Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

Filmrecension: Mer rörigt än naket i Normandie

Franska bönder visar hud i hö hö-komedi.
Franska bönder visar hud i hö hö-komedi. Foto: Scanbox

Missnöjda bönder beslutar sig för att satsa på nakenchock. Resultatet påminner mer om att se någon klafsa runt i trasiga kalsonger, skriver Kerstin Gezelius.

2

Komedi

”Naken i Normandie”

Regi: Philippe Le Guay

Manus: Philippe Le Guay, Olivier Dazat, m.fl

I rollerna: Francois Cluzet, Toby Jones, Patrick d’Asumcao

Längd: 1 tim 45 min (7 år)

 

Det är inte lätt att vara fransk bonde och driva sin hederliga kamp för att få odla landet med fosfater och skicka sina kära kor till grymma och växthusgasbildande slakterier. Allt för att få bo kvar i sin lilla mysiga, normandiska by där man känner alla och ligger i krig med hälften. Man är själva sinnebilden för det genuina och samtidigt, med all konstgjord andning och alla gifter och kompromisser, en artefakt utan att veta om det.

”Naken i Normandie” sympatiserar med bönderna utan att förenkla situationen. De kämpar mot dumpningen av priser på kött och grönt. Någon får sälja ut halva gården. Någon har hängt sig. Ledda av storbonden och borgmästare (Cluzet i en ovanligt lågmäld tolkning) försöker de lite klichéartat – om än inte helt missvisande – buttra bönderna få huvudstaden att uppmärksamma deras situation genom att blockera vägen till Paris med kor och tröskmaskiner. Men när de på kvällen har bänkat sig framför tv:n på kommunhuset fladdrar nyheten bara förbi några sekunder. De behöver bättre idéer.

Av en tillfällighet har vägspärren fångat in en berömd konstfotograf som vet allt om det genuina och det artificiella och som verkligen kan placera byn i strålkastarljuset. Han tänker använda ett fält i byn för att ta sitt nästa, stora foto av nakna människor i oväntade miljöer. Borgmästaren bestämmer sig för att detta är deras chans. Nu ska han bara övertala alla i byn att klä av sig. Och reda ut den hundraåriga fejden mellan byns två suraste bönder om vems fält det egentligen är.

Komedin kan börja. Eller har den börjat redan? Eller är det en komedi? Ibland verkar det mer som en tv-såpa, med alla lösa parallellhistorier, en voice over som inte har ett dugg med ämnet att göra och en inledande ramhistoria som aldrig återkommer. Man vet heller inte riktigt vad avklädningen på fältet ska bevisa eller varför det är viktigt. Att rädda ett utrotningshotat jobb genom att strippa är ju bekant från den gamla engelska succékomedin ”Allt eller inget” (“The full monty”), men där visste man exakt vad som stod på spel och vad som behövde göras. Här famlar man på måfå.

Det är helt enkelt en enda röra. Tack vare fint skådespeleri, ett komplext ämne och ett skönt antiklimax blir det ändå en rätt trevlig röra, men allt slarv gör att det aldrig blir riktigt naket. Mer som att se någon klafsa omkring i trasiga kalsonger.

Tre andra lantliga franska komedier:

”Familjen Bélier” (2014), ”Mina päron” (2014), ”Vår vingård i Bourgogne” (2017).

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.