Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 12:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/liv-mjones-det-ar-typiskt-att-vi-tillater-manniskor-med-tjusiga-titlar-att-styra-over-vara-liv/

Film

Liv Mjönes: Det är typiskt att vi tillåter människor med tjusiga titlar att styra över våra liv

Liv Mjönes, syns nu på bio i komisk roll. Foto: Ali Lorestani

Liv Mjönes har spelat kvinnlig Hamlet på teatern, hyllats som Dagmar i ”Den allvarsamma leken” på film och varit kriminolog i polisserien ”Sthlm rekviem” på tv. Nu när ”Tills Frank skiljer oss åt” går upp på bio syns hon i en renodlat komisk roll. 

Den kärlekskranka Vera (Liv Mjönes) är djupt nere i Stockholms nätdejtningsträsk när en livscoach sätter klorna i henne. Efter oräkneliga engångsligg och ett par könssjukdomar får hon rådet att ”mållåsa” på helyllekillen Carl-Johan (spelad av manusförfattaren Peter Magnusson) från Åre.  

Tomtebolyckan skulle vara total, om det inte vore för två små problem: hennes blivande make visar sig vara en mammafixerad sportfåne som gillar nallebjörnar och gärna pratar bebisspråk. Den andra lilla detaljen är att hon är hopplöst förälskad i Frank – en lärarkollega som älskar glidflygning. 

När Vera ska försöka ta sig ur den röriga situationen trasslar hon in sig i en härva av alltmer desperata lögner och tar nödhjälp av sin kavata väninna Mellen (Emma Molin). ”Tills Frank skiljer oss åt” stakar upp ett vingligt slalomspår av farsartade förvecklingsnummer på Åreskutan. 

Ut filmen ”Tills Frank skiljer oss åt”. Foto: Karin Alfredsson ©2019 StellaNova Film

– Jag är otroligt svag för såna här komedier. Vi behöver få koppla bort vardagen och gå in i ett vadderat rum där man får skratta en stund. Och även om romkom-genren kan uppfattas som lite tramsig så erbjuder den oftast tröst: när en klantig och korkad huvudperson lyckas få till det tänker vi alla: ”Om det här puckot lyckas så kanske jag också kan träffa den rätte”, säger Liv Mjönes med sitt kvittrande skratt i ett hotellrum med lilamönstrade tapeter vid Norrmalmstorg.  

Till skillnad från den desperata singelkvinnan Vera är hon en stadgad tvåbarnsmamma som haft sitt på det torra sedan gammalt. 

– Fast Vera ligger närmare mig än vad man kanske skulle kunna tro – men tack och lov är jag bättre på att dölja mina känslor. Vera är också mer jagsvag och har dessutom lite sämre magkänsla. 

Ändå erkänner Mjönes att hon skulle kunna bli ett lätt byte för en livscoach – även om hon aldrig prövat någon. 

– Om någon ”expert” sitter i radio eller i en podd och påstår något är jag beredd att köpa allt med ett ”absolut!”. Det är lite typiskt för vår tid att vi tillåter andra människor med tjusiga titlar att styra över våra liv, säger hon.

Liv Mjönes. Foto: Ali Lorestani

Ordet ”mänsklig kameleont” brukar oftast användas vårdslöst i film- och teaterbranschen, men Liv Mjönes gör skäl för epitetet efter ett cv som spänner från den Guldbaggenominerade rollen i det lesbiska dramat ”Kyss mig” till den tungsinta ensamvargen Fredrika i kriminalserien ”Sthlm rekviem” efter Kristina Ohlssons romansvit. För tre år sedan Guldbaggenominerades hon för sin uppmärksammade roll som Arvid Stjärnbloms bedragna hustru Dagmar i Pernilla Augusts filmatisering av ”Den allvarsamma leken” (2016) med Sverrir Gudnason och Karin Franz Körlof. 

– Jag hade två små barn och hade en djup förståelse för känslan av att inte vilja bryta upp en familj. Även om jag själv inte genomgick någon äktenskaplig kris så kunde jag förstå hur man kan hålla fast något även om det inte är hundraprocentigt, säger Liv Mjönes som spelade samma roll på Stockholms stadsteater där hon varit fast anställd sedan hon gick ut Teaterhögskolan 2006.   

Med åren har hon upplevt ett växande sug efter att få spela komedi. Fast egentligen ser hon ingen större skillnad på att spela komedi eller drama. 

– Det viktigaste jag har lärt mig om skådespeleri hittills är att inte greja för mycket, att hålla det enkelt oavsett genre. I komedi behövs förstås ett visst mått av naivitet, att renodla känslorna utan att för den skull överdriva för mycket. Samtidigt måste man spela sin rollfigur på allvar – om ingenting står på spel i en komedi blir det heller inte kul, säger Liv Mjönes, som spelade den truliga kaosdottern till Suzanne Reuters krisande mamma i komedin ”All inclusive”. 

Liv Mjönes och Peter Magnusson i filmen ”Tills Frank skiljer oss åt”. Foto: Karin Alfredsson ©2019 StellaNova Film

Mjönes nämner komiska förebilder som Drew Barrymore och Goldie Hawn och gillar romantiska komedier som ”Notting Hill” och ”Adam och Eva”. Under senaste året har hon varit allra mest förtjust i Pamela Adlons ”Better things” om en skådespelande singelmamma som kämpar mot ett övermäktigt livspussel som bland annat innefattar en haltande karriär, tre bångstyriga döttrar och en mamma som är på väg in i demensdimman. 

– Det är en helt fantastisk serie som bygger på igenkänning där jag kan relatera till nästan allt. Förutom de intressanta rollfigurerna är jag imponerad över hur Adlon lyckas fiska upp en massa brännande samtidsämnen och behandla dem på ett trovärdigt sätt, säger Mjönes, som ibland låter Norrlandsdialekten skina igenom.  

Hennes passion för skådespeleri har varit intakt ända sedan hon var en liten teaterapa under uppväxten i Sundsvall. 

– Jag tror att det handlar om att få ett avbrott från mig själv. Som blyg person är det ganska skönt att få vara i en tillåtande miljö med många knäppgökar. Fast jag har upptäckt att folk är lika knäppa utanför den här bubblan... 

Peter Magnusson, Live Mjönes och Erik Johansson, alla tre aktuella i filmen ”Tills Frank skiljer oss åt”. Foto: Ali Lorestani

Hon hävdar att hon inte har några problem med rågången mellan jobbet och det privata. Vid inspelningsdagens slut kan hon lätt skaka av sig rollfiguren för att vara en närvarande mamma som tränar parkour med sina pojkar.

– Det finns mycket romantisering kring skådespeleri. Men för en småbarnsförälder är det förstås omöjligt att hålla på med så kallad method acting. Jag tror heller inte att Joaquin Phoenix är Jokern när han kommer hem – han är bara en jävligt bra skådespelare, säger Liv Mjönes. 

– I grunden handlar mitt jobb mycket om praktiska och tekniska saker – hur ska jag röra mig? var ska jag stå i rummet? Och om jag ska vara andfådd så springer jag tio varv runt huset för att bli andfådd. Svårare än så behöver det ofta inte vara.