Gaspard Ulliel om att spela Yves Saint Laurent

Ett extremt välklätt psykvrak checkar in under falskt namn på ett hotell i Paris på 1960-talet – svårt traumatiserad efter att ha gjort militärtjänst under Algeriet-kriget:

”Är ni här för att göra affärer, Monsieur Swann?”, frågar conciergen diskret.

”Nej, jag är i Paris för att sova”, svarar Gaspard Ulliels zombieaktiga Yves Saint Laurent innan han däckar på rummet.

Så börjar Bertrand Bonellos biopic ”Saint Laurent” som just haft svensk vod-premiär. Det är en betydligt mörkare, mer dekadent och utflippad hardcore-tvilling till Jalil Lesperts ”YSL” från förra året med Pierre Niney i titelrollen. I ”Saint Laurent” gör Gaspard Ulliel ett plågat och gåtfullt modeoffer som slåss mot sina inre demoner. Det är extra allt – hedonism, homoerotik och haute couture.

– Hela idén med den här filmen är att leka med biografigenren utan att döda det mänskliga mysteriet. Oftast försöker biografiska filmer förklara och rättfärdiga varför en person blev som den blev – och hamnar bara i ett slags trista imitationsförsök. I vår film är gåtan Yves Saint Laurent densamma i slutet som i början. Och det är detta jag gillar med manuset, sade Gaspard Ulliel sittande i ett provisoriskt festivaltält med utsikt över yachthamnen om filmen när den visades i Cannes redan förra året.

– Det är alltid trevligt att få spela en rollfigur som fortfarande är lite hemlig. Det ger mig utrymme att skapa min egen tolkning. En skådespelare försöker alltid utforska sina gränser med varje ny roll. Ibland kände jag mig naken, inte bara fysiskt, utan också när jag skulle gestalta hans depression och stunder av ensamhet, förklarar Ulliel.

Den forne modellen från Boulogne-Billancourt utanför Paris föddes bokstavligen i modeindustrin. Hans mamma är stylist och pappan mode­designer.

– Under hela min barndom satt pappa och ritade moderiktiga sportkläder i vardagsrummet. Ironiskt nog gjorde jag precis samma sak när vi spelade in ”Saint Laurent”. Men jag är varken modeoffer eller modenörd, försäkrar Gaspard Ulliel och ler lite roat.

Gaspard Ulliel hade just jobbat med Gus van Sant på den episodiska kollektivfilmen ”Paris je táime” när han fick nys om rollen som YSL. Först efter flera långa och krävande testfilmningar bestämde sig Bonello för att satsa på Ulliel som i filmen får sällskap av franska stjärnaktrisen Léa Seydoux i rollen som väninnan Loulou.

– Framför allt närmade jag mig YSL via det fysiska, det kroppsliga. Jag bantade ner mig till en spinkig silhuett av mig själv och gick in i rollen med en kropp som egentligen inte var min. Det lite graciösa och sköra hjälpte mig att hitta rätt i rollen av någon som kände sig ensam, blyg och isolerad, led av dåligt självförtroende och sökte tröst och kärlek. Samtidigt var han också stark och hade en hög uppfattning om sig själv. Och han hade en helt unik förmåga att fånga upp sin samtid när han ritade sina kläder, säger Gaspard Ulliel och tillägger:

– Jag älskar hans klassiska safarijacka!

Till skillnad från Jalil Lespert fick Bertrand Bonello aldrig någon välsignelse av modehuset YSL. Kanske var det ingen slump, Bonello tidigare har gjort filmer som ”Pornografen” och ”L’Appolonide” som utspelar sig på en lyxbordell i Paris i början av 1900-talet.

”Saint Laurent” innehåller också explicita nakenscener, homoerotiska orgier och uppehåller sig mycket kring YSL:s relation med älskaren Jacques de Bascher, som dog i aids 1983. I en bisarr och utflippad scen råkar dessutom YSL:s älsklingsmops ta en överdos genom att slicka i sig en hög med narkotikaklassade piller. I samband med fjolårets världspremiär i Cannes försökte Pierre Bergé – YSL:s livs- och affärspartner – stoppa Bonellos film. När ”Saint Laurent” trots 10 nomineringar endast lyckades vinna en César för bästa kostym, twittrade Bergé skadeglatt: ”Filmen är elak, homofobisk och handlar bara om Ulliel”.

– Att vår version inte var auktoriserad gjorde att vi kände oss friare. Från början hade vi faktiskt också en sexscen mellan Bergé och YSL men plockade bort den av estetiska skäl. Det känns starkare och mer erotiskt att lämna åskådaren med sin egen fantasi, säger Ulliel och fortsätter:

– Jag har svårt att se varför Bergé inte blir rörd av detta porträtt av en man som ville forma världen utifrån sina egna visioner. Framför allt är ”Saint Laurent” en film om konstnären med stort ”K” om skapande och kreativitet. Han var girig på livet och ville hela tiden bli högre och högre på allt – skönhet, sex, droger, konst, kärlek, säger Ulliel.

”Saint Laurent” utsågs till Frankrikes officiella Oscarsbidrag 2014, men Gaspard Ulliel fick se sig slagen av YSL-rivalen Pierre Niney på årets franska Césargala.

– Pierre Niney är en av de finaste skådespelarna i sin generation. Och jag måste säga att jag blev otroligt lättad efter att ha sett hans film – det två helt olika porträtt. Våra filmer handlar om samma man, men möts inte vid någon punkt. Det bevisar att båda filmer har ett existensberättigande.

”Saint Laurent” kan ses på vod-sajter som till exempel Plejmo, SF anytime och Headweb.

Läs mer: Saint Laurents partner vill stoppa frispråkig film