Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 10:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/paul-dano-under-oppen-himmel/

Film

Paul Dano: Viktigt att varken döma eller förlåta sina rollfigurer

Skådespelaren med svenskt påbrå har gått från håglöst Nietzsche-fan i ”Little Miss Sunshine” till regidebutant.
Bild 1 av 2 Skådespelaren med svenskt påbrå har gått från håglöst Nietzsche-fan i ”Little Miss Sunshine” till regidebutant.
Foto: Rob Latour/REX
Paul Dano och Carey Mulligan som spelar mamman i ”Under en öppen himmel”.
Bild 2 av 2 Paul Dano och Carey Mulligan som spelar mamman i ”Under en öppen himmel”.
Foto: Griffin Lipson/REX

New York. Håglöst Nietzsche-fan i ”Little Miss Sunshine”, frikyrkopredikant i ”There will be blood”, hjärtlös rasist i ”12 years a slave” och rymling i ”Escape at Dannemora". Paul Danos rollista slår de flestas. Nu regidebuterar han med familjedramat ”Under en öppen himmel”. 

Rätta artikel

Egentligen var registolen som vigd för Paul Dano. Få unga skådespelare har en lika lång och gedigen erfarenhet av filmskapande som 34-åringen från New York. Under två decennier har han hunnit arbeta med stjärnregissörer som Ang Lee, Paul Thomas Anderson, Kelly Reichardt och Steve McQueen. 

Om det alltför ofta går åt pipan för skådespelare sätter sig i registolen så lyckades Paul Dano över förväntan. Allt sedan världspremiären i Cannes har ”Under en öppen himmel” hyllats för sin mogna skildring av amerikanska kärnfamiljeidealen i upplösning. Tillsammans med sin flickvän Zoe Kazan (”Ruby sparks”) har Dano skrivit manus på Richard Fords bok ”Löpeld” om 14-årige Joe (Ed Oxenbould) som med sina föräldrar är nyinflyttade till Montana i början av 60-talet. 

– Det låter löjligt men jag har ofta läst böcker och hört låtar och tänkt: den här är skriven för mig. ”Löpeld” påminde mig om mina föräldrar och jag blev både förförd och besatt. Det fanns en film här, säger Dano med sitt busiga leende. 

Bakom sina runda glasögon ger han intrycket av att vara en beläst nörd, lite mystisk, mycket mjuk.

Jag tycker konventioner är något hemskt. Att hålla tillbaka vem man är.

– Precis som i filmen växte jag också upp i en familj som inte var självreflekterande, som inte pratade om sina känslor. Det är omtumlande att plötsligt inse att ens föräldrar faktiskt är människor med egna liv. Man kastas rakt in i vuxenvärlden.  

Föräldrarna i ”Under en öppen himmel”, spelade av Carey Mulligan och Jake Gyllenhaal, brottas med förväntningarna kring kärnfamiljen och vad de själva verkligen behöver i livet. 

– Jag tror att Careys rollfigur egentligen är en bra mamma, men mattan ryckts bort under fötterna. Mitt mål var att beskriva deras kamp på ett ärligt sätt. Jake och jag pratade mycket om hur familjen kan vara den största källan till kärlek i livet. Men ibland också den största källan till lidande. 

Gyllenhaals rollkaraktär kämpar med rollen han fått som pappa, som make, som man.

Jake Gyllenhaal spelar pappan i familjedramat.
Jake Gyllenhaal spelar pappan i familjedramat. Foto: Sean Thorton/WENN.com

– Jag tycker konventioner är något hemskt. Att hålla tillbaka vem man är. Det finns en utpräglad mall för hur en man ska vara. I filmen betyder det inte att han inte älskar sin fru, han har bara blivit fångad i vad som förväntas av honom. Ingen av dem vill fortsätta charaden längre.

Paul Dano har själv inte gjort sig känd för konventionellt grabbiga roller. Ofta har han dykt upp som missanpassad outsider med en svårförklarlig farlighet och sårbarhet. Redan under uppväxtåren på Manhattan spelade han på Broadway och hade huvudroller i uppmärksammade dramat ”L.I.E” i början av 00-talet och en biroll i tv-serien ”Sopranos”. Efter genombrottet i ”Little Miss Sunshine” 2006 har han spelat i filmer som ”There will be blood”, ”Taking Woodstock”, ”Meek’s Cutoff”, ”12 years a slave”, ”Love and mercy” och ”Youth”. Några av hans främsta kännemärken är det kufiska kroppsspråk och säregna blicken.

Den gemensamma nämnaren hos alla regissörer är hårt arbete, och att bry sig.

– Det jag lärt mig av skådespeleriet är att tolka och ställa frågor. Men också hur kameran påverkar dramaturgin. I ”Under en öppen himmel” försökte jag vara lite hejaklacksledare för skådespelarna men framför allt bara lämna dem ifred, säger Dano som också lärt sig de bästa knepen från filmskapare som Spike Jonze, Paulo Sorrentino och Richard Linklater.  

– Paul Thomas Anderson lärde mig att ta den tid som behövs för att få något gjort. Det har en lugnande effekt att se någon vänta tills varje detalj blir rätt. Det var likadant med Denis Villeneuve i ”Prisoners”. Det gav mig självförtroende. Man måste följa den naturliga instinkten. Men den gemensamma nämnaren hos alla regissörer är hårt arbete, och att bry sig. 

Inspiration till tempot och det rena och förtätade filmspråket i ”Under en öppen himmel” hämtade han från Robert Bresson och Yasujirō Ozu. För fotot står den brasilianska filmfotografen Diego García (”Neon bull”).

– Mycket visas utanför filmrutan och berättas från pojkens synvinkel. Han har insyn till vuxenvärlden men förstår den inte. Personligen tycker jag om det outsagda i filmer. Det skärper mina sinnen, tvingar mig att bli nyfiken. 

Trots blodad tand för regiarbetet har han inga planer att lägga skådespeleriet på hyllan. I Ben Stillers rosade HBO-serie ”Escape at Dannemora” spelar han en dömd mördare, sin mest råbarkade roll hittills.  

– Både som skådespelare och regissör är det viktigt att vare sig döma eller förlåta sina rollfigurer. Detta är något som är upp till åskådaren. Jag gillar att få vara någon annan ett tag, men ändå ta med en del av mig själv. Leka mig fram och hitta det lilla extra som jag inte visste fanns.