Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

Hon hoppar över gränserna

Tova Magnusson i nya filmen ”Flickan”.
Tova Magnusson i nya filmen ”Flickan”. Foto: Sannah Kvist
Tova Magnusson är ofta regissör. Men i ­långfilmen ”Flickan”, som har premiär i  dag, spelar hon fyllefastern som bara tänker på sig själv.

”Flickan” skildrar Barnets möte med De Vuxna. Ett slags lantlig ”Barnens ö”-historia signerad Karin Arrhenius. Flickan i fråga, tonsäkert spelad av Blanca Engström, blir kvar i sommarhuset när föräldrarna åker på Sida-uppdrag i Afrika. Den rödvinspimplande, narcissistiska fastern, spelad av Tova Magnusson, som lovat att ta hand om henne fylledansar hellre till Carly Simon med sin cigg än att laga fiberrik barnmat. Snart försvinner hon med ett ragg.

Flickans ensamma sommar blir en insiktsfull resa i både dur- och mollstämning, allt fångat i fotografen Hoyte van Hoytemas orädda filmkamera.

– Filmen utspelar sig 1981 och jag var själv i den här flickans ålder då och växte upp på landet i Sorunda. På den tiden behandlades barn annorlunda, konstaterar tvåbarnsmamman Magnusson.

– Vi blev mer lämnade i fred och man rörde sig i utkanterna av de vuxna, med barnbord på festerna och så vidare. I dag är det fokus på barnen så fort de öppnar munnen (skratt) på gott och ont.

Den gränslösa fastern är en av flera kantiga rollgestalter som hon levandegjort genom åren.

– Jag hade en sådan barnvakt, hon pratade med oss barn om sina kärleksproblem precis som om vi var jämnåriga. Det var både skrämmande och spännande, förstås. Men att växa handlar ju ofta just också om att uppleva obehagliga saker. Att utsätta sig.

Tova Magnusson har länge strävat efter att röra sig mellan registolen, teaterscenen och filmskådespeleriet.

– Men det är också resultatet av att jag är ganska öppen och att saker har kommit till mig som jag inte alls planerat, som att regissera några avsnitt av ”Rederiet”, till exempel.

Får hon välja fortsätter hon att hoppa över genregränserna.

– Som regissör måste man ha en helhetssyn, både makro- och mikro­kosmos. Att ha en vision och få med sig sin ensemble och sitt team i. Därför känns det väldigt lyxigt att få vara skådespelare och bara ansvara för sin egen del och få se hur andra regissörer jobbar.

Hon talar om att ”välja sitt team”. Att hitta människor som kan och vill sträva åt samma håll. Vi-känsla.

– Jag är helt ointresserad av att vara diktator, en sådan där regissör som tror att de är bäst på allt.

Om logistiken fungerar så kommer biopubliken redan i vår att få se Tova Dorothea Magnusson nästa film, ”4 år till”. En romantisk komedi med gaytema som utspelar sig i riksdagskorridorerna, allt till Mauro Scoccos lena citysoul. Björn Kjellman gör den folkpartistiske partiledaren/familjefadern som länge förnekat sin läggning, men nu förälskar sig i en socialdemokratisk statssekreterare (Eric Ericsson). En udda inramning till den kommande valrörelsen. Inspelningen är redan i gång.

– Hindret för deras kärlek är framför allt blockgränserna. Det jag föll för i manuset är att dialogen är så driven och kvick, och samtidigt är Scoccos musik så romantisk och vemodig. Att få ihop den på ett trovärdigt sätt med den dialogdrivna kärlekshistorien, som också är ganska sorglig, blir den stora utmaningen.

Läs recensionen

En mångsysslare

Tova Magnusson är född 1968 och har arbetat med teater­uppsättningar på bland annat Stadsteatern, Boulevardteatern och Teater Plaza i Stockholm.
Hon har sedan ”Ha ett underbart liv” (1992) setts i filmer som ”Svart Lucia”, ett antal Beckfilmer, ”Puder”, ”I väntan på bruden”, ”Tempo” och ”Keillers park”.
Hon debuterade som regissör 2004 med ”Fröken Sverige” och fick senast ros för regin av teve-­serien ”Gynekologen i Askim”.
Hon bor med sina två barn vid Roslagstull i Stockholm, tycker om att löpa, gillar just nu Haruki Mura­kamis roman ”Sputnikälskling”, ­Ettore Scolas ”otroligt fina film” ”En alldeles särskild dag” och lyssnar för närvarande mest på Mauro Scocco som ersatt det ihärdiga spelandet av Damien Rice-skivor: ”Det är också ganska melankolisk musik, jag älskar att traska omkring i de där känslorna”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.