Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 19:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/guldbaggenominerade-fredrik-dahl-ska-jag-latsas-att-jag-tagit-persbrandts-tal/

Film

Guldbaggenominerade Fredrik Dahl: Ska jag låtsas att jag tagit Persbrandts tal?

SVENLJUNGA. För ett år sedan 2018 bytte Fredrik Dahl livet som tjänsteman på Svenljunga kommun mot en tillvaro som filmstjärna, och blev Guldbaggenominerad på kuppen. Inför måndagens gala har DN:s Martin Fransson träffat honom och pratat om film, om att bli sedd – och vilken bild av den svenska landsbygden som är värst.

Martin Fransson
Rätta artikel

Näringslivsstrategen Fredrik Dahl kommer ner för trappan från sitt arbetsrum på andra våningen i kommunhuset. Med ett stort leende sträcker han fram handen och säger:

– Välkommen hem, Martin.

Vi känner inte varandra, men delar erfarenheten av att växa upp i Svenljunga, en liten kommun i södra Västergötland som gränsar till både Småland och Halland. Jag i byn Holsljunga med knappt 500 invånare, Fredrik i centralorten Svenljunga där drygt 3.500 människor bor.

Fredrik Dahl i samtal med kollegan Carina Rödebäck i lunchrummet i Svenljunga kommunhus. Foto: Tomas Ohlsson

Många av de 10.000 invånarna jobbar på kommunen eller inom tillverkningsindustrin. Arbetslösheten är relativt låg, men det är även medelinkomsten och andelen högutbildade. Befolkningsutvecklingen är svag, men siffrorna för antal bidragsförsörjda, medelålder och statsbidrag höga. På sajten Ekonomifaktas rankning över företagarklimat i Sveriges 290 kommuner låg Svenljunga 2018 på plats 208. 2016 var placeringen 273.

De senaste tidningsrubrikerna om kommunen handlade om andraplatsen när statistiken för självmord per 1.000 invånare presenterades. 

Som näringslivsstrateg har Fredrik Dahl en del utmaningar att ta sig an för att Svenljunga ska kunna leva upp till sin slogan ”Det godaste livet”.

”Vi behöver lite positiva vibbar hit, någonting att vara stolta över”, säger ”Musse” – filmkaraktären som Fredrik Dahl gestaltar, i en scen av filmen ”Amatörer”. 

Kommunen i filmen heter Lafors men de förutsättningar som målas upp är förvillande lika Svenljungas. Dessutom är filmen till stora delar inspelad här. Torget är med, liksom konditoriet, garverifabriken Elmo och den gamla vackra stenbron över Ätran. Och så Rondälgen förstås, rondellen där en älgstaty tronar i ena kanten.

Innan vi tar en promenad förbi de numera filmkända platserna sätter vi oss i lunchrummet i kommunhuset. Med jämna mellanrum kommer arbetskamrater till Fredrik Dahl förbi och säger ”grattis”, ”lycka till” och ”hälsa Persbrandt”.

– Det var surrealistiskt att bli Guldbaggenominerad, säger han efter att ha serverat oss varsin kopp ”kommunkaffe”.

– Jag kollade mejl och hade sändningen på i bakgrunden. Så säger plötsligt Emma Molin, som ska leda galan, mitt namn. Det kändes som att vara med i "Blåsningen".

– Sedan blev det konstigt, för vad ska man känna? Har jag vunnit en division 4-match i fotboll vet jag vad jag ska känna, eller om Elfsborg vinner. Men att bli Guldbaggenominerad… Det har jag inget känslospektrum för att hantera. 

– Jag vet ju inte någonting. Jag är ju så bonnigt okunnig. Så när jag fick grattis-sms började jag mest fundera över praktiska frågor som ”kommer det att vara mat där”?

Hur blir det då? Kommer du att få mat?

– Nej! De sa att jag skulle ta med mig snacks för det är ingen mat på Cirkus under galan, utan efteråt och det är ju inte slut förrän vid tio.

Stenbron över Ätran byggdes 1822. I bakgrunden syns Svenljunga kyrka. Foto: Tomas Ohlsson

Den fyrfaldigt baggenominerade filmen handlar om en liten kommun i södra Sverige, Lafors, som försöker få den tyska lågpriskedjan ”Superbilly” att etablera sig. För att bräcka konkurrensen bestämmer man sig för att skapa en presentationsfilm av kommunen. Kommuntjänstemannen ”Musse” (Fredrik Dahl) kommer på idén att låta högstadieelever filma sina bilder av samhället med mobilkameror. 

När resultaten inte visar den bild kommunen vill kommunicera utåt vänder de sig i stället till ett proffs från Stockholm som med drönare och retuscherade verklighetsvinklar skapar en film där drömmen om den svenska, natursköna landsbygden framträder i full blom.

Läs DN:s recension av "Amatörer": Full pott för svenska lndsbygdsskildringen 

Men tonåringarna Aida (Zahraa Aldoujaili) och Dana (Yara Aliadotter) fortsätter filma. Till slut lämnar de över kameran till andra kommuninvånare som berättar om sitt liv i samhället. Mobilfilmerna visar stoltheten över platsen men blottar även många problem.

Yara Aliadotter och Zahraa Aldoujaili som rollkaraktärerna Dana och Aida i filmen ”Amatörer”. Foto: Cecilia Torquato/TriArt

Fredrik Dahls mycket verkliga jobb för att få filminspelningen till Svenljunga påminner om hur tjänstemännen i filmen försöker få ”Superbilly” till Lafors. 

Genom en kultursatsning i byn Kalv i södra delen av Svenljunga kommun skapades kontakter med filmutbildningen på Akademin Valand i Göteborg. Studenter kom till Kalv för att inspireras och när de skulle presentera sina examensarbeten i Göteborg följde Fredrik Dahl med.

– I efterhand har jag fått reda på att det var lite av en ”set-up”. I Göteborg berättade Gabriela Pichler om sin karriärresa och sa lite i förbifarten att hon letade efter en inspelningsplats för sin nya film. Då tänkte jag att ”nu jäklar ska det nätverkas”. 

– Efteråt gick jag fram och sa till henne att i Svenljunga kan du få allt från ”Blair witch project” till Bullerbyn. 

– Sedan fick jag reda på att hon hade hört talas om mig av folk från Valand och gått dit för att fiska efter både en plats en skådespelare.

Jag ville att det skulle hända något vi kan vara stolta över

Och sen kom du tillbaka till kommunen och sa ”jag har en jättegrej på gång”?

– Ja lite så var det. Ulricehamn hade ju haft ”Änglagård” och då tänkte jag – nu ska vi se till att få en Guldbaggebelönad regissör till Svenljunga. Kul att vi kan ligga längst fram med någonting.

– Sedan frågade de om jag var intresserad av att spela en liten roll. Jag ringde till morsan och sa ”det är helt sjukt, jag ska vara med i en riktig film”. Efter det ville de testa mig i några scener i Göteborg. Jag fick spela arg, berätta för min syster att mamma hade dött, vara full, stöta på en kollega... 

– Vi åt lunch, gick tillbaka och jag tänkte: Det är inte konstigt att svensk filmindustri har problem när man lägger ner så här mycket tid på ”pubgäst nummer tre”.  Först på slutet av dagen berättade de att det var en av huvudrollerna det handlade om. 

Bild 1 av 3 Regissören och manusförfattaren Gabriela Pichler tillsammans med Sonja Fransson, ordförande i Folketshusföreningen som driver Teaterbiografen i Svenljunga (och artikelförfattarens styvmor) inför galapremiären 16 mars 2018.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 3 Per Löwendahl, Margareta Lundin och Lena Djurfors står bakom kioskkassan i biografen och tar emot Hans Neymayer som spelar kommunchef i filmen. Till vardags är han personalchef på läderfabriken Elmo i Svenljunga.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 3 av 3 Fredrik Dahl får en kram inför galapremiären. I bakgrunden syns Ewa Norén som drev Ewas café som figurerar i filmen. Numera är det ombyggt till en hamburgerbar i amerikansk stil.
Foto: Tomas Ohlsson

Fanns det någon tanke med vad filmen skulle ge Svenljunga som kommun om ni valdes som inspelningsplats?

– Nej. Jag har aldrig haft någon tanke som att ”nu ska vi sätta Svenljunga på kartan”, eller att det skulle ha något marknadsföringsvärde. Jag ville bara att det skulle hända något som vi kunde vara stolta över. Jag visste inte vad filmen handlade om utan tänkte bara på att den kunde betyda mycket för självkänslan här.

Ett viktigt tema i filmen är viljan att bli sedd. En problematik som Gabriela Pichler har sammanfattat som ”känslan av att inte ingå i en officiell bild av någonting.” Det Jonas Hassen Khemiri (som skrivit manuset ihop med Pichler) beskriver som: ”Hur förhåller vi oss till en värld där det känns som att vi inte finns? Att vi är osynliga. Ska vi lösa det genom att göra oss jättesynliga eller genom att smälta in.” 

– Ja, jag tror att det generellt finns det ett problem med de två dominerande bilderna som finns av svensk landsbygd, säger Fredrik Dahl. Dels ”Uti bögda”-bilden med trimmad moppe och hembränt. Den bonniga bilden. Och dels idyllen med blå, blå vindar och vatten. På något sätt är den svenskheten definierad. 

– Båda bilderna är problematiska. Jag tycker egentligen att idyllbilden är värre, för att den är så statisk, allt som inte passar in i den blir ett hot.

– Det var det Gabriela Pichler upptäckte när hon tittade på filmer som kommuner runt om i landet hade gjort om sig själva. Det är den vita mannen som spelar golf och de blonda tjejerna som äter glass – och den bilden är också sann. Men den tål inte så mycket förändring. Då kommer inte det som är intressant med landsbygden fram.

– Här möts alla på samma Ica när de ska handla, oavsett om de bor i hyreshusen eller i villaområdet. Integrationsprojektet pågår hela tiden. Att lyfta den mångfasetterade bilden av landsbygden är jätteviktigt. Det är det jag tror att många gillar med den här filmen.

”Att gå in på Guldbaggeefterfesten på Café Opera som hedersgäst kommer att kännas som en revansch. Hittills har det bara varit 'nej, tyvärr, vi har fullt' i dörren samtidigt som några blonda tjejer knallat in bredvid en”, säger Fredrik Dahl. Foto: Tomas Ohlsson

Fredrik Dahl smattrar fram orden när han pratar om olika sätt att se på landsbygden.

– Jag gillar när man vänder på perspektiven. Det blir mycket ”fan, alla ungdomar vill flytta härifrån”, men varför inte vända det till frågan ”varför bor vi kvar?” Jag tror att det har mycket att göra med att kulturutbudet i städerna går att mäta. Men här har man sitt svampställe, man kan hoppa ner i en sjö och bada – allt är gratis, kantareller och cykelfester med grannarna. Det kvantifieras inte. Man ser inte de värdena eftersom vi alltid sneglar på det vi inte har här.

– Det finns värden här också och de blir sällan synliggjorda. Det är dit jag vill komma. 

”Amatörer” är väldigt kärleksfull mot landsbygden men visar också många sidor som inte är så smickrande. Var du orolig för vilken bild människor skulle få av Svenljunga?

– Nej, det är ju inte specifikt Svenljungas problem som tas upp, men efteråt hände en sak som fick mig att tänka till. Vi inspirerades av filmen och gav ungdomar varsin kamera för att dokumentera sin verklighet. Det blev filmer om ”jag är så trött på det här” och många med gangsterteman. Och så gjorde två ensamkommande en film om att de tyckte att det var förjävligt på sitt boende. Personalen var för sträng, det var dålig mat... När vi skulle visa det här på Teaterbiografen fick jag problem: Visar vi det blir folk förbannade på dem, samtidigt har de en rätt att göra sin röst hörd. Jag ville skydda dem för vad det skulle kunna innebära om filmen visades, trots att de var som vilka tonåringar som helst som inte gillar maten i skolan. Då blev jag, precis som i ”Amatörer”, en person  som censurerade och tänkte ”det här kan vi inte visa”.

Bild 1 av 4
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 4
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 3 av 4
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 4 av 4
Foto: Tomas Ohlsson

I filmen hamnar din karaktär ”Musse” i de här situationerna och brottas med sig själv eftersom han så gärna vill vara alla till lags.

– Jag vet! Och så är ju jag också, konflikträdd som fan. Det var inte lätt att handskas med en bild som skulle göra andra arga. Jag blev en egen liten ”Musse” som jagar ungdomar, säger Fredrik Dahl och skrattar lätt plågat.

26 januari 2018 var ”Amatörer” öppningsfilm på Göteborgs filmfestival. 16 mars var det galapremiär i Svenljunga. Under förra året såg 1050 personer filmen där och bidrog till att biobesöken i Svenljunga ökade rejält (näst mest visade filmen i Svenljunga var "Mamma Mia – here we go again" med 378 besökare). 

När vi vandrar runt i ”byn” gör Teaterbiografen reklam för ännu en visning av filmen. På affischen tittar Fredrik Dahl fram i bakgrunden. 

– 2018 har varit ett fantastiskt år för mig, säger han. Jag har varit med filmen i Rotterdam, New York, i Vancouver, i Oslo och runt om i Sverige. 

”Rondälgen” i Svenljunga står där vägarna till Borås, Kinna, Falkenberg och Tranemo delar upp sig. ”Från början skulle den placeras mitt i rondellen, men det blev ju inte så bra. Folk kunde ju tro att det var en riktig älg”, säger Fredrik Dahl. Foto: Tomas Ohlsson

Är det någon skillnad på de diskussioner filmen leder till när du är utomlands jämfört med när du åker till Gislaved och träffar en kulturförening?

– Jo. Att jag jobbar som kommunal tjänsteman, försvinner lite när man kommer till Vancouver...

– En gång när jag var i Stockholm, var det flera andragenerationsinvandrare som berättade hur mycket de kände igen sig i min karaktär. Att hela tiden försöka passa in i samhället. Här hemma är det mycket fokus på utmaningarna som finns på landsbygden blir synliggjorda. Det är väldigt olika lager som läggs på filmen beroende på vilken grupp man pratar med och vilket land man är i.

Jag vill se kulturell ut – inte luffaraktig

Måndagens Guldbaggegala ser Fredrik Dahl som en avslutning på ”året i overkligheten”. Han har fixat hotellrum åt familjen i Stockholm och sett till att hans fru, mamma, pappa, bror och svägerska kommer in på efterfesten på Café Opera. Vad han ska ha på sig på galan har han inte riktigt bestämt sig för än ”men jag tänker kostym utan slips, tror jag, jag vill ju se kulturell ut, men inte luffaraktig”.

Är tacktalet klart?

– Nej. Man måste skicka in på förhand om man vill tacka folk så att de ska kunna planera produktionen, men det känns så jäkla pretentiöst att skriva någonting nu. Att jag skulle vinna finns inte på världskartan. 

”Skönt att få gå här utan att känna dåligt samvete”, säger Fredrik Dahl när han poserar för en bild på gräsmattan framför kommunhuset. ”Vanligtvis brukar jag snedda över här från parkeringen, men det får man inte egentligen. Gräset förstörs ju.” Foto: Tomas Ohlsson

– Men man vaknar mitt i natten och kommer på briljanta idéer, som att jag ska ta upp en lapp och börja läsa: ”Ring klocka ring, och sen.. å nej, det var Persbrandts”. Det hade varit roligt. Det tyckte jag i alla fall mitt i natten, sen i dagsljus kände jag ”fan vilken tönt jag är”.

– Alltså, på riktigt känner jag mig som Askungen som plötsligt plockats upp av den goda fen. Jag vill bara maxa kvällen. Det jag upplevt nu kommer aldrig tillbaka. Hur ska det bli sen? Det funderar jag över. Är allt roligt över på tisdag? Det gäller att hitta nöjdhet i vardagen också.

Bild 1 av 6 Fredrik Dahl i samtal med kollegan Carina Rödebäck i lunchrummet i Svenljunga kommunhus.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 6 Stenbron över Ätran byggdes 1822. I bakgrunden syns Svenljunga kyrka.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 3 av 6 Yara Aliadotter och Zahraa Aldoujaili som rollkaraktärerna Dana och Aida i filmen ”Amatörer”.
Foto: Cecilia Torquato/TriArt
Bild 4 av 6 ”Att gå in på Guldbaggeefterfesten på Café Opera som hedersgäst kommer att kännas som en revansch. Hittills har det bara varit 'nej, tyvärr, vi har fullt' i dörren samtidigt som några blonda tjejer knallat in bredvid en”, säger Fredrik Dahl.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 5 av 6 ”Rondälgen” i Svenljunga står där vägarna till Borås, Kinna, Falkenberg och Tranemo delar upp sig. ”Från början skulle den placeras mitt i rondellen, men det blev ju inte så bra. Folk kunde ju tro att det var en riktig älg”, säger Fredrik Dahl.
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 6 av 6 ”Skönt att få gå här utan att känna dåligt samvete”, säger Fredrik Dahl när han poserar för en bild på gräsmattan framför kommunhuset. ”Vanligtvis brukar jag snedda över här från parkeringen, men det får man inte egentligen. Gräset förstörs ju.”
Foto: Tomas Ohlsson