Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 12:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/noah-baumbach-jag-ville-hitta-karleken-i-sammanbrottet/

Film

Noah Baumbach: ”Jag ville hitta kärleken i sammanbrottet”

Noah Baumbach. Foto: Vianney Le Caer/AP

Noah Baumbachs älskvärda skilsmässodrama ”Marriage story” med Scarlett Johansson och Adam Driver öppnar Stockholms filmfestival nästa vecka. Nicholas Wennö ringde upp hipsterregissören från Brooklyn som är besatt av Ingmar Bergmans ”Persona”.

I början av Jean Renoirs antikrigsklassiker ”Den stora illusionen” (1937) blir två flygande franska officerare tagna som krigsfångar av tyskarna under första världskriget. På den tyska basen blir de båda bjudna på en lunch där Pierre Fresnays och Erich von Stroheims officerare känner en familjär överklassolidaritet över nationsgränserna och upptäcker att de faktiskt har mycket gemensamt. 

Noah Baumbach tänkte på denna scen när han skrev manuset till skilsmässodramat ”Marriage story” där Scarlett Johanssons och Adam Drivers rollfigurer mot sin vilja dras in i ett smutsigt juridiskt krig. För Baumbach representerade Renoirs film den civiliserade aspekten av en uppslitande skilsmässa där två äkta makar förolämpar varandra i rättssalen via ombud och sedan går hem och diskuterar sina barns hemläxa. 

– ”Marriage story” är ett resultat av att jag letade efter olika sätt att göra en kärlekshistoria. Det råkade sammanfalla med att jag tänkte på samma sorts stoff som jag utforskade i ”The squid and the whale”. Lustigt nog upptäckte jag att man kunde göra en kärlekshistoria genom att skildra en skilsmässa, säger Noah Baumbach när han gästar Londons filmfestival. 

– När jag skrev manuset upptäckte jag att man ofta först blir varse något när det slutar att fungera. Om man ska gå genom en dörr som plötsligt är låst, blir man väldigt medveten om dess existens. Och på ett liknande sätt blir man varse en relation först när den är över. Jag ville hitta kärleken i sammanbrottet. 

Noah Baumbachs filmer har alltid kretsat kring omogna rollfigurer på jakt efter sin rätta identitet och sitt sanna jag – från Jesse Eisenbergs unga rebell Walt i ”The squid and the whale” och Ben Stillers övermogna gubbhipster i ”Greenberg” till Greta Gerwigs underbart udda prinsessa på vift i ”Frances Ha”. 

– I ”Marriage story” har Adams och Scarletts rollfigurer investerat sina liv och identiteter i sitt gemensamma familjebygge. När deras äktenskap faller sönder så måste de plötsligt hitta nya identiteter. Från att ha varit inriktade på att göra en gemensam resa med varandra så tvingas de båda ändra hela sin stora livsplan, säger Noah Baumbach. 

Han vet vad han talar om. Som liten upplevde han den uppslitande kraschen mellan sina intellektuella föräldrar: den berömde Village Voice-kritikern Georgia Brown och Jonathan Baumbach, filmkritikern och romanförfattaren som grundade författargruppen Fiction Collective på 1970-talet. Upplevelser som bland annat resulterade i det dysfunktionella familjedramat ”The squid and the whale” (2006) med Laura Linney och Jeff Daniels som framför allt berättas ur den 16-åriga Walts synvinkel. 

Upplägget i ”Marriage story” är misstänkt likt regissörens erfarenheter efter separationen med skådespelaren Jennifer Jason Leigh 2010 – kort efter att paret fick en son. I filmen spelar Adam Driver en hyllad regissör från New York som gift sig med en hårt kämpande aktris från Los Angeles – och de har en gemensam son... 

– Visst, jag har naturligtvis eget stoff att ösa från, medger Noah Baumbach som i mars fick en son med nuvarande partnern Greta Gerwig, som är både skådespelare och regissör (”Lady Bird”). 

– Men egentligen är det privata bara en språngbräda för att prata om mer allmänna erfarenheter. Inför ”Marriage story” intervjuade jag ett stort antal vänner och vänners vänner som genomgått samma process. Det var inte svårt att se det från båda sidor, berättar Baumbach, som också pumpade äktenskapsrådgivare och skilsmässoadvokater på information.

Bild 1 av 2 Scarlett Johansson och Adam Driver i ”A marriage story”.
Foto: Wilson Webb
Bild 2 av 2 Laura Dern och Scarlett Johansson i ”A marriage story”.
Foto: WILSON WEBB

Ironiskt nog, råkade han erbjuda vännen Scarlett Johansson ena huvudrollen utan att veta att hon var mitt uppe i en skilsmässoprocess. 

– Diskussionerna jag hade med Scarlett och Adam pushade mig att skriva en ny sorts dialog som jag inte hade kunnat göra på egen hand, säger Baumbach. 

”Marriage story” är också en skildring av det Baumbach kallar ”det skilsmässoindustriella komplexet”. Inte minst hur den goda viljan mellan makar perverteras i ett system där skrupelfria skilsmässoadvokater vill skapa mesta möjliga splittring för att tjäna storkovan. Laura Dern spelar en manipulativ advokat som blandar en inkännande stil med stenhård mördarinstinkt i rättssalen. Alan Alda gör en förhärdad men godhjärtad skilsmässoadvokat som får yttra den träffande repliken om att en skilsmässa är som ”ett dödsfall utan lik”. 

– Det är en replik som jag faktiskt har hört människor säga. Man kan inte förutsätta hur man ska reagera när en närstående dör eller en skilsmässa innan de inträffar. Det är ett underligt och absurt tillstånd där man hamnar i en overklig känsla av misstro. Som om någon rycker undan mattan för en. Man söker sig till dem som genomgått samma erfarenhet för att få tröst. Som förälder måste du fortsätta att fungera trots att någonting dör bredvid dig under processen. Men det finns också en hel del humor att utvinna ur detta, haha...  

”Marriage story” är inspirerad av klassiska skilsmässofilmer som ”Kramer vs Kramer” med Meryl Streep och Dustin Hoffman, ”Shoot the moon” med Albert Finney och Diane Keaton och Ingmar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”, som får en övertydlig blinkning i filmen. Men framför allt Bergmans banbrytande psykodrama ”Persona” (1966) där Bibi Andersson och Liv Ullmann spelar två kvinnor vars identiteter glider ut och in varandra. 

– Jag blev helt knockad när jag först såg den i college utan att riktigt förstå den vid den tidpunkten i livet. När jag nu så att säga hunnit ikapp den älskar jag den ännu mer. Den är så nära perfektion en film kan bli och den går att se om i all oändlighet. 

Bibi Andersson och Liv Ullmann i ”Persona”. Foto: Rights Managed

I ”Marriage story” lät han även fotografen Robbie Ryan spela in i formatet 1.66:1 – samma som Bergman använde till ”Persona”. 

– Både jag och Robbie ville göra många närbilder och detta format ramar in ansiktet på ett vackert sätt. På ett oerhört elegant sätt lyckades Bergman låta det yttre spegla rollfigurernas inre landskap. Scarlett Johansson och Adam Driver är också skådespelare som kan åstadkomma så mycket med bara sina ansikten, säger Baumbach.  

– Jag gillar också sättet hur Bergman växlar närbilder med vida bilder där man får en känsla för människors fysiska relation till varandra i rummet, liksom deras enskilda relation till miljön. 

”Marriage story” utvinner också humoristiska poänger ur kulturkrockar mellan New York och Los Angeles. Under skilsmässoprocessen hamnar Charlie i en möbelfri lägenhet i Park Slope, Brooklyn medan Nicole flyttar hem till det mer pråliga föräldrahemmet i Echo Park, Los Angeles. På ett lekfullt sätt exploaterar filmen de visuella kontrasterna mellan New Yorks tegelröda och blekgrå himmel mot Los Angeles mer färgstarka skala och djupblå himmel. 

– Jag älskar att ha tillgång till båda världarna. Det var otroligt tacksamt att spela ut dessa olika miljöer mot varandra. Filmens skämt är att alla refererar till utrymmena och rymden i Los Angeles, men när de väl är där sitter alla instängda i sina bilar eller på ett sterilt kontor med vackra vyer utanför fönstret, säger Noah Baumbach, som växte upp i Brooklyn, New York, i en intellektuell medelklassfamilj. 

Själv känner han en dragningskraft till båda de amerikanska motpolerna.  

– I verkligheten är jag inte lika hård mot Los Angeles, haha. Jag älskar att spela in filmer där. Jag försökte till och med att göra all de här opersonliga övergångsplatserna i filmen vackra – kontoren, parkeringsplatserna, flygplatsen och så vidare. 

Till skillnad från Jeff Daniels megalomana och självupptagna pappa i ”The squid and the whale” är Adam Drivers rollfigur Charlie en både rörande och ansvarstagande pappa som pendlar från New York för att vara med sin son i Los Angeles. I en av filmens mest rörande ögonblick sjunger Adam Driver låten ”Being alive” från Sondheimmusikalen ”Company”. En scen som spelades in på Knickerbocker Bar & Grill på University Place och 9th Street. 

– Jag halvskämtade med Adam om att skriva en hel film bara som ursäkt för att han skulle få sjunga den sången. Men det fanns också lite sanning i detta. Jag ville komma till en känslomässig punkt i filmen så att jag kunde rättfärdiga detta både vad gäller storyn och rollfiguren. Och jag älskar allt med den scenen – låten, Adams sångröst och framför allt hur han sjunger det.

”Marriage story” har premiär på Netflix den 6 december. 

 

Jesse Eisenberg och Anna Paquin i ”The squid and the whale” (2005). Foto: Allstar Picture Library / Alamy Stock Photo