Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 09:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/nicholas-wenno-darfor-blir-du-smartare-av-billions/

Film

Nicholas Wennö: Därför blir du smartare av ”Billions”

Paul Giamatti, David Constabile, Asia Kate Dillon, Maggie Siff och Damian Lewis i ”Billions”. Foto: Marc Hom/Showtime

”Billions” har alltid varit en guldgruva för alla som gillar namndroppning. Under fjärde säsongen har referenspartyt gått i fullständigt spinn. Nicholas Wennö skriver om hur serien kan bygga upp ditt (pop)kulturella kapital och få dig att känna dig smartare. 

Rätta artikel

Det finns en underbart bisarr scen i upptakten av den fjärde säsongen av ”Billions”. Hedgefondkungen Bobby Axelrod har skickat sin högra hand Michael ”Wags” Wagner till ett möte med några shejker från Mellanöstern som kommit till Manhattan för att förhandla om en välfärdsfond. 

När Wags får frågan om han är redo för kvällens möte, börjar han plötsligt imitera Melle Mels rap från öppningen av Chaka Khans ”I feel for you”. Shejkerna i vita skrudar skruvar oförstående på sig. Wags fortsätter ändå oförtrutet: ”Lika självklart som Chaka Khan... Chaka Khan... let me rock you, Chaka Khan, let me rock you, that's all I wanna do...”

Det är ännu ett insiderjobb från manusförfattarna bakom tidernas mest referensrika tv-serie. Redan under de tre första säsongerna byggde ”Billons” upp ett popkulturellt kapital som vida överträffar Quentin Tarantinos filmografi och Lars Noréns samlade pjäser – tillsammans. 

I den pågående fjärde säsongen har referenspartyt gått fullständigt i spinn. Precis som alla skickliga fondmäklare lägger upphovsmännen ”Billions” aldrig alla ägg i samma korg. 

De har ett ”erbjudande” som spänner från Tony Soprano och Metallica till Dalai lama och Kieslowskis ”Dekalogen”. Det finns heller inte många andra serier där rollfigurerna har koll på såväl nycirkusgruppen Cirque du Soleil som den kazakstanska boxaren Triple G, filosofen Michel Foucault, Jean-Pierre Melvilles filmklassiker ”Samurajen”, porrstjärnan Cory Chase, burleskstjärnan Dita von Teese, sångaren Henry Rollins, svenska NHL-proffs och den italienska 1400-talsadvokaten Hippolytus de Marsiliis som studerade kinesisk vattentortyr. 

Läs mer ”Billions” sätter rekord i referenser  

Referenserna är ett sätt att krydda dialogen och roa publiken med sidoblinkningar, men också ett effektivt sätt att bygga upp rollfigurerna. Manusduon Brian Koppleman och David Levien (två gamla parhästar från high school som debuterade med manuset till ”Rounders”) har berättat att de inte ligger så långt ifrån verklighetens finansdjur – narcissister som älskar självmytologisering – som man skulle kunna tro. De har också berättat att de ständiga referenserna är en stående påminnelse om att deras rollfigurer är smartare än de själva. 

Hedgefondmiljardären Bobby Axelrod må trivas bäst i en enkel Metallicatröja, men visar ständigt att han vadar i kulturellt kapital. Han har sett de viktiga filmerna, studerat franska filosofer, har koll på svenska passningskungen Nicklas Bäckström och vet exakt hur tajta AC/DC lät 1978. 

Referenserna är också en verbal vapenarsenal som alla rollfigurer behöver för att överleva i en rovgirig finansbransch där alfahannar och alfakvinnor tävlar om att knocka varandra mentalt i det som kallats för ”tv:s biggest piss contest”. 

Man ser ”Billions” för den sylvassa dialogen, de underhållande cyniska rollfigurerna, de melodramatiska sveken och det eminenta skådespeleriet. Men det skadar knappast att man känner sig lite smartare efter varje avsnitt - även om det ofta kräver en googleorgie. Referenserna blir som ett mentalt bonusprogram, en ersättning för all tid som tittare har investerats på Wall Street. 

Lika självklart som Chaka Khan...Chaka Khan...Chaka Khan...