pratar om rädslor, begär, droger och drömsex med Joan Crawford.

Gaspar Noé beställer en lunchsmörgås ”utan kalkon eller kyckling” och flackar med blicken över en folktom bar på Strand Hotel i Stockholm. Utanför fönstret är Nybroviken insvept i ett flummigt ”Dimmornas kaj”-dis. Bara Gud – och möjligen festivalbossen Git Scheynius – vet för vilken gång i ordningen den fransk-argentinska mästerprovokatören har flugits in för att fylla chock­kvoten på Stockholms filmfestival.

– Jag bär hellre epitet som ”provokatör” än ”tidernas tristaste franska regissör”. Alla partyn behöver en provokatör och jag är det franska pervot i salongen, ler Gaspar Noé som matchar sin mustiga mustasch med övermogen skäggstubb och en grön militärjacka med ”US Army” tryckt på bröstet. 

Vid 54 års ålder får man ändå säga att Noé håller stilen. Nya filmen ”Climax” är en primitiv och våldsam skräcktripp med ett hippt danskompani som hyrt in sig på en nedlagd internatskola för att repetera inför en turné (i bästa ”Fargo”-stil hävdar Noé att filmen är baserad på verkliga händelser från 1996). ­Efter filmens energiska första halvlek med coola och medryckande dansscener byter den spår ...

Hela inspelningen var som att ha ett bra party med folk som varken dricker eller tar droger – men låtsas vara totalt borta.

I öppningen av den andra halvan sveper en dansare ett glas med bål, fylld med lsd-spetsad Sangria, och fäller den profetiska repliken: ”Allt håller på att urarta.” Årets underdrift. Den sataniska häxbrygden triggar i gång en stor kollektiv snedtripp som slutar med blodbad, skräck, galenskap, paranoia, desperation, psykos, förtvivlan och djuriska lustar – till musik av Cerrone, Daft Punk, Soft Cell, Aphex Twin, Gary Numan och Rolling Stones (!).

Vad ville du egentligen utforska?  

– Så här i efterhand ser filmen ut som ett slags fabel för något, men det var oavsiktligt. Hela idén var att spela in en film snabbt eftersom jag hade stora skulder. Ibland kan skattmasen fungera som en kreativ kraft, ler regissören som inspirerats av filmer som ”Suspiria”, ”Dawn of the dead” och ”Possession”.

Ur nya filmen ”Climax”.
Ur nya filmen ”Climax”.

”Climax” är skjuten från höften. Noé fick idén i december förra året och började spela in i februari med ett 20-tal streetdansare från Paris. För att komma i stämning inför sina försök att vara drogpåverkade fick dansarna titta på Youtubefilmer där människor blev höga på crack, ecstasy eller lsd. Enda professionella skådespelaren är algeriska Sofia Boutella (”The Mummy”) som förgäves försöker hjälpa sina danskollegor genom deras psykosexuella trauman.

Läs mer: ”De var hemska föräldrar men fantastiska personer” 

– Förutom de koreograferade dansscenerna är hela filmen är ­improviserad. Vi återskapade storyn varje dag. Hela inspelningen var som att ha ett bra party med folk som varken dricker eller tar droger – men låtsas vara totalt borta.

Trots att filmens andra halva ­delade kritikerkåren som en vedklyv kunde Noé ta hem toppriset på sektionen ”Kritikerveckan” i Cannes.

I filmens öppningsscener passar Noé på att hylla sina gamla husgudar genom travar med vhs-kassetter med filmer av Fassbinder, Lynch, Pasolini, Cronenberg och Buñuels ikoniska ”Den andalusiska hunden” från 1929. 

– Jag är uppvuxen med dessa filmer och är en del i denna familj. Det som har hänt är att den kommersiella filmen har blivit så mycket mer konventionell under de senaste 25–30 åren. Det är mindre yttrande­frihet i filmindustrin i dag, säger regissören som oftast mumlar fram sina svar på bruten engelska. 

”Irreversible” (2002).
”Irreversible” (2002). Foto: IBL

Gaspar Noé har i alla fall utnyttjat sin röst allt sedan debuten med ”Ensam mot alla” (1998) om en ­incestuös och mordisk slaktare. Han ligger också bakom den våldsamma ”Irréversible” med en fasansfullt utdragen våldtäktsscen, det psyke­deliska melodramat ”Enter the void” som är en hallucinogen meditation över liv och död bland knarkare och prostituerade i neonljusens Tokyo. För tre år sedan kom ”Love”, en pornografisk sexodyssé i 3D.

Hur tycker du att ”Climax” ­relaterar till dina tidigare filmer? 

– Jag har aldrig haft dans tidigare och mina tidigare filmer brukar handla om plågade förlorare. I övrigt är ”Climax” ett slags ”best of”, eller kanske snarare ”worst of” av mina tidigare filmer, säger Noé och jämför med Michael Hanekes ”­Happy end”.

– Jag njöt av lekfullheten i filmen eftersom Haneke återvunnit roll­figurerna från sina tidigare filmer. Jag önskar att jag en dag kunde göra en seriös Haneke-film, men eftersom jag är en rolig snubbe i verkligheten kunde jag inte hindra mig själv från att föra in svart humor i ”Climax”.

Andra gånger kan jag vakna lycklig efter att ha haft sex med Joan Crawford i drömmen – bara för att jag varit besatt av hennes filmer, haha.

Du gillar också att föra in droger i dina filmer – vilken relation har du till droger? 

– Som många andra, har jag använt dem i stunder när jag velat förlora kontrollen, men jag har sällan gått utanför trygghetszonen. De flesta droger blir också snabbt repetitiva och tråkiga. Under en kort period rökte jag marijuana, men slutade när jag började känna paranoia och upplevde hur hjärnan bara kunde se verkligheten ur ett perspektiv. Numera är jag bara ­beroende av film, dvd:er … och salt – jag saltar all mat för mycket ...

Varför får jag en känsla av att du gör filmer om sånt som skrämmer dig? 

– Visst, alla mina filmer handlar om mina personliga rädslor – och begär – antar jag ... 

Så vad är du mest rädd för? 

– Att bli blind. Man kan regissera från en rullstol eller vad som helst, men att förlora synen är inte bra för en regissör, säger han och byter självmant spår:  

– Om man som jag skriver manuset på ett väldigt fritt sätt så ligger det ganska nära drömmarna som ju handlar om undangömda rädslor eller begär. Jag kan vakna kallsvettig och känna en enorm ilska mot någon. Andra gånger kan jag vakna lycklig efter att ha haft sex med Joan Crawford i drömmen – bara för att jag varit besatt av hennes filmer, haha. Tänk att ha fantastiskt sex med en person som dog för 40 år sedan, sex med ett spöke, haha ...

”Love” (2015).
”Love” (2015). Foto: IBL

Vart är du på väg som regissör? 

– Mot graven, haha. Det är det enda jag kan vara säker på. Fast jag är inte lika rädd längre för döden. Jag förlorade mycket av rädslan när min mamma dog i mina armar. Jag är heller inte längre rädd för att göra fel som regissör, jag har mina gamla tricks att luta mig mot och vet ungefär vad som funkar.

Din berömda pappa – den argentinske målaren Luis Felipe Noé – är mer aktiv än någonsin vid 85 års ålder. Vilka filmer kommer du att göra om 30 år? 

– De kommer inte att ha samma sexdrift utan vara mer existentiella. I övrigt önskar jag mig samma energi och idérikedom som pappa har. Jag är inspirerad av hans starka färger, vilja att utveckla ett eget visuellt språk och förmåga att tänka utanför boxen. Vid 85 år står han på toppen av sin karriär. Alla hans vänner döda, han är sin generations stora överlevare. Men om jag ska nå den åldern så måste jag genast sluta röka.   

Gaspar Noé

Född: 1963 i Buenos Aires, Argentina, men bosatt i Frankrike sedan slutet av 70-talet då familjen emigrerade på grund av det politiska läget i hem­landet. Utbildad vid Louis Lumière ­College i Paris. Son till den argentinska konstnären Luis Felipe Noé.

Gör: Regissör, ­manusförfattare, producent, skådespelare och filmfotograf. 

 

Filmer i urval

”Climax” (2018)

”Love” (2015)

”Enter the void” (2009)

”Irreversible” (2002)

”Ensam mot alla” (1998)

 

”Enter the void” (2009).
”Enter the void” (2009). Foto: IBL

Läs mer om Stockholms filmfestival 

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.