Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 18:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/lone-scherfig-skapa-motgift-till-samtidens-politiska-kaos/

Film

Lone Scherfig skapar motgift till samtidens politiska kaos

Lone Scherfig möter världspressen i Berlin. Foto: SplashNews.com

BERLIN. Den 69:e filmfestivalen i Berlin öppnade med ett melodramatiskt ensembledrama som predikar öppenhet, medkänsla och tolerans. Med ”The kindness of strangers” vill Lone Sherfig skapa ett motgift till samtidens politiska och sociala kaos.  

Nicholas Wennö
Rätta artikel

– Jag ville göra en ljus film som förhoppningsvis inte bara ger publiken hopp utan också en känsla av samhörighet, sa Lone Scherfig när hon mötte världspressen vid Potsdamer Platz tillsammans med skådespelarna som Zoe Kazan, Bill Nighy, Andrea Riseborough och Tahar Rahim. 

Strax efter millennieskiftet vann Lone Scherfig Silverbjörnen i Berlin med sin charmiga långfilmsdebut ”Italienska för nybörjare”. Knappt två decennier senare öppnar hon den 69:e Berlinfestivalen med en ny ensemblefilm som sammanför en brokig samling främlingar. 

– Visst, både konstruktionen och det känslomässiga liknar “Italienska för nybörjare” men på ett dramatiskt plan är det ganska annorlunda, säger Scherfig som senast var i Berlin 2009 med “An education”. 

”The kindness of strangers” kan beskrivas som en korsning av en modern kärlekssaga och en hyllning till New York som hela världens huvudstad. Det går knappast att ta miste på filmens undertext som finns i titeln.  

– Jag hoppas att filmen på ett magiskt sätt gestaltar ett budskap som skulle bli väldigt sockersött om man skulle sätta det på pränt, säger Lone Scherfig. 

Caleb Landry Jones, Bill Nighy, Andrea Riseborough, Lone Scherfig, Zoe Kazan och Tahar Rahim på filmfestivalen i Berlin. Foto: Frederic Kern/Future Image/WENN.com

Filmen kretsar kring en handfull kantstötta individer som korsar varandras spår på en flottare rysk restaurang på Manhattan. I förgrunden står hemmafrun Clara som är på flykt med sina två söner undan deras en misshandlande polispappa, Tahar Rahim spelar en tidigare kåkfarare som får jobb på en den ryska krogen som ägs av Bill Nighys ryskättade rollfigur. Dramat involverar även Caleb Landry Jones jobbsökande strulputte och Andrea Riseboroughs lika skygga som självuppoffrande sjuksköterska som ägnar all ledig tid till att stå i soppkök och bedriva terapisittningar i kyrkan. 

– Jag gillar rollfigurer som inte har ett tydligt mål eller inre drivkraft. Jag är inte så förtjust i rollfigurer som är superhjältar, Clara agerar bara utifrån att överleva och skydda sina barn, säger Lone Scherfig. 

Läs mer: Rekordmånga kvinnliga Guldbjörnskandidater i Berlin.  

Hon berättade att ”The kindness of strangers” gav henne en möjlighet att utforska det mörka politiska klimatet utan att göra någon öppet politisk film. 

– Även om det säkert finns en politisk innebörd så är det ingen av mina rollfigurer som någonsin uttrycker en politisk åsikt, tvärtom. Jag blir mest berörd av filmer som lyckas skapa intimitet av stora frågor. Jag ville försöka utforska dessa stora ämnen med en fond som ställer det lyxiga New York mot soppköken, förklarar Scherfig om filmen som till största delen är inspelad i Toronto.  

Bill Nighy på filmfestivalen i Berlin. Foto: SplashNews.com

Bill Nighy har tidigare spelat i Lone Scherfigs ”Their finest hour” där han spelar en avdankad skådespelare som kallas in för att höja det brittiska folkets kampmoral genom att medverka i en propagandafilm om evakueringen av Dunkerque. 

– Den här gången frågade Lone mig om jag ville komma till Toronto och spela en rysk kypare. När jag satt på planet till Kanada så var jag plötsligt ägare jag restaurangen, ler Bill Nighy med sin ironiskt nollställda uppsyn innan han höll ett långt lovtal till Lone Scherfig. 

– Jag är exalterad över att jobba med henne. Det var ett roligt, avslappnad, och respektfull film som ekar av samtiden. Det är inte bara önskvärt utan också nödvändigt med medkännande filmer som handlar om vad som förenar oss alla, snarare än delar oss. I grunden kommer vanligt folk ganska bra överens både över klass- och rasgränserna - ända tills de blir manipulerade av politiker att hetsa mot varandra, sa Bill Nighy och tillade: 

– Där fick jag allt tyst på er!

När en rysk journalist ställde frågor om bilden av Ryssland med ett balalajkaband som spelar en cover på ”House of the rising sun”, log Lone Scherfig lite generad. 

– Jag är medveten om att det är en ganska kitschig version av Ryssland, min poäng var att ge filmen en internationell arena med idén om New York som hela världens huvudstad. Jag har en livslång kärlek för Ryssland eftersom en del av min familj var kommunister och gillade det gamla, sa Lone Scherfig. 

När samma journalist skämtsamt anspelade på Nighys ryska brytning, låtsades Nighy inte vilja kännas vid frågan. 

– Ah, jag hoppades att inte stöta på någon från Ryssland här i Berlin… Förlåt mig, den ryska accenten var verkligen inget som kom naturligt för mig. Jag fick hjälp av en ryska språkcoach som hette Dimitri och har en massa väldigt roliga röstinspelningar i min telefon.