Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-21 16:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/killing-eve-skadespelarna-vi-vill-inte-jamforas-med-manliga-arketypen/

Film

”Killing Eve”-skådespelarna: Vi vill inte jämföras med manliga arketypen

Sandra Oh och Jodie Comer är tillbaka med en andra säsong av ”Killing Eve”. Foto: Chris Delmas/AFP

New York. Den innovativa och prisade thrillerserien ”Killing Eve” är tillbaka med en andra säsong. Filmfredags Niclas Goldberg har träffat den kvinnliga skådespelarduon Sandra Oh och Jodie Comer, vars rollfigurer kommer varandra närmare denna säsong.

Rätta artikel

Redan i första scenen utlovade ”Killing Eve”, som hade premiär förra året, mörk humor, subversiv aggression och krossade stereotyper. En ung kvinna sitter på ett kafé i Wien och äter glass: Mitt emot sitter en liten flicka. De får ögonkontakt. Kvinnan smilar ansträngt och torkar bort ett blodstänk på sin klocka. På väg ut puttar hon flickans glass i hennes knä och fortsätter blasé med ett belåtet leende. ”Du har ingen aning om vem jag är”, hör vi i sången i bakgrunden.

Tv-serien, som Ridley Scott beundrar mycket och som veteranregissören beskrivit som ett hot mot filmindustrin, har sedan dess blivit ett kulturellt fenomen. Djungeltelegrafen gick snabbt varm om den nya antihjältinnan Villanelle (Jodie Comer), en på samma gång oemotståndlig och vedervärdig yrkesmördare som går i gång på stilfulla mord när hon inte shoppar loss på märkeskläder. 

Hennes antagonist, lika komplex och omtalad, är den lätt uttråkade, gifta och kvicktänkta MI5-agenten Eve (Sandra Oh) som gärna skriker vid fara eller när hennes armar domnar i sömnen. De två, på ytan inkompatibla, kvinnorna dras till och jagar varandra Europa runt i en otippad katt och råtta-lek. Men möts sällan. 

Nu när andra säsongen börjat släppas på HBO är förväntningarna skyhöga. Den tar vid 30 sekunder efter slutscenen i första omgången. Kvinnorna låg bredvid varandra i sängen när Eve stack en kniv i Villanelles mage. 

– Villanelle tar knivhugget som en kärleksförklaring. Hon tolkar det symboliskt, knivens penetration är på något sätt en intim handling, säger en svartklädd Sandra Oh med uppskruvad röst på ett mysigt hotellrum inrett i ekträ vid Femte Avenyn i New York. Bredvid henne sitter en avväpnande charmig och mjuk Jodie Comer i helvitt. De ser ut som ett yin och yang-par. Comer tillägger med sin starka Liverpoolbrytning: 

– Efter knivhugget tappar Villanelle sin fysiska kontroll och kommer närmare sin egen dödlighet. Jag tror att tittaren nu kan lära känna henne bättre. 

Baserad på Luke Jennings ”Villanelle”-noveller har brittiska Phoebe Waller-Bridge (”Fleabag”, 2016–2019) skapat två kvinnoroller som tycks vara besatta av varandra. Hon har själv kallat relationen djurisk och intellektuell, skev och oskuldsfull. 

– Jag tror, säger Comer, att Villanelle dras till Eve för att hon respekterar och fascineras av hennes liv. Hon vill ha vad Eve har. Hennes normalitet, hennes kärlek till en annan människa, hennes hem. Men det är såklart mer komplicerat än så. Besatthet är tärande. Vad som gör serien så spännande är att alla har en egen åsikt om det. Det älskar jag, för jag vill inte mata tittaren med vad de ska känna.  

Sandra Oh som Eve Polastri. Foto: Aimee Spinks/BBCAmerica

Till det yttre är ”Killing Eve” en spionthriller som humoristiskt leker med genrens konventioner utan att parodiera, förstärkt av ett dödligt förföriskt soundtrack (från Cigarettes After Sex till Unloved och Pshycotic Beats”). 

Phoebe Waller-Bridge har med sin tv-serie sprängt gränser – relationen mellan en yrkesmördare och MI5-agent är nyskapande. I Jodie Comer, som verkar ha dykt upp från ingenstans men som tidigare arbetat med flera brittiska tv-serier, hittade hon en kameleontlik blandning av en rastlös, barnslig, rovlysten rebell som under den oskuldsfulla ytan döljer kall råhet. 

I Sandra Oh finns den jordnära och instinktiva kvinnan som i medelåldern går igenom ett okontrollerat uppvaknande. Allt inbakat i en genre som till stor del är befolkad av män. 

– Det här är, säger Oh, absolut ingen feministisk motsvarighet till en James Bond. Vi hittar vår egen definition och bör inte jämföras med den manliga arketypen. Visst, jag kan förstå varför folk jämför med annat men vi är vår egna fräscha grej. 

Kanadensiska Sandra Oh har väntat på en saftig roll efter succéerna med ”Sideways” (2004) och ”Grey’s anatomy” (2005–2014). Länge har hon setts som en förebild för skådespelare med asiatisk bakgrund. Många inom hbtq-rörelsen har också hyllat henne, Comer och ”Killing Eve”. 

– Jag tror att ingen riktigt förstod vilken effekt tv-serien skulle få på så många olika slags människor. Men det är väldigt knivigt för oss skådespelare att prata om budskap eller vad serien egentligen handlar om. Det är invecklat och inte det ena eller det andra, säger Oh och fortsätter: 

– Många kan relatera till att kvinnornas sexualitet är flytande. Eve och Villanelle är bekväma med sina begär och gör vad de vill. Det är attraktivt. Deras sexualitet kommer inte från månadstidningar eller vad en massa grabbar tycker är sexigt. 

Sandra Ohs Eve Polastri har beskrivits som smart, öppen, inte särskilt självmedveten och utan pokerface som drivs av spänningen att upptäcka. Hon säger själv:

– Jag tycker det är extremt utmanande att spela Eve. Jag går mycket i terapi för att klara av det. För på något sätt besöker Eve nya psykologiska platser. Hon är en vanlig medelålders kvinna som rör sig mot det våldsamma. Det sträcker sig utöver hennes egna begrepp om våld, sexualitet och makt. Och i andra säsongen blir det ännu mörkare. 

Jodie Comer som Villanelle i ”Killing Eve”. Foto: Aimee Spinks/BBCAmerica

Jodie Comer har en annan erfarenhet:

– Det är ganska lätt för mig att lämna Villanelle efter filmandet. För jag släpper ut så mycket genom henne. Vilken känsla det än är. Hon är så rolig att spela och jag får definitivt kickar av det. Men vissa dagar är såklart enklare än andra. En sak jag gillar är att hennes sexualitet inte diskuteras. Vad hon är och inte är. Jag tror många njuter av att se hennes frihet. Hon agerar ut vad hon känner och uttrycker sig själv, utan att be om ursäkt, säger Comer. 

För den brittiska skådespelaren fanns det däremot vissa hinder att få Villanelle, med födelsenamnet Oksana Astankova, helt på plats. 

– Jag kan inga andra språk än engelska. Jag vet, jag är hemsk. När jag provfilmade sa de att Villanelle kom från Ryssland och pratade flera språk. Självklart sa jag ja för jag ville ha jobbet. Men när jag läste manuset förstod jag att de verkligen menade allvar. Jag var livrädd. Den ryska brytningen var otroligt svår, säger Comer. 

Hon avskräcktes inte heller av de fysiskt svåra scenerna. 

– Jag får lite udda blåmärken då och då. Men inget galet. En stuntkvinna gör vissa scener, hon får mig att se cool ut. Men jag försöker göra det mesta själv. Det roligaste mordet att spela in var när jag dödade Bill, när det är mycket ilska. Och det är inte särskilt svårt att hantera låtsasblodet. Det smakar bara socker, skrattar Comer. 

Rollfiguren Villanelles fashionabla garderob har nästan fått lika mycket uppmärksamhet som tv-serien själv. 

– Jag tror inte hon har en speciell stil, säger Comer. Hon bara klär sig i det hon gillar. Jag fick själv komma med idéer om kläderna, det är jag tacksam för. I början av andra säsongen är Villanelle tvungen att använda andras kläder. Hon blir plötsligt sårbar, mattan har ryckts undan hennes fötter. 

Den älskade psykopaten, i alla fall tittarnas, ska ändå inte underskattas. Om hon blir för mänsklig förlorar hon sin magi menar Comer. 

– Visst, ibland ser vi glimtar av hopp. Herregud, hon visar medkänsla, hon har mänskliga sidor. Men så plötsligt gör hon något som strider mot det. Sådana ögonblick kommer ni få se mer av. Men det betyder inte att jag tycker Villanelle behöver bli upprättad. Vissa människor är bara hemska.