Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Film

Lars von Trier: ”Jag tror att jag skulle kunna bli en fantastisk seriemördare”

Lars von Trier är tillbaka i Cannes.
Lars von Trier är tillbaka i Cannes. Foto: imago stock/IBL

CANNES. Den förlorade Cannes-sonen är tillbaka i stugvärmen efter sju svåra år i kylan. Nicholas Wennö har mött den danske mästerprovokatören som ännu en gång lyckats skapa kontrovers på Croisetten – nu med psykopatfilmen ”The house that Jack built”.

Ur askan, i elden. Lars von Trier sparar inte på krutet när han gör comeback på Croisetten efter att 2011 ha körts på porten på grund av misslyckade Hitler-skämt. 

– Jag är lite stolt över att vara den enda personen som varit ”persona non grata” i festivalens historia. Fast nu är jag väl inte det längre, Harvey (Weinstein, red anm) är det väl också, på något sätt...?

Samtidigt är han uppenbart lättad över att vara tillbaka i Cannes och erkänner att bannlysningen tagit hårt på honom. 

– Det var väldigt smärtsamt att bli anklagad för något som kan ge fem års fängelse i Frankrike. Men, visst var jag väldigt naiv eftersom Frankrike haft stora problem med sitt förflutna då Vichyregimen lämnade ut judar till nazisterna. Det hade inte blivit samma problem om jag hade sagt samma saker ens i Tyskland, säger Lars von Trier.  

Läs mer: Publiken lämnade visningen av Lars von Triers nya skräckfilm 

Lars von Trier tycker också att hela debaclet med den famösa presskonferensen för ”Melancholia” 2011 ledde till ett massdrev mot honom. 

– Jag tror att vi blev offer för en storm på Twitter, som ju var ganska nytt då. Men jag  önskar att någon hade stått upp för mig då och sagt: ”Ja, visst, Lars är galen och säger dumma saker, men har är inte nazist”. Då hade hela saken varit ur världen, säger han och tillägger.  

– Nu har jag lärt mig att vakta min tunga noggrant, särskilt utanför Danmark. 

Sin vana trogen körde den flygrädda regissören även denna gång ner till Rivieran i sin husbil. Den danska mästerprovokatören hann inte vara på festivalen särskilt länge innan han skapade årets snackis. 

När hans nya film ”The house that Jack built” hade galapremiär hälsades han välkommen tillbaka med en fyra minuter lång stående ovation. Men när filmen väl var igång flydde hundratals festklädda besökare salongen. De allra flesta under filmens kanske mest störda scen då Matt Dillons sadistiska seriemördare skjuter två barn från ett jakttorn.

Läs mer: Lars von Triers största skandaler och succéer i Cannes 

Lars von Trier är den första att gratulera de som flydde fältet. 

– Jag tycker att det är bra att folk lämnar salongen – eller blir upprörda. Om man dödar barn så är det störande – om man inte tycker det så är man väldigt cynisk. Det är också därför jag visar det. För mig är det fegt att inte visa hela grejen. Jag vill alltid gå långt eftersom det är oärligt att inte göra det.

– Det som händer i verkliga livet är alltid värre, kan och borde användas i fiktionen, säger Lars von Trier som menar att hans rollfigur har vissa likheter med dansken Peter Madsen som dömdes för mordet på den svenska journalisten Kim Wall. 

– Vi spelade ju in filmen före Madsen-fallet, men han uppträder som en psykopat som jag förstår det. Så, ja, det finns likheter. 

Lars von Trier slapp göra den stora presskonferensen i festivalpalatset, men tar emot en mindre skara i filmbolaget Zentropas hyrvilla som klättrar på sluttningarna ovanför Cannes-bukten. Han är semesterklädd med kortbyxor, färggrann Hawaii-skjorta, mörkblå bomullskavaj och fotriktiga sandaler. 

”The house that Jack built” kretsar kring en överintelligent och pedantisk seriemördare med OCD (obsessive compulsive personality disorder) som ser sina sadistiska gärningar som ett slags konstverk. Han är också en arkitekt med svår prestationsångest som drömmer om att bygga den perfekta villan till sig själv.  

–  På ett sätt har jag bara gjort samma sak som med mina tidigare filmer – tagit en genre – i detta fall seriemördargenren – och låtit den kollidera med något annat. Jag upptäckte hur kul det var att jobba med en psykopat. Scenerna skriver sig själva. Det är väldigt kul att skriva en humoristisk scen och sedan göra den mörk, säger han och levererar en typisk Lars von Trier-replik: 

– Jag tror att jag skulle kunna bli en fantastisk seriemördare, men jag är tillräckligt kontrollerad för att inte försöka göra en karriär i den riktningen, säger von Trier som har kvar sin ”fuck”-tatuering på knogarna. 

Han tycker dock inte att Jack är något självporträtt. 

– Nej, det är inte gjort som ett självporträtt, men däremot använder jag mig själv i alla figurer. Särskilt i Bruno Ganz-figuren, Verge, som tycker att han är en konstnär, säger von Trier och börjar hylla den tyska skådespelaren som bland annat gjort ”Himmel över Berlin” och ”Undergången” om Hitler sista tid i bunkern. 

– Bruno Ganz har alltid varit en ikon för mig – även före Hitler-filmen. Wim Wenders ”Den amerikanska vännen” är en av mina favoritfilmer, säger von Trier.  

Läs mer: Så har DN skrivit om Lars von Triers filmer 

I filmen filosoferar Trier också fram miniessäer om konsten där han blandar berömda målningar, dokumentära klipp från Tredje riket med bitar av sina tidigare filmer som en slags ”The house that Lars built”.

Varför samplar du dig själv?

– Njae… Vi behövde lagervara från någon som gör extrem konst, skämtar von Trier.

– Istället för att mörda på riktigt, skriver man en film om det. Lite snobbigt, men hela grejen med filmen är att den ska kretsa kring saker jag var intresserad av. Det är lite självironiskt, ler han stilla.   

Filmen är också en nedstigning i helvetet som inspirerats av Dantes ”Den gudomliga komedin”. 

– Vårt helvete i filmen hämtades från William Blakes vattenkvarn och äldre källmaterial som Elyseiska fälten från den grekisk-romerska mytologin. Personligen tror jag inte på helvetet. Men jag har just läst Stephen Hawking – när man ser stjärndamm så blir man ju kanske inte religiös, men det är en wow-känsla, säger han och blir plötsligt helt allvarlig:  

– Mitt helvete är min ångest. 

Trots sin lediga semesterstil ser den danska regissören lite trött och tärd ut. 

– Det var väldigt roligt att skriva manuset till ”The house that Jack built”, men inspelningen var hård och ångestladdad. Därför ska jag nu göra kortfilmer om 10 minuter, som ett slags motsvarighet till musikens etyder. 

Lars von Trier hade sin största Cannessuccé hittills med ”Dancer in the dark” 2000 som belönades med en Guldpalm. I samband med metoo i höstas anklagade filmens stjärna Björk honom för trakasserier under inspelningen. På frågan om hela metoo-debatten har fått honom att ångra något blir han först lite tyst.

– Alla har något att ångra. Det går inte att gå genom livet utan att – medvetet eller omedvetet – göra fel. Det är en sådan delikat fråga. Metoo är en briljant idé som är som gjord för internet. Men det som bekymrar mig är att man blir dömd utan rättegång – tvärtemot övriga principer som samhället vilar på, säger han. 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.