Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Film

”Mina historier som 40-årig kvinna berättas inte”

Skådespelaren Julia Dufvenius.
Skådespelaren Julia Dufvenius. Foto: Fredrik Funck

Inför Guldbaggegalan lade skådespelaren Julia Dufvenius upp ett inlägg på Instagram om bristen på roller för kvinnor efter en viss ålder. Inlägget rönte stor uppmärksamhet och ledde till en diskussion om kvinnors plats i svensk teater- och filmvärld.

”Tycker att det är omodernt att mycket i vår kultur förmedlar att kvinnor i princip slutar att existera efter 28 års ålder”, skrev Dufvenius, och lade till att männen som prisbelönas har lång yrkeserfarenhet medan kvinnorna ofta är under 30. Inlägget har i skrivande stund nära 400 ”gilla”-markeringar och ett femtiotal kommentarer.

– Det dundrar in åsikter och tankar från följare, men jag vill poängtera att det jag skriver inte är bitterhet, utan ett faktum. Jag längtar efter att få se kollegor i min ålder och äldre att ta rygg på, för de är så få. Det gör att jag stagnerar i yrket och som människa, eftersom jag söker kvinnor att studera och inspireras av. Jag och Anja Lundqvist har en podcast med många följare som jag är tacksam för, men jag märker att det är svårare för oss att få lyssnare än för många manliga poddar – män lyssnar på män, kvinnor lyssnar på män, säger hon och fortsätter:
– Återigen, det är ingen bitterhet, men vi är färgade av en heteronormativ bild där medelålders män ses som mer trovärdiga. Vi är programmerade till att tycka så.

Hur ska man råda bot på det?
– Jag kämpar som tusan med det inom teatern. Det finns en stor grupp otroligt kompetenta kvinnliga skådespelare i åldern 35-60 år för vilka antalet roller planar ut i de klassiska pjäserna. Det är kulturarvet och det går inte att göra så mycket åt, men man måste beställa nya pjäser, filmer och tv-manus om kvinnor där man könskvoterar och normaliserar att kvinnor har lika stor plats. Mina historier som 40-årig kvinna berättas inte, ändå finns där en väldigt stor publik bestående av kvinnor som bär kulturen. ”Vad ska vi skildra för kvinnoporträtt?” brukar frågas, men man frågar sig aldrig vilka mansporträtt. Kan vi inte bara gestalta människor – det är så extremt att gestalta en kvinna på film att det krävs specialkriterier för kvinnans existensberättigande, till exempel en diagnos.

I sken av det, vad tyckte du om årets gala?
– Statistiken befästs: en kvinna under 30 som inte har filmat förut vann bästa kvinnliga huvudroll. Jag pratar inte om någons prestation, det har varit fantastiska filmer, men i formatet är det ett intressant fenomen. Jag tycker även att galan bör breddas med kategorier: Bästa komedi, bästa drama, bästa nykomling, för att släppa in nytt i de fina salongerna.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.