Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

Filmrecension: ”Jurassic world 2: Fallen kingdom” – snälla hjältar hjälper klonade gosedjur

Kerstin Gezelius recenserar nya ”Jurassic world 2: Fallen kingdom”.

3

Action

”Jurassic world 2: Fallen kingdom”

Regi: J A Bayona

Manus: Colin Trevorrow, Derek Connolly. I rollerna: Bryce Dallas Howard, Chris Pratt, Ted Levine, Jeff Goldblum m fl. Längd: 2 tim 8 min (från 7 år). Språk: engelska.

”Var inte rädd. Om det finns något där nere så är det dött för länge sedan”, säger den ena ubåtsföraren till den andra när de åker ner mot havets botten för att hämta prover från ett dinosaurieskelett. I en vanlig, modern actionfilm hade det varit en ironisk replik. Han hade fått ett metasvar med referens till nån av de hundratals filmer där man säger något liknande och sedan hade båda blivit sönderslitna i stycken.

I ”Jurassic world 2: Fallen kingdom” kommer inga ironiska slängar tillbaka. Den andra killen ser lika rädd ut som innan och uppe på land pågår suggestiva brottningsmatcher med pånyttfödda urtidsdjur i tropisk regnstorm utan att någon kläcker ett enda skämt.

Det verkar träigt först, men så småningom klarnar det. Det här är inte en ”barnfilm” utan en barnfilm.

Den handlar inte om monster som representerar den växande fa­scismen eller människans lägsta instinkter. Den handlar om levande, genmanipulerade gosedjur med pansarhud och vassa tänder och snälla hjältar som vill rädda dem.

Just nu är de utrotningshotade av en bubblande vulkan. Dessutom är de inte så populära eftersom de har ställt till en del katastrofer (se de fyra föregående ”Jurassic”-­filmerna), kan massproduceras och användas som vapen. Dessutom är de ju inte ens ”äkta”, utan klonade med ont uppsåt redan från början.

Men vad spelar det för roll när deras gula ögon gnistrar av intelligens, när de trycker nosen mot djurskötaren Owens hand. En av dem, som är lite korkad, har ett huvud som en slägga och kan kasta kriminella vapenhandlare omkring sig som konfetti. Bara en sådan sak.

I barnfilm är glatt humör viktigare än humor, känslor viktigare än logik och förtrollning viktigare än våld. J A Bayona levererar allt det där, suveräna specialeffekter och dessutom en del förunderligt vackra och gripande bilder av urskog och urdjur. Hjältar ser ut som hjältar, skurkar har solglasögon och de ”supereffektiva” levande vapnen verkar inte vara mycket att ha i krig när den inte kan ta livet av en flicka nedbäddad i en säng.

Det blir rätt snurrigt kring frågor om rätt och fel mot slutet när hjältarna ställs inför en rad nästan omöjliga val kring liv och död, frihet och fångenskap. Det är ingen kritik. Snarare ger det en ganska bra bild av de dilemman vårt uppväxande släkte har att hantera. Jeff Goldblum har återuppstått från de gamla nittiotalsfilmerna och håller en invecklad och inte helt glasklar monolog om saken. Ska man leva och låta leva, även om resultatet kommer att bli en hel del död?

Klart man ska. Det är ju barnfilm.

Tre andra filmer med Jeff Goldblum

”Flugan” (1986), ”Jurassic park” (1993), ”Thor: Ragnarök” (2017).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.