Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 10:27 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/filmare-spanar-in-personen-palme/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

Filmare spanar in personen Palme

Kristina Lindström och Maud Nycander sitter och klipper på den tre timmar långa tv-versionen som kommer att visas i SVT kring jul- och nyårshelgen.
Kristina Lindström och Maud Nycander sitter och klipper på den tre timmar långa tv-versionen som kommer att visas i SVT kring jul- och nyårshelgen. Foto: Rebecka Uhlin
”Palme” blir den största svenska dokumentärsatsningen någonsin på bio. Kristina Lindström och Maud Nycander har skapat ett arkivbaserat Shakespearedrama om den svenska politikens kanske mest komplexa och kontroversiella figur.

Det finns en oemotståndlig nyckelscen i dokumentären ”Palme” från valnatten den 16 september 1973. Ett medieuppbåd följer den blivande statsministern hem till radhuslängan i Vällingby. Den segerrusige Olof Palme ler saligt mot kameran och vinkar godnatt. När han märker att kameran fortsätter att rulla, vänder han sig om och lägger på sin allra mest avväpnande charm: ”Nä, nu får ni allt sluta filma – jag vill inte visa var jag brukar gömma husnyckeln.” Ett fantastiskt svartvitt vykort från oskuldens tid.

– Det är en av mina absoluta favoritscener i filmen. Det är en sekvens som säger väldigt mycket om personen Palme och det Sverige han verkade i – en perfekt illustration till det vi ville göra med den här filmen. Att porträttera en extraordinär person och låta honom spegla ett land i förvandling, förklarar regissören Kristina Lindström, journalist och tidigare chef för SVT:s Kultur och samhälle i 10 år.

”Palme” är en film som bokstavligen har fötts i arkivet och formats vid klippbordet.

– Hela arkivarbetet har varit som att dyka ner i en skattkammare, berättar Maud Nycander, som fick en Guldbagge för sin dokumentärfilm ”Nunnan” år 2008.

– Vi har haft tillgång till ett fantastiskt råmaterial från pressfotografins gyllene era. Då filmade man i långa sekvenser och sparade material på ett sätt som man inte längre gör. Som dokumentärfilmare letar men helst i gliporna, rökpauserna, de små detaljerna som säger något stort om helheten. Jag är väldigt förtjust i klippet som visar när Palme hade fixat till sina tänder, säger Maud Nycander.

En annan favoritscen är hämtad ur Jonas Simas dokumentärfilm ”Våran Olof – Om Olof Palme i valdramat 1973”. Bakom stängda dörrar sitter Palme och lägger upp taktiken inför en valdebatt och beklagar sig över att han måste hantera sina motståndare med silkesvantar för att inte verka för arrogant eller burdus.

– Det är ett helt unikt material. Ingen skulle få följa en politiker på så nära håll i dag, säger Maud Nycander.

Liksom Kristina Lindström växte hon upp i ett Sverige där Olof Palme dominerade den politiska scenen. Älskad av många, hatad av andra – en figur som alltid väckte starka känslor. Nu har de ägnat de senaste två åren åt att gräva fram hans liv på nytt, dammsuga offentliga och privata arkiv på rörliga bilder och fotografier, prata med människor som fanns i hans närhet; familjen, barndomsvänner, medarbetare, svenska och internationella politiker. Resultatet är en hypnotisk och fascinerande tidsresa med speakertext och specialskriven musik av Abba-stjärnan Benny Andersson. ”Palme” har väckt tårar på förhandsvisningar och blivit omtalad långt före premiären. Nästa vecka går filmen upp i drygt 100 kopior på biografer över hela landet – den största biolanseringen av en svensk dokumentär någonsin.

En vecka innan filmen går upp på bio påminner Lindström och Nycander lite om politiker som befinner sig i slutspurten på en intensiv valkampanj. Det ligger en lätt nervositet i luften när DN träffar dem i produktionsbolaget B-reels lokaler ovanpå den klassiska ölhallen Kvarnen vid Medborgarplatsen i Stockholm.

– Jag känner en viss skräck eftersom vi har ett stort ansvar att berätta om Palme på ett balanserat sätt. Han var en person som fortfarande berör så många. För oss som växt upp med Palme har det varit väldigt drabbande att arbeta med det här materialet. Att plötsligt upptäcka en filmsnutt på en tonårig Olof Palme från internatskolan i Sigtuna från början av 40-talet var magiskt, som att stirra rakt in i historien. Vi har levt med det, drömmer om det, säger Kristina Lindström.

Just nu sitter de och klipper på den tre timmar långa tv-versionen som kommer att visas i SVT kring jul- och nyårshelgen.

– På ett sätt är det skönt att få sätta punkt. Vi hade kunnat hålla på hur länge som helst, det finns stoff till hundra olika berättelser. Det är rena drunkningsprojektet, ler Maud Nycander.

För två år sedan ärvde de projektet av regissören Kristian Petri och DN-medarbetaren Henrik Berggren, författare till den uppmärksammade Palmebiografin ”Underbara dagar framför oss” som publicerades 2010. I boken tecknar Berggren ett porträtt av Olof Palme som en utpräglad individualist snarare än den folkrörelserotade kollektivist som lanseras av Göran Greider i boken ”Ingen kommer undan Olof Palme”.

– Vi ville varken driva någon speciell tes eller göra ett hyllningsporträtt. Vi vill skapa ett sammansatt porträtt av människan Olof Palme, inte minst presentera honom för de unga generationerna som kanske inte ens var födda när skotten föll på Sveavägen. Vi vill varken väja för de bra eller de dåliga sidorna, försäkrar Maud Nycander.

– Tvärtom är hela tanken med filmen att låta bilden av Palme få vara komplicerad, säger Kristina Lindström.

De tycker båda att det är dags att låta människan överskugga mordet – och inte tvärtom. Filmen börjar visserligen med det chockerande SOS-alarmet den ödesdigra kvällen den 28 februari 1986, men skotten på Sveavägen används främst för att trigga i gång berättelsen om den brådmogna överklasspojken som blev arbetarpartiets superstjärna och en internationell storpolitiker. Efter den dramatiska inledningen berättas historien lika kronologiskt som en saga av bröderna Grimm. ”Handlingen” drivs framåt av ett fantastiskt bildmaterial som varvar offentliga bilder med familjen Palmes privata super-8-filmer från semestrarna på Fårö och vardagslivet hemma i radhusköket i Vällingby.

– I regel är det ganska trist att berätta en historia i en rak linje från A till Ö, men den här gången kändes det nödvändigt för att hålla den röda tråden och få publiken att följa med, säger Maud Nycander.

–  Det kändes också angeläget att berätta i ett presens. Vi ville vara i ett ”nu”, inte att de vi intervjuar i filmen skulle sitta och analysera för mycket med historiens facit i hand, säger Kristina Lindström.

Historien börjar i den välbärgade och mäktiga överklassfamiljen Palme på Östermalm, följer honom genom den tuffa tiden på internatskolan till tiden som utbytesstudent i USA och det politiska uppvaknandet när han mötte den sociala misären i den amerikanska södern. Resten av historien är välkänd. Den politiska påläggskalven som headhuntas av Tage Erlander och blir en modern och karismatisk skolpolitiker som lyckas få med sig de unga generationerna, charmar kultureliten och retar gallfeber på sina motståndare – både på vänsterkanten och på högerflanken.

Han är med och bygger vidare på det svenska folkhemmet, välfärdsstaten och världens mest jämställda land. Ett folkhem där en hel del brännbart material effektivt sopas under mattan; skiten i hörnen stavas IB-affären, gruvstrejken, Geijer-affären, sjukhusskandalen, kärnkraftsfolkomröstningen, löntagarfonderna, Boforsskandalen. Mot slutet av filmen växer sophögarna kring Palme, den unga karismatiska statsmannen blir allt mer trött och självförbrännande.

– Han röker för mycket, sover för lite, överanvänder sig själv och drabbas av eftervalsdepressioner.Jag tror det ligger mycket i det som P O Enquist säger, att rörelsen förbrukade Palme, den slet ut honom, säger Kristina Lindström.

Uppenbart är att Palme är en person som väcker helt olika känslor beroende på vem man pratar med. I ett klipp berättar förre finansministern Kjell-Olof Feldt öppenhjärtigt om att Palme kunde skälla ut sina medarbetare efter noter.

– Många hade svårt att prata om maktmänniskan Palme, om hur mycket makt han behöll för sig själv. Vi lyckades inte heller komma hela vägen med ”Palmes pojkar”, det finns en oerhörd lojalitet i dessa innersta kretsar, säger Kristina Lindström.

Även i familjen Palme finns det vissa ämnen som man helst ville undvika.

– Men hela familjen Palme var mycket generösa mot oss, de uppträdde oerhört professionellt och lät oss ställa vilka frågor vad som helst men bestämde vilka frågor de inte ville svara på, berättar Maud Nycander.

Familjefadern Palme träder fram som en kontrast till politikern. I ett klipp berättar yngsta sonen Mattias Palme att han ”aldrig nånsin varit med om att han blev arg på mig eller mina bröder”. Han berättar också öppet om hur han drabbades personligen av den hatkult som fanns kring sin pappa. En stämning som blev alltmer hätsk under Olof Palmes sista år. Bland annat har regisduon intervjuat personer inom EAP, militären och polisen om aversionerna mot Palme. I tv-versionen ”Palme” är detta också ett av de ämnen som utvecklats och fördjupas. Där berättar till exempel en företagare som var livrädd för löntagarfonderna (som Palme ironiskt nog var emot) öppet att han tyckte att det var skönt att Palme försvann – även om han inte ville se honom mördad.

– Vi ägnade en hel del kraft – med hjälp av researchers – åt att försöka ta reda på vem som finansierade hatkampanjerna mot Palme, säger Kristina Lindström. Vi lyckades inte men medan vi höll på med det ämnet kände vi att det finns ett nätverk under ytan som lever i ett slags dvala. De gamla hatiska rösterna dyker upp på nytt på nätet och i kommentarsfältet kring filmen. De här mörka krafterna är otäcka, säger Kristina Lindström.

De har inte haft några ambitioner att leka privatspanare och lansera nya teorier om statsministermordet.

– Nej, det hade blivit en helt annan film. I början hade vi en idé om att referera huvudspåren i ­mordutredningen för att det skulle säga något om hans person, men vi fick lägga ner det eftersom det blev ett alltför komplicerat stickspår, säger Kristina Lindström och fortsätter:

– Mordet påverkar alla fortfarande. Det finns ett trauma att det svenska maskineriet inte fungerade. Inkompetens och sjabbel har närt en flora av konspirationsteorier och fantasifoster. Plötsligt var Sverige ett land som andra...

”Palme” både bioversion och tv-version

Kristina Lindström och Maud Nycanders ”Palme” släpps i en bioversion på 1 timme och 45 minuter som har premiär den 14 september. Kring jul- och nyårshelgen visas den tre timmar långa tv-versionen i tre delar.

Bakom filmen står produktionsbolaget B-reel med producenterna Fredrik Heinig och Mattias Nohrborg i samarbete med bland andra Sveriges Television.

Produktionen som bygger på ett omfattande arkivmaterial och nya intervjuer har tagit två år att färdigställa. Några av dem som intervjuas i ”Palme” är Desmond Tutu, Jan Guillou, Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Pierre Schori, Christina Jutterström och Anders Ferm samt familjen Palme: Lisbeth, Joakim, Mårten och MattiasPalme.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.