Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 14:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/helena-lindblad-metoo-har-inte-lyckats-doda-sexismen-i-hollywood/

Film

Helena Lindblad: Metoo har inte lyckats döda sexismen i Hollywood

Cate Blanchettt vittnar i ”This changes everything”.
Bild 1 av 2 Cate Blanchettt vittnar i ”This changes everything”. Foto: Stockholms filmfestival.
Meryl Streep är trots allt förhoppningsfull inför framtiden i ”This changes everything”.
Bild 2 av 2 Meryl Streep är trots allt förhoppningsfull inför framtiden i ”This changes everything”. Foto: Stockholms filmfestival

Ett år sedan Harvey Weinsteins fall och #tystnadtagning. Metoorevolutionen har minskat risken för sexuella trakasserier men de ojämlika maktstrukturerna i Hollywood är kvar. Helena Lindblad har sett högaktuella dokumentären ”This changes everything” om läget i dag.

Helena Lindblad
Rätta artikel

Hon: ”Åh, hur kan du beskriva kvinnor så himla bra?”. Han: ”Jag föreställer mig en man. Sedan skalar jag bort allt slags förnuft och ansvarighet.” Jack Nicholson firar av sitt mest demoniska varggrin i ”Livet från den ljusa sidan” (1997) när hans rollfigur, en misogyn författare, brutalt avfärdar sin stjärnögda, blonda beundrarinna.

Man blir ändå rätt paff när den Stockholms filmfestivalaktuella ”This changes everything” påminner om den där scenen. Tjugo år senare är det lite svårt att tänka sig att en manusförfattare ens skulle våga fantisera om att skriva något liknande i en mainstreamfilm. 

Men det innebär ju knappast att sexism och extremt ojämlika maktstrukturer har dött ut för det. Misogynin är i dag uppenbart mer omedveten och betingad av gamla sega strukturer. Men den är fortfarande en ”osynlig sport” som en av rösterna påpekar i Tom Donahues högaktuella dokumentär.

Ett år efter Harvey Weinsteins fall och #tystnadtagning är det nästan plågsamt att bli påmind om att metoorevolutionen i bästa fall visserligen minskat akuta risker för sexuella trakasserier och övergrepp i Hollywood, men att reell jämställdhet mellan könen i filmbranschen och på vita duken fortfarande är en så avlägsen dröm. 

I filmen medverkar ett pärlband av drömfabrikens stora stjärnor, regissörer och manusförfattare (förstås 97 procent kvinnor) –  från Meryl Streep, Sharon Stone och Geena Davis och Callie Khouri till Cate Blanchett, Jessica Chastain och Reese Witherspoon. 

Alla vittnar enstämmigt om hur det är att jobba i en bransch med så få kvinnor i snart sagt alla positioner. Natalie Portman, som gjort drygt 35 långfilmer sedan hon slog igenom i Luc Bessons ”Léon”, säger att hon hittills jobbat med exakt två kvinnliga regissörer. ”En av dem var jag själv”. 

Före detta barnstjärnan Chloë Grace Moretz, född samma år som ”Livet på den ljusa sidan” kom, berättar att hon för bara några år sedan förväntades lägga in ”kycklingfiléer”, det vill säga silikoninlägg, i behån. Studiobossar hade skickat ”notes” om att hennes bröst var.... för små. Då var hon knappt sexton.

Men skulle inte allt bli bra nu? Skulle inte Sofia Coppola, Patty Jenkins, Shonda Rhimes, Leslie Linka Glatter, Ava DuVernay, Debra Granik och Greta Gerwig med flera fixa biffen? Alla framgångar för kvinnliga regissörer och starka berättelser med kvinnor i fokus flammar upp som fyrbåkar i natten. Väcker hopp om förändringar. 

Sofia Coppola: ”Jag är intresserad av skiftande maktrelationer mellan män och kvinnor”

Men, som Geena Davis säger i ”This changes everything” utifrån erfarenheterna av att fronta den banbrytande ”Thelma & Louise”: ”Varje gång säger vi att den här gången ska allt förändras, men det gör det aldrig”.

Sanningen är att det var mer jämställt i Hollywood på stumfilmstiden! Verkligheten är att statistiken fortfarande segar sig fram i snigelfart. Det gäller genusbalansen och det gäller mångfalden – både bakom och framför kameran. Förra året var 90 procent av de hundra mest framgångsrika filmerna i världen regisserade av män. Män får dessutom dubbelt så mycket tid på duken som kvinnor. Och så vidare.

Ändå visar biostatistiken att filmer med kvinnor i fokus ofta går bättre på biograferna än historier med män i centrum. Att det inte påverkar snabbare är en gåta.

Det känns oändligt långt till det internationella målet 50/50 år 2020 när det gäller Hollywood. Inga lösningar är enkla. Heder åt Stockholms filmfestival som i alla fall nästan lyckas. Hela 39 procent av alla inbjudna regissörer är kvinnor i år. Med det amerikanska mellanårsvalets kvinnosuccéer i minnet kanske titeln ”This changes everything” inte behöver vara så profetisk ändå.

”This changes everything” visas på Stockholms filmfestival söndag 18/11 kl 13 på biografen Sture, efteråt svarar regissören Tom Donahue på publikens frågor.