– Att se naturen gå under, arter försvinna i rasande takt, det skrämmer mig mer än något annat. Men också oförmågan att ta itu med problemen, sade Jim Jarmusch efter galapremiären av den stjärntäta, mysiga men väl självmedvetna skräckkomedin ”The dead don't die” i Cannes.

Den amerikanska indiekungen, som mötte pressen i sina eviga solglasögon, hanterar sin klimatångest genom att göra tidernas mest lakoniska zombiefilm där de odöda återuppstår ur sina gravar i en liten amerikansk stad på grund av en människoutlöst katastrof som har sitt ursprung i hejdlös fracking, det vill säga utvinning av naturgas och olja ur skifferlager i marken, som fått polerna att smälta och jorden att vrida sig ur sin axel. 

Tre bypoliser (Bill Murray, Adam Driver och Chloë Sevigny) försöker tappert men tafatt bemöta den växande armén av zombier som mumsar i sig den ena stjärnan efter den andra. Pulsen blir aldrig särskilt hög men den lågintensiva humorn har sina oemotståndliga ögonblick som när den redan i verkligheten rätt zombielika Iggy Pop gräver sig upp ur en grav, tar sig in på en diner, grymtar ”kaffe” och häller en hel kanna i sin blodiga mun.

 

Zombies är inte bara resultatet av ett sönderfallande samhälle, de är offer också.

Den aktuella miljöproblematiken i referensrika ”The dead don't die” kombineras med kärleksfull hyllning till George A Romeros gamla, svartvita zombieklassiker ”The night of the living dead” från 1968. På frågan om zombiefilmer ”måste” vara subversiva och politiska svarade Jim Jarmusch:

– Zombier har ofta varit en kraftfull metafor inom skräckgenren. Romeros film gjorde ett enormt intryck på mig när jag var ung, han förändrade bilden av monster. Till skillnad från filmer om Godzilla eller Frankenstein, där hotet kommer utifrån, så gjorde Romero skräckskildringar där monstren kommer inifrån. De är inte bara resultatet av ett sönderfallande samhälle, de är offer också. Den aspekten intresserade mig mycket när jag skrev filmen, säger den amerikanska regissören och tillägger:

– Det är en mörk film men jag har försökt att balansera den med humor och en slags medvetenhet om det vi har trots allt.

Överkonsumtion och den digitala livsstilen får sig också sina kängor. De nyvakna zombierna irrar runt och väser ”wifi”, ”xanax” eller ”mode”. Jarmusch har tidigare sagt att han blev inspirerad att skriva om zombier när han såg arméer av människor i Los Angeles irra runt med näsan i mobilerna, som döda för omvärlden.

Under presskonferensen fick även Jarmuschs skådespelare frågor om sin syn på skräck och vad de är rädda för. Artisten och aktrisen Selena Gomez viftade med en röd flagga för sociala medier.

– För min generation har sociala medier varit fruktansvärda, det skrämmer mig hur utsatta unga killar och tjejer är, sade Gomez som själv har 150 miljoner följare på Instagram.

Bill Murray i fängelseorange skjorta levererade än en gång en perfekt oneliner med osviklig timing:

– Det som skrämmer mig mest är Cannes.

Den fatalistiska tonen i filmen, främst representerad av Adam Drivers rollfigur som ständigt repeterar ”Det här kommer inte att gå väl”, får viss förklaring när Jim Jarmusch uttrycker sin misstro mot de etablerade politiska systemen 

– För mig handlar den ekologiska krisen inte om politik för mig. Det är en slags distraktion. Vi har alla en möjlighet att agera, att till exempel bojkotta stora företag som skadar miljön. Det är sådant som kan ge effekt, säger Jarmusch som sätter sin tilltro till utomparlamentarism men kanske framför allt till ungdomar.

– Jag känner mig optimistisk när jag tänker på tonåringar. De har alltid definierat stil, musik, mode och de är vårt hopp mot undergången, även om tidsramarna börjar börjar bli allt snävare.

Frågesport: Vad kan du om Jim Jarmusch filmer?