Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 11:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/mikel-cee-karlsson-vi-ville-varna-for-farorna-med-tystnadskulturen/

Film

Mikel Cee Karlsson: ”Vi ville varna för farorna med tystnadskulturen”

Bild 1 av 2
Foto: Tomas Ohlsson
Bild 2 av 2 Mikel Cee Karlsson som regisserat ”Fraemling”.
Foto: Tomas Ohlsson

”Fraemling” handlar om gammal vänskap, kriminella nätverk och plötslig död. Nicholas Wennö har ringt upp filmaren Mikel Cee Karlsson och pratat om att göra film om hot, utpressning och tystnadskultur – mitt i vardagen.

För sex år sedan höll dokumentärfilmaren Mikel Cee Karlsson på med ett filmprojekt tillsammans med sin bästa vän, skådespelaren Mathias. Idén var att göra en film utifrån några händelser från deras barndom utanför Falkenberg. 

Allt tog en överraskande vändning när Mathias plötsligt bröt ihop efter att ha fått ett telefonsamtal under en lunchpaus. Det visade sig att familjepappan och skådespelaren hade levt ett hemligt dubbelliv. Förutom att ha pressats av ett kriminellt nätverk att tömma företaget där han var anställd på pengar, tvingades han också själv att driva in skulder med hjälp av hot och våld. 

– Det var som en tung sten föll från hans hjärta när han började berätta. I början handlade det om små saker, men gradvis började han öppna sig mer och mer. Det var egentligen inget försvarstal utan handlade mer om att han själv försökte förstå hur han förvandlats till en främling inför sig själv – därav filmens titel som vi bestämde tillsammans, säger Mikel Cee Karlsson som tidigare har regisserat dokumentärfilmerna ”Hälsingar från skogen” och ”The extraordinary life of José González”.

Mathias i ”Fraemling”. Foto: Plattform produktion

”Fraemling” är en hybridfilm som blandar dokumentära bilder med spelscener som rekonstruerar verkliga händelser där personer hamnar i en ond, nedåtgående spiral. Tillsammans bestämde sig de gamla barndomsvännerna för att skildra Mathias upplevelser genom att rekonstruera scener ur det hemliga livet. 

– Vi ville skildra farorna med tystnadskultur, samt ge en annorlunda, ärlig och närgående bild av utpressning, kriminalitet och våld. Arbetet med filmen kändes positivt och fungerade lite terapeutiskt. Mathias såg en ljusning och kände att han hade det värsta bakom sig, berättar Mikel Cee Karlsson. 

Allt tog en tragisk vändning när Mathias hastigt gick bort i februari 2015, endast 37 år gammal. Obduktionsrapporten visade så kallat ”broken heart syndrome” som oftast är en följd av extrem stress. 

– Mathias död kom som en fullständig chock, jag har aldrig tidigare upplevt en liknande sorg. Jag blev helt handlingsförlamad i flera månader och hade inte en tanke på att fullfölja filmen, berättar regissören. 

Han ändrade sig när han började titta igenom det filmade materialet i ett slags sorgearbete.  

– Även om jag mådde dåligt och var mycket ledsen så fattade jag ändå ett beslut: Antingen blir jag en del av tystnadskulturen eller så tar jag på mig uppgiften att slutföra den här berättelsen om min bästa vän, säger Mikel Cee Karlsson. 

För att kunna rekonstruera Mathias upplevelser fick han ta hjälp av en skådespelare. Efter några provspelningar fastnade han för Ulf Stenberg som fick genomgå ett litet förvandlingsnummer för att likna regissörens döda vän. Bland annat med hjälp av en peruk och proteinpulver för att kunna gå upp 20 kilo. 

– Ulf Stenberg blev som ett slags ersättning för Mathias vilket ju var ganska skruvat på något sätt, säger Mikel Cee Karlsson. 

”Fraemling” liknar knappast de vanliga scener som man brukar se i spelfilmer från den kriminella världen. Mikel Cee Karlsson ville snarare ge en motbild till de stora dramatiska ögonblicken, bortom de lite klichéfyllda gestaltningar som förekommer inom film. 

– Jag ville i stället skildra det banala, fumliga, absurda och tragiska i de här situationerna där det finns många olika offer för ett ont system. Jag ville skildra den här komplexa gråzonen mellan det förenklade onda och goda. Den vardagliga stressen, rädslan, ensamheten, säger Mikel Cee Karlsson. 

Han hoppas att filmen ska hjälpa andra. Filmen har redan visats för Ekobrottsmyndigheten och andra grupper och organisationer. Även om offer och gärningsmän oftast har någon form av relation till varandra kan i princip vem som helst drabbas, menar Cee Karlsson. 

– Det är vanligare än vi tror att folk utsätts för hot. Oftast räcker det med att kriminella nätverk kommer med subtila antydningar. Förutom Brås officiella statistik finns troligtvis ett stort mörkertal. Det som däremot skiljer sig är hur de som utsätts hanterar situationen. Och där är Mathias och hans val mer ovanliga, och mer beroende av vem han var som person och hur han såg på sig själv och sina möjligheter att lösa situationen.

Att göra ”Fraemling” var en helt ny erfarenhet. För första gången i filmkarriären var han tvungen att ta hänsyn till personliga omständigheter, juridik och en hotbild –även om filmen aldrig nämner vilka grupperingar det handlar om. 

– Klart att jag har tänkt på eventuella risker, men mitt fokus ligger helt på att berätta Mathias upplevelser och inte berätta om särskilda grupperingar. De vet nog inte ens om att den här filmen görs och har ingen anledning att känna sig utpekade. Vi har så mycket rädsla i samhället och om jag inte vågar berätta så blir jag en del av ett större problem, säger Mikel Cee Karlsson. 

Efter fem års arbete är han lättad över att han kan lämna filmen bakom sig. Under det ovanligt långa klipparbetet - mer än 1,5 år – fick han panikångestsymtom och problem med att svälja mat. 

– Det som känns både märkligt och annorlunda från tidigare projekt är att jag känner att jag aldrig kommer att kunna vara riktigt glad för den här filmen. Det finns ingen förlösning, ingen katharsis i den här historien. Jag är förstås övertygad om filmens värde och nödvändighet, men samtidigt önskar jag att den här historien inte hade funnits. 

”Fraemling” har svensk biopremiär den 11 oktober.