Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

Juliette Binoche: ”Kärleksscenerna var som känslomässig ping-pong”

Juliette Binoche har fått en ovanligt stor bukett kritikerrosor för sin kärlekssökande bekräftelsenarkoman i ”Let the sunshine in”. Helena Lindblad träffade den ikoniska franska aktrisen efter världspremiären i Cannes. I februari kommer Binoche till Sverige för att ta emot årets hederspris på filmfestivalen i Göteborg.

I den vassa, romantiska dramakomedin ”Let the sunshine in” spelar Juliette Binoche en frånskild konstnär som drömmer om att få sin inre sol att lysa varmt igen. Hitta den rätte. Det går så där. Hon dejtar de mest omöjliga typer; en arrogant bankir som bara vill ha en troféälskarinna, en feg skådespelare som är gift och försöker göra sig omöjlig hemma så att frun ska lämna honom, en kär vän som försvinner så fort det hettar till och så vidare.

– Jag har träffat åtskilliga sådana där arketypiska män, sade Juliette Binoche och log brett när jag träffade henne i en strandbar strax efter att hon fått festivalpubliken att jubla vid världspremiären i Cannes förra våren. 

– Däremot fattade vi nog inte att publiken skulle skratta lika mycket och uppenbarligen också känna igen sig en hel del. Att tajmningen blev så bra såg man först i klippningen, säger Binoche som verkar njuta mycket av att spela komedi - vilket man också kan se i andra säsongen av den franska Netflix-serien ”Ring min agent”. Där spelar verkliga stjärnor sig själva i en underhållande satir om kändisvärlden.

Foto: SiFF

Regissören Claire Denis, som tidigare gjort dramer som ”White material”, ”35 shots of rum” och ”Beau travail”, överraskar denna gång med en träffsäker hybridfilm i skärningspunkten mellan Woody Allen, Noah Baumbach och Chantal Akerman. ”Let the sunshine in” (”Un beau soleil intérieur”) är en pratglad och träffsäker skildring av en rätt neurotisk bekräftelsenarkoman som vindlar sig fram mellan mondäna barer, kaféer och restauranger i Paris. Rollfiguren Isabelle är medelålders sökare i kortkort och skyhöga klackar  som gärna pratar sönder sina spirande men oftast helt hopplösa relationer. Samtidigt är hon en oavbrutet engagerande, realistisk karaktär som hela tiden växer och utvecklas i nöd och lust.

När filmen hade juldagspremiär i Sverige skrev DN:s Kerstin Gezelius entusiastiskt: ”I en imponerande monolog på en damtoalett drar förakt, förälskelse, sorg, längtan, humor över (Juliette) Binoches vidöppna ansikte som ett aprilväder. Har hon någonsin varit så bra? Det lite tröttsamt flickaktiga hos henne är plötsligt gripande nu när hon är äldre och flickigheten inte förväntad, accepterad eller praktisk”.

Även Jon Asp i Svenska Dagbladet hyllade Binoche: ”Kanske har stjärnan aldrig varit så här lätt, så åtkomlig. Hennes Isabelle är på en gång skör och luttrad, ömsom gråtfärdig ömsom full i skratt, ständigt utlämnad åt det korrumperade känslolivets malström.”

Det är lätt att hålla med. Den 53-åriga Binoche, som på senare år gjort utflykter till effektstinna storproduktioner som ”Godzilla” och ”Ghost in a shell”, är tillbaka på mammas gata och gör sin bästa roll på länge. 

Själv kallar Binoche sitt första samarbete med Claire Denis för ett ”kreativt bröllop”. Trots ordmassorna fanns det inget utrymme för improvisationer utan varje ordvändning var nogsamt förberedd.

– Det är klart att jag kunde relatera till historien, som medelålders kvinna, men jag behövde bara överlämna mig själv. Det var bara att åka med. Jag har sällan fått en så välskriven text, säger Binoche om manuset som Denis skrivit tillsammans med den kontroversiella och polemiska författaren Christine Angot.

”Let the sunshine in” kickstartar med en mycket naken sexscen mellan Isabelle och hennes gifte älskare till bankir som bara tänder på riktigt när hon lämnar honom.

– Det var fem hyperintensiva inspelningsveckor där kärleksscenerna kändes som ett slags känslomässig ping-pong, säger hon och fortsätter: 

– Att vara på botten relationsmässigt behöver inte vara en dålig grej egentligen. Det kan vara ett intressant ställe där man får syn på sig själv, där man kan gör upp med sina illusioner och i bästa fall hittar en slags trovärdig och grundad självständighet, säger Juliette Binoche som har en liknande, men kanske inte lika utmanande klädstil som sin rollfigur i filmen; tomatröd snäv blus och höga träsandaler.

– Vi försöker lösa så mycket med tvåsamhet, men det verkliga äktenskapet har man i första hand med sig själv, sedan kan man eventuellt hitta någon annan att dela livet med, om man har tur.

På frågan om hon någon gång tvekade inför rollen, svarar Binoche:

– Jag skrev ett kontrakt med mig själv när jag var ung om att jag alltid skulle försöka ta mig ur min egen trygghetszon och ta risker med alla mina roller, så det var inget problem. Däremot spelar åldern en viss roll, jag är kanske inte lika peppad på att visa upp min kropp ur alla vinklar längre, ha ha..

”Bonjour tristesse”-författaren Françoise Sagan, känd för sina effektiva one-liners, skrev en gång att ”Det finns en särskild ålder när kvinnor måste vara vackra för att bli älskade och sedan kommer en tid när hon måste vara älskad för att vara vacker”. Juliette Binoche turnerar det lite larviga citatet när hon skämtsamt säger att man oftast blir snygg på vita duken om man är trygg med regissören.

Men hon säger också att det har tagit tid att inse hur viktigt schysta och förtroendeskapande relationer är under filminspelningar för att en skådespelare ska bli bra, liksom fördelen med att ha erfarenheter i bagaget. Annat var var det när hon började i filmbranschen i tjugoårsåldern.

– Åttiotalet kunde vara helt jäkla hopplöst i fransk film. Man fick kämpa för att behålla sitt förstånd på den tiden, haha. Unga skådespelare skulle vara nakna hela tiden, utan att det hade särskilt mycket med storyn att göra, säger Juliette Binoche ironiskt.

Den hyperproduktiva aktrisen har ett sextiotal filmer i bagaget och har tre titlar på gång bara i år. Hon har redan gjort en ny film med Claire Denis, science fiction-rullen ”High life” där hon bland annat spelar mot Robert Pattinson, ytterligare ett samarbete med Olivier Assayas kallad ”E-book” samt det japanska dramat ”Vision” regisserad av Naomi Kawase.

Vad går du på?

– Ohejdad nyfikenhet på livet, och känslan av mina kunskaper blir djupare och jag blir bättre.

 

Juliette Binoche

Juliette Binoche är född i en teaterfamilj i Paris 1964 och är en av fransk films mest kända aktriser.

Hon fick sitt genombrott i ”Varats olidliga lätthet” 1988, har fått en birolls-Oscar för ”Den engelska patienten” 1997 och samarbetat med många stora världsregissörer.

Omtalade filmer: Jean-Luc Godards ”Je vous salue, Marie” (1985), Leos Carax ”De älskande på Pont-Neuf” (1991), Krzysztof Kieslowskis ”Frihet, den blå filmen” (1993), Lasse Hallströms ”Chocolat” (2000), Michael Hanekes ”Dolt hot”, Olivier Assayas ”Sommarminnen” (2008), Abbas Kiarostamis ”Möte i Toscana” (2010), David Cronenbergs ”Cosmopolis” (2012) och ”Ghost in the shell” mot Scarlett Johansson 2017.

Spelar sig själv i  andra säsongen av den franska, filmbranschsatiriska serien ”Ring min agent!” på Netflix.

 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.